Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linné, Karl von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
L. qvarstannade efter fullbordandet af denna
Dalresa, blef han nära bekant med informatorn i
reuterholmska huset, mag. Joh. Browallius, hvilken
genom L. fick håg för naturkunskap samt senare
blef fysices prof. och slutl. biskop i Åbo. Af
långt större betydelse för L. personligen, hans
vetenskapliga utveckling och europeiska ryktbarhet
blef en annan bekantskap i Falun. Genom denna kunde
han ock motstå alla lockande anbud i utlandet och
i fullaste mått förvärfva erkännande, aktning och
beundran äfven åt fädernejorden. L:s främste loftalare
(prof. C. A. Agardh) har snillrikt sagt: "Sverige
hade väl inträdt i det politiska Europa, men låg ännu
utanför det bildade. Namnen på dess hjeltar flögo med
beundran kring verlden, men om dess lärde och dess
vetenskapsmän viste nästan ingen att tala. Linné
först förde Sverige in bland jordens vetenskapligt
bildade nationer och lärde det at der bibehålla sin
plats. L:s fädernesland blef ifrån denna dag ett namn,
som betecknade icke mer det gamla vikingelandet,
men forskningarnas, upptäckternas, snillets land,
och L:s landsman blef en titel, som öfverallt gällde
högre än börden och rikedomen". Detta hade nog varit
osagdt, om ej L. med ömmare band blifvit fäst här
hemma. Hans "ros i nordanskog" blef Sara Lisa Moraea,
såsom nämndt, äldsta dottern till stadsfysikus i
Falun J. Moraeus. Denne fordrade, att L. skulle resa
ut för att vinna medicine doktorsdiplomet, hvilket den
tiden ej lät sig göra i Sverige. Valet af Holland för
detta ändamål blef för L. mer än en tillfällighet,
ja af den allra största betydelse. Hollands
fruktbara, väl odlade jord är genom det fuktiga
klimatet liksom af naturen ämnad till en oafbruten
trädgård. En täflan hade ock uppstått att från
dess vidt skilda kolonier hemta förut okända
växter och i hemlandet försöka deras odling. Då
L. i Harderwijk undergått examen, offentligen
försvarat (1735) sin här hemma färdigskrifna,
men i Harderwijk tryckta gradualdisputation,
Hypothesis nova de febrium intermittentium causa
(Ny förmodan om orsaken till de med vissa afbrott
återkommande febrarna), och blifvit förklarad för
med. doktor, allt inom 14 dagar, ville han gerna
se sig om i dessa trädgårdar. Han önskade ock höra
sig om efter någon förläggare till de handskrifter,
hvilka han medtagit, då han icke kunnat få dem tryckta
i Sverige. Den lilla reskassan var dock slut och
en reskamrat, Cl. Sohlberg, måste förhjelpa honom
åtminstone till Leiden. Der blef L. genast bekant
med en ifrig botanist, med. dokt. J. F. Gronovius,
och genom honom med bot. prof. Adrian van Royen,
med. dokt. Gerh. van Swieten från Österrike, en lärd
skotte Isaac Lawson samt den verldsbekante läkaren
och naturforskaren Herman Boerhaave, hvilka alla
uppmuntrade och understödde honom. Gronovius får
med stor förundran se L:s schematiska utkast till
Systema naturae sive tria regna naturae, systematice
proposita per classes, ordines, genera et species
och åtager sig i förening med Lawson att bekosta dess
tryckning. Denna första upplaga på 14 foliosidor har
väl företalet dagtecknadt "Lugduni Batavorum, 1735,
Julii 23", men tryckningen torde hafva
slutats först d. 15 (26) Juli. Man har sagt,
att L., som förgäfves sökt få träffa Boerhaave,
banade sig tillträde till honom genom att sända
ett tryckt exemplar af detta arbete. Detta saknar
grund; redan d. 5 (16) Juli fick L. i sin "stambuch"
Boerhaaves namnteckning. Säkert är, att Boerhaave
vid första sammanträffandet med L. uppfattade dennes
utomordentliga begåfning och ville fästa honom i
Holland samt lemnade honom, som nu hade för afsigt att
öfver Amsterdam återvända hem, ett rekommendationsbref
till prof. Joh. Burmannus, som då var sysselsatt med
beskrifvandet af Paul Hermannus’ under föregående
århundrade på Ceylon samlade växter och dervid behöfde
hjelp. "Burmannus offererade ock L. präktig kammare,
upwaktning och kost wid sitt egit bord, och L. tager
mot detta tillfället till nästkommande åhr." I
Amsterdam lemnade L. ock sin Bibliotheca botanica
och sina Fundamenta botanica till tryckning. Snart
infann sig dock borgmästaren i Amsterdam, den rike
bankiren Georg Clifford, att på Boerhaaves uppmaning
söka L. hos Burmannus, och inbjöd dem till sin
präktiga trädgård i Hartekamp. Clifford hade från
de holländska besittningarna i alla verldsdelar
med otroliga kostnader dit samlat naturalier,
men de hopade skatterna voro oordnade och saknade
vetenskaplig beskrifning. Clifford öfvertalade
nu Burmannus att afstå L. åt honom. Burmannus
hänsköt afgörandet åt L. sjelf, som med glädje
mottog det så lockande anbudet att få ordna och
beskrifva trädgårdens växtskatter samt emottog
derför d. 13 (24) Sept. s. å. "praefecturam Horti
cliffortiani". "Altså blifwer L. hos Clifford, där han
får lefwa som en prins, får den största trädgård under
sin inspection, får förskrifwa alla de örter, som
saknas i trädgården, och köpa de böcker, som fattas
i bibliotheket; ty war ock nu tillfälle för L. att
arbeta i botaniquen, där han hade alla de tillfällen,
som önskas kunde. Han lefde i alt det wälstånd, som
en dödelig önska kunde, ty han reste in till Leyden
att höra Boerhaaven, när han behagade, feck wara i
Amsterdam, när han önskade, och feck wara på Hartekamp
i den sköna trädgården, när honom lyste, och hade där
all upwaktning af kock och betjenter och kunde altid
emottaga dem, som giorde besök, med all högtidelig
wälfägnad." Under tvänne lyckliga år åtnjöt L. dessa
förmåner. Hvilken utomordentlig flit han derunder
utvecklade bevisas bäst af de vidlyftiga arbeten af
hans hand, hvilka trycktes under dessa år: Genera
plantarum och Flora lapponica (1736) samt Critica
botanica och Hortus cliffortianus (1737). Hvart och
ett för sig hade varit tillräckligt att för alltid
betrygga sin författares verldsrykte. – En annan
rekommendation för L. från Boerhaave, nämligen ett
bref till den stolte baronen och arkiatern Hans Sloane
i London, hvars samlingar bilda grundstommen i British
museum (der detta bref ännu förvaras), var affattad
i följande, för L. synnerligen smickrande ordalag:
"Linnaeus öfverlemnar åt Dig detta, ensam värdig att
se Dig, värdig att af Dig ses. Den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
