- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
1413-1414

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linné, Karl von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verkligen var öfver hela verlden berömd. Länge skall
Upsala påminna sig den ryktbarhet, som von Linnés
namn åt denna högskola förvärfvat". Utom åtskilliga,
nu på skilda håll förvarade sjelfbiografier af den
store mannen finnas öfver honom så många äreminnen
och lefnadsskildringar inom och utom hans aflägsna
fädernesland, att helt säkert intet motsvarande
hos oss gifves. Att i dessa insmugit sig misstag
och vilseledande uppgifter (i synnerhet i fråga om
kronologien) är lätt förklarligt. Frestelsen att
utsmycka framställningen har ock varit för stor och
eftersägarnas kritik ingen. Utsmyckad i legendens
skimmer, har L:s lefnadssaga, tolkad i bunden och
obunden form på skilda språk, tjusat månget öra, värmt
månget sinne. Men äfven berättad i sin storslagna
enkelhet, torde den i sig innesluta rika ämnen till
beundran, om ej häpnad, öfver menniskosnillets
förmåga att med ringa medel uträtta storverk. –
Kort efter L:s födelse var den stolta drömmen
från Sveriges stormaktstid förjagad. Blödande,
utarmadt, förkrossadt, låg landet öppet för
roflystna, hämdgiriga grannar. Ännu var ej måttet
rågadt. Hungersnöd och pest följde kriget. Med
förtviflans resignation buros bördor, tyngre än
samtiden förstod och vår tid knappast kan ana. I denna
brytningsperiod funno de stilla i landet sin njutning
i att odla sin torfva och sitt vett. Från ett sådant
hem i en obemärkt bygd utgick L. Föräldrarnas i det
längsta närda och ifrigaste önskan att han skulle
beträda den presterliga banan i ordets vanliga
bemärkelse måste omsider gifva vika. En tolk,
värdig som få, af lifvets gåtor och af "Skaparens
allvisa inrättning på vår jord" blef han dock efter
genomgångna pröfvoår. I Vexiö åtnjöt L. såväl faderlig
uppmuntran som offentlig och enskild handledning
af lektorn, assessorn och provinsialläkaren Johan
Stensson Rothman, hvilken derigenom "fäste sitt namn
oförgängligt vid ett af de skönaste bladen i Sveriges
literaturhistoria". Då de öfriga lektorerna enhälligt
afrådde fadern från att vidare hålla sonen vid boken,
med hvilken han ingenting kunde uträtta, tröstade
honom Rothman med att "ibland alla der studerande
djeknar vore ingen enda, som gåfve det hopp om sig
som hans Karl, hvilken såsom namnkunnig doktor skulle
föda sig framdeles rätt så väl som någon prest". Vid
tiden för L:s afgång från gymnasium torde ock Rothmans
berömliga vitsord hafva varit afgörande. L. sjelf
begick under äldre år, då minnet tydligen svek honom,
det felet att anföra ordalagen i sitt afgångsbetyg
från läroverket i en alltför fri öfversättning. Hårda
tillvitelser hafva vid mer än ett offentligt tillfälle
utslungats mot Vexiö gymnasium derför att "L. ej kunde
på annat sätt affärdas till universitetet än stämplad
med ett vanärande intyg". Fåfängt hafva läroverkets
målsmän i senare tid sökt försvara dess anseende genom
att framhålla dels tidsandan och den öfvervägande
för prestbildningen afsedda undervisningen, dels att
bland lärarna, utom assessor Rothman, äfven rektorn
i nederskolan Dan. Lannerus tidigt uppfattade och
faderligt omhuldade ynglingens framstående, men
ensidiga anlag. Allt förgäfves. Den förmenta fläcken
utplånades först, då det ändtligen lyckades att i
London uppspåra en tidigare sjelfbiograii af L., der
han lemnar en afskrift på latin af originalbetyget,
hvilket i svensk öfversättning har följande lydelse:
"Herr Rector magnificus! Likasom naturen i växtriket
erbjuder behagliga skådespel, då den genom växters
flyttning från ett ställe till ett annat mera
påskyndar deras lyckliga och tidiga tillväxt;
så utöfva muserna på ett särdeles behagfullt sätt
sitt välde, i det de bjuda ynglingar med utmärkt
begåfning stundom byta om lärosäte, på det att de dess
hastigare må kunna omsätta studiernas ljufva nektar
i blod och saft. I denna afsigt kalla högskolans
muser till sig från vårt gymnasium Karl Linnaeus,
en synnerligen utmärkt yngling af aktad familj;
och på det han hos dem må vara mera välkommen
och redan vid första inträdet må kunna ställa sig
under deras ynnestfulla hägn, söker han förete intyg
öfver sina studier och sitt lefverne. Till den ändan
betygar jag, att han i sin vandel här ådagalagt ett
gudfruktigt, godt och hedrande uppförande, på sina
studier användt oförtröttad flit samt afhållit sig
från allt dåligt umgänge. Derför anbefaller jag hos
dig, herr Rector magnificus, och i ditt beskydd,
i din ynnest och välvilja denne välartade yngling,
tjenstvilligt och vördsamt anhållande, att du på
grund af din vanliga bevågenhet emot alla ädla,
beskedliga och dygdälskande behagar upptaga honom
bland dina skyddslingar och hugna honom med din
ynnest. Din välvilliga och faderliga ömhet skall
han aldrig förgäta; hågkomsten af densamma skall
ock jag städse bevara, likasom jag, så länge
jag lefver, skall uppsända fromma önskningar för
din välgång. Jag förblifver Eders Magnificens’
tillgifnaste tjenare. Nils Krok, Vexiö k. gymnasiums
n. v. rektor. Vexiö d. 6 Maj i frälsningens år
1727". – Likasom L. i Vexiö fann i rätta stunden
sin räddare i Rothman, stod honom senare i lifvet,
då nöden var som störst, hjelpen nära. Sålunda blef
han med huldhet omfattad i Lund af med. prof. Kilian
Stobaeus d. ä. samt i Upsala af sedermera domprosten
Olof Celsius d. ä. (redan på våren 1729). Båda
togo L. i sitt hus, läto honom ofta spisa vid
sitt bord samt lemnade honom fritt tillträde
till sina bokskatter och naturaliesamlingar. Nu
först kom L. i tillfälle att släcka sin törst
efter vetande, nu först fick han tillträde till
"patres botanicorum". Schweizaren Kasp. Bauhinus
samt fransmännen J. P. Tournefort och Sebastien
Vaillant blefvo, utom andra, hans läromästare genom
sina epokgörande arbeten, hvilka han förr ej skådat,
ännu mindre haft råd att sjelf förskaffa sig. Först i
Stobaeus’ samlingar fick L. rätt syn på huru ett då
så kalladt "herbarium vivum" borde inrättas. Genom
ströftåg i ängar och lundar inhöstade han snart
sjelf Floras älskliga barn; äfven insekternas
bevingade skara blef tidigt föremål för hans lifliga
uppmärksamhet och samlareifver. Så hade då kärleken
till dessa studier, som af andra då för tiden mer
än nu föraktades, för den fattige ynglingen öppnat
utsigter till en ljusare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:18 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfai/0713.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free