Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Lindärfva, socken i Skaraborgs län
- Linea, egentligen lintråd; rad, streck. Se Linie
- Lineal, instrument af trä eller metall, efter hvilket räta linier kunna uppdragas
- Lineament, grunddrag, ansigtsdrag
- Linear, linieformig, utförd l. utsträckt i linie
- Linearperspektiv. Se Perspektiv
- Lineartaktik. Se Fotfolk och Linie 3 a
- Linearteckning, teckning med linier, konturteckning. Se vidare nästa art.
- Lineär, matem., kallas en storhet, som eger blott en enda dimension (längd)
- Linfrö, linfröslem, linfröté. Se Lin
- Linfrökakor. Se Fodermedel
- Ling, Per Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lindärfva, socken i Skaraborgs län, Kinnefjerdings
härad. Areal 1,485 har. 407 innev. (1884). Annex till
Säfvare, Skara stift, Domprosteriet.
Linea (Lat., af linum, lin), egentligen lintråd;
rad, streck. Se Linie.
Lineal (vanl. utt. linjal; af Lat. linea, linie),
instrument af trä eller metall, efter hvilket räta
linier kunna uppdragas.
Lineament (Lat. lineamenta), grunddrag, ansigtsdrag.
Linear (Lat. linearis), linieformig, utförd
l. utsträckt i linie. – Linearperspektiv.
Se Perspektiv. – Lineartaktik. Se Fotfolk och
Linie 3 a. – Linearteckning, teckning med linier,
konturteckning. Se vidare nästa art.
Lineär (af Lat. linearis; se föreg. art..), matem.,
kallas en storhet, som eger blott en enda dimension
(längd). En eqvation eller en funktion kallas lineär
med hänsyn till vissa deri ingående variabla eller
obekanta storheter, om dessa storheter icke förekomma
med högre gradtal än 1. Så är t. ex. eqvationen
ax + by + cz2 = O
i afseende på x och y en lineär eqvation,
hvilket deremot icke är fallet i afseende på z. En
differentialeqvation kallas lineär, om den beroende
variabeln och alla dess derivator ej äro af högre
gradtal än 1. Så är t. ex. eqvationen
d2y
–––-
dx2 | + | x | dy
–––-
dx | + | x2y = 0 |
en lineär differentialeqvation. – Med lineär
substitution förstås införande i en eqvation eller
funktion af en ny variabel, som är förbunden med
den ursprungliga genom en lineär eqvation. – Med
lineärt problem menade de grekiske matematikerna
ett geometriskt problem, som hvarken medelst
räta linien och cirkeln eller med tillhjelp
af koniska sektioner kunde lösas. – Om Lineär
dilatationskoefficient se Dilatation. – Lineära
blixtar. Se Blixt. – Lineär hastighet. Se Hastighet.
G. E.
Linfrö, linfröslem, linfröté. Se Lin.
Linfrökakor. Se Fodermedel.
1. Ling, Per Henrik, skald, den svenska gymnastikens
skapare, föddes i Ljunga prestgård (Kronobergs län)
d. 15 Nov. 1776. L. gick i Vexiö skola och gymnasium,
men blef, för deltagande i ett ungdomligt upptåg,
derifrån relegerad. Sedan han tagit studentexamen i
Lund 1793, tillbragte han några år i Stockholm, dels
som privatlärare, dels anställd i något ämbetsverk
samt sysselsatt med dramatiska öfversättningar och
författareskap. Det säges ock, att han 1796 gjort
ett kort besök i Petersburg. På hösten 1797 synes
han hafva begifvit sig till Upsala universitet,
hvarifrån han i Juni 1799 uttog akademiskt vitsord,
och i Juli s. å. återfinna vi honom i Köpenhamn,
der han studerade å k. biblioteket (särskildt språk
samt tysk och dansk vitterhet). Han blef der äfven
bekant med bl. a. Werlauff, Baggesen, Öhlenschläger
och norrmannen Steffens, hvars
föreläsningar 1802 han flitigt besökte. De nya uppslag
och utsigter, som vid den tiden frambröto inom
Danmarks literatur, framförallt återvändandet
till de nordiska myterna och fornsagornar funno
ett entusiastiskt mottagande i den unge studentens
lågande och sökande själ. L. gjorde redan då utkast
till sorgspelet "Eylif den göthiske" och andra
dramatiska verk. Hans planer att återvända hem
korsades emellertid af omständigheterna. Sina senare
år i Köpenhamn framlefde han tämligen torftigt.
Han gaf visserligen språkundervisning, men hade
då som sedermera föga böjelse för hushållning, när
tillgångar funnos. I den danska hufvudstaden fick
han uppslaget jämväl till den andra sidan af sin
blifvande verksamhet, i det han under trenne
års tid flitigt deltog i öfningarna å en dervarande
fäktsal och tog kännedom om Nachtigalls gymnastik. –
Först på hösten 1804 kom L. i tillfälle att lemna
Köpenhamn, sedan han der utgifvit sitt första
arbete, det på danska författade lustspelet Den
misundelige (1804), bearbetadt efter en novell
af Grosse. Han återvände till Lund, der han 1804
förordnades att förestå fäktmästaretjensten samt
1805 utnämndes till fäktmästare vid universitetet.
I Lund egnade han sig nu med hela sitt väsendes
ifver åt studiet af sitt yrke, af anatomi,
ridkonst m. m., och under de följande åren
grundlade han och gaf första utvecklingen åt sitt
sjelfständiga gymnastiska system. Från Lund utsändes
ock förstlingarna af hans diktning i nordisk anda,
sorgspelet Agne (1812) och "drottqvädet" Gylfe
(afd. I, s. å.), hvilka fäste uppmärksamheten å
hansegendomliga skaldebegåfning och sannolikt äfven
banade väg för hans flyttning till Stockholm.
I hufvudstaden var han i Jan. 1813, då han tog
sitt inträde i "Götiska förbundet", som verkade
i en riktning, befryndad med hans egen,
och redan utgjorde föreningspunkten för alla dem,
som då sträfvade efter en nationel, på fornnordisk
grund hvilande vitterhet och odling i Sverige.
(Såsom förbundsbroder bar han namnet Bosi.)
I Maj 1813 erhöll L. genom k. bref uppdraget att
inrätta en gymnastisk undervisningsanstalt, hvilken
1814 öppnades i de lokaler, som ännu, ehuru vidgade,
utgöra Gymnastiska centralinstitutet, nämligen
den forna styckgjutaregården. Från 1813
var L. tillika gymnastiklärare och från 1817
fäktmästare vid Karlberg, hvilka befattningar
han 1825 frånträdde, samtidigt med att han erhöll
professors titel. Med hans sträfvan att medelst
gymnastiken skapa ett friskare och kraftigare folklif,
en stark och sjelfständig folkanda sammanhängde också
i viss mån L:s skaldskap, hvars innersta syfte var
hans folks lyftande genom kärleken till samt
hänförelsen för dess väldiga minnen i sång och
sägen från äldsta och äldre tider. L. "brann
af åhåga att skapa en fosterländsk hjeltedikt,
som skulle blifva för det framtida Skandinavien
hvad Homeros’ epos varit för det forntida Grekland:
ett dråpa, som i sig skulle upptaga allt det
väsentliga, allt det egentligen utmärkande af nordens
natur, saga, myt och häfd". Men förmågan, ehuru
obestridlig, svarade ej mot den nästan omöjliga
uppgiften; och äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfai/0702.html
