Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liqvidation, klargöring; utredning af en affärs ställning, afveckling - Liqvid, fys., flytande - Liqvidationskommissionen, ett af de många reduktionsverk, som inrättades af Karl XI - Liqvidationsmöte, förvaltn., sammankomst af rotehållare och soldater af samma kompani vid de indelta regementena för betalning af årets aflöning m. m. - Liqvidera. Se Liqvid 1 - Liqvoriststriden, en under Erik XIV:s regering uppkommen lärotvist angående bruket af vin eller annan vätska i nattvarden - Lira, ett gammalt instrument - Lira, plur. lire, enheten uti italienska myntsystemet - Liran, Mindre och Större. Se nästa art. - Lire-slägtet, Nectris, zool., hör till stormfoglarnas familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
administration (se d. o.), uppgörelse, betalning. –
Liqvidera, göra klar, bringa i ordning, utreda,
afveckla, uppgöra sluträkning, betala. – 2. Fys.,
flytande, säges om det tillstånd hos en kropp,
då han intager en oföränderlig volym, men hans
form är obestämd och rättar sig efter omgifningen,
t. ex. det kärl, hvari han är innesluten. Liqvida
kroppar sönderfalla lätt i droppar, men äro
endast i ytterst ringa grad sammantryckliga
(jfr Aggregationstillstånd).
R. R.
Liqvidationskommissionen, ett af de många
reduktionsverk, som inrättades af Karl XI. Den
tillsattes genom k. br. af d. 19 Nov. 1680,
erhöll Klas Fleming till sin förste ordförande
och försågs med en vidlyftig instruktion d. 20
Dec. s. å. Kommissionen hade ursprungligen till
uppgift att uppgöra liqvid för alla enskildes
kronofordringar, hvilka härrörde af gjorda
försträckningar, obetalta löner o. s. v.;
men den fick äfven genast sig anförtrodt att i
hvarje särskildt fall tillämpa och verkställa den
s. k. Stora kommissionens och Kammarkommissionens
i allmänna ordalag affattade domar, hvartill efter
1686 års riksdag kom behandlingen af pantegodsen
och deras räntor. Efter Flemings död, 1685,
förordnades J. Gyllenborg att föra direktionen
i liqvidationsverket, men 1690 blef kammarrådet
Billingschöld ett slags ställföreträdare eller vice
ordförande med skyldighet att i vigtiga ärenden
rådpläga med Gyllenborg. Arbetet bedrefs med
mycken fart under Karl XI:s egen högsta uppsigt,
och vid slutet af år 1689 förklarades det mesta
vara undangjordt. Hvad som var qvar gaf likväl
kommissionen sysselsättning under den återstående
delen af Karl XI:s regering. I Jan. 1702 hemställde
kommissionen sjelf, att den skulle upphöra, men
K. M:t resolverade, att "den skulle continuera med
de importantaste ärendenas afgörande". Den fanns i
lifvet ännu 1717. Kort förut (April 1716) hade af
en bland kommissionens egna tjenstemän ett förslag
blifvit framstäldt att till besparings vinnande "lägga
liqvidationsverket under Kammarkollegium såsom ett
särskildt kontor under en särskild kamrerare". Detta
förslag gjorde kommissionen till sitt eget. I hvad
mån det fann nådigt bifall, känna vi icke, men de
få ärenden, som ännu återstodo för kommissionen
att handlägga, synas hafva blifvit öfverflyttade på
Kammarkollegium. Hjr.
Liqvidationsmöte (se Liqvid 1.). förvaltn.,
sammankomst af rotehållare och soldater af samma
kompani vid de indelta infanteriregementena för
betalning af årets aflöning m. m. Liqviden sker
årligen, då kompaniet första gången sammandrages
till mönstring, öfning eller kommendering. Men när
sammandragning något år icke eger rum, utsättes af
befälet efter samråd med länsstyrelsen särskildt
liqvidationsmöte, der kompanichefen är närvarande för
att vaka öfver att rätt sker å ömse sidor, och der
kronobetjent – vanligen länsmannen – är tillstädes
för protokollsföring. Hvarje soldat är skyldig att
medföra sin liqvidationsbok, hvari de belopp
skola införas, som han erhåller af rotehållaren.
Kbg.
Liqvidera. Se Liqvid 1.
Liqvoriststriden, en under Erik XIV:s regering
uppkommen lärotvist angående bruket af vin eller
annan vätska (Lat. liquor) i nattvarden. I brist
på kommunionvin hade man på vissa orter börjat i
stället använda vatten, mjöd eller körsbärssaft. Detta
förfaringssätt gillades offentligt af biskopen Johan
Ofeegh i Vesterås i ett af honom 1564 utfärdadt
herdabref till presterskapet i hans stift. Ofeeghs
åsigt, som delades af bl. a. Beurreus, bemöttes af
ärkebiskopen Laurentius Petri, som dref den satsen att
sakramentet visserligen i nödfall vore umbärligt,
men, när det användes, städse måste förrättas
i noggrannaste öfverensstämmelse med stiftarens
föreskrifter. Konung Erik var villrådig och anhöll
hos den lutherske teologen D. Chybraeus i Rostock om
ett utlåtande i frågan. Innan dennes svar anländt,
hade emellertid de svenska biskopar och prester,
som voro församlade vid riksdagen 1565, uppsatt och
undertecknat en skrift, hvari bruket af hvarje annan
materia än vin uttryckligen förkastades. Äfven Ofeegh
underskref detta yttrande, och striden var dermed
utkämpad. P. F.
Lira (Ital. lira tedesca, Fr. vielle, T. drehleier,
Lat. organistrum, i medeltiden äfven förekommande
under namn af symphonia, zampugna m. m.), ett
gammalt instrument, brukligt i synnerhet under
10:de–12:te årh., senare föraktadt, men under
18:de årh. å nyo för en tid användt, i synnerhet
i Frankrike, der instrumentmakare förbättrade
det, komponister skrefvo för det och virtuoser
spelade på det. Nu är det sällsynt, t. o. m. som
tiggareinstrument; blott någon gång ser man det i
handen på en savojardgosse. Instrumentet är en aflång
resonanslåda med 3–6 strängar samt kort och tjock
hals. Det bäres i en rem framför bröstet. De särskilda
meloditonerna fixeras, liksom på nyckelharpan,
medelst en klaviatur, och dessutom finnas, liksom på
den förra, några brumsträngar, som angifva en ständig
stockbasqvint. Men liran skiljer sig från nyckelharpan
i tonens frambringande, som sker, icke med stråke,
utan genom kringvridande af ett hjul, hvars med harts
bestrukna kant berör alla strängarna på en gång.
A. L.
Lira (af Lat. libra, se d. o.), plur. lire, enheten
uti italienska myntsystemet, motsvarar 1 franc (se
d. o.).
Liran, Mindre och Större. Se nästa art.
Lire-slägtet, Nectris, zool., hör till stormfoglarnas
familj (Procellariidae) inom de långvingade
simfoglarnas ordning och foglarnas klass. Näbben är
lika lång som eller längre än hufvudet, tämligen
smal, nästan trind, utåt hoptryckt och med öfre
käken nedböjd till en spetsig hake. Näsborrarna
öppna sig i två skilda tuber, som äro nära intill
hvarandra. Benen äro medelmåttiga, med tämligen
långa framtår; baktån utgöres endast af en spetsig
klo. Vingarna äro tämligen långa, spetsiga, längre
än eller lika med stjerten och med första pennan
längst. Stjerten består af tolf pennor och är tvär
eller vigglik. Dithörande foglar föra ett nattligt
lefnadssätt och ligga om dagarna mest dolda i djupa
hål mellan stenar eller i jorden. Deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
