- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
1465-1466

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lissabon, Portugals hufvudstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om Monte do Castello liggande qvarteret Alhama,
som skonades vid nämnda tillfälle, har ända
till senaste tid bildat ett virrvarr af smala,
krokiga och mörka gränder, med gamla, höga,
gotiska hus, men har nu blifvit nästan ombygdt
och fått modernare utseende. De stadsdelar, som
ombygts efter 1755, hafva raka gator och till en
del palatslika, men i 18:de årh:ts fula stil byggda
hus. Der ligga de förnämsta torgen, af hvilka det
vackraste är Praça do Commercio vid Tejostranden,
omgifvet på tre sidor af tullhuset, stadshuset,
börsen och ministerierna samt i midten prydt med
Josef I:s ryttarestaty och på norra sidan af en
stor triumfbåge, under hvilken en gata (Rua Augusta)
leder till ett annat vackert torg, Rocio l. Praça do
Dom Pedro (på samma plats, der fordom inqvisitionens
palats och fängelser lågo), med Pedro IV:s staty. De
offentliga promenaderna äro små, men mycket besökta
på aftnarna, i synnerhet Passeio publico (i början
af den 3 km. långa Avenida da Liberdade), med ett
monument till minne af befrielsen från det spanska
öfverväldet, den vackra zoologiska trädgården samt
parken (tapada) vid det kungliga slottet Ajuda, der
den första portugisiska landtbruksutställningen
hölls, 1884. En annan mötesplats för stadens
eleganter är gatan Almeida Garrett (förr Chiado),
medelpunkten för modehandeln och adelns hotell, vid
hvars ena ände ligger Camões-platsen, med en staty
af skalden Camões. Kyrkorna äro många, men nästan
alla i samma smaklösa italienska stil. Af de efter
jordbäfningen byggda må nämnas klosterkyrkan "Jesu
hjerta", en efterbildning af S:t Peter i Rom, och
São Roque, med det ryktbara Johanneskapellet,
förfärdigadt i Rom för Johan V:s räkning af dyrbara
marmorsorter med mosaiker och prydnader i silfver
och brons. Äldre kyrkor äro katedralen Basilica
de Santa Maria och klosterkyrkan São Vicente de
Fóra (klostret är patriarkens residens), med huset
Braganzas grafkapell. Bland de kungliga slotten
utmärker sig intet genom något imponerande yttre,
med undantag af det på en höjd vid Belem belägna
palatset Ajuda, det nuv. kungliga residenset,
ett väldigt, men ofullbordadt byggnadsverk, med
botanisk trädgård och andra samlingar. Det forna
residenspalatset Nossa Senhora das Necessidades i
vestra stadsdelen, ursprungligen ett nunnekloster,
är en till det yttre oansenlig, men praktfullt
inredd byggnad, nu bebodd af konungens broder Dom
Augusto. L:s största byggnadsverk är den under Johan
V:s tid 1732–38 anlagda vattenledningen, hvilken
öfver Alcantaras djupa dal på 127 djerft byggda bågar
förser staden med vatten från den 8 km. aflägsna
byn Bellas. Det af Emanuel den store 1499 grundlagda
f. d. hieronymitklostret Belem (Betlehem) i
förstaden med samma namn, en väldig byggnad i halft
morisk-bysantinsk, halft romansk-gotisk stil, jämte en
gotisk kyrka, der flere af Portugals konungar ligga
begrafna, är nu barnhus. Straxt invid klostret på
stranden af Tejo ligger Torre de Belem (ett torn
i arabisk stil från slutet af 15:de årh.), hvars
platform är bestyckad med ett batteri till hamnens
försvar. – Till de vigtigare bildningsanstalterna
höra slöjdskola med handelsskola, Polyteknisk
skola med bot. trädgård, meteorologisk anstalt och
naturhistoriskt museum, ett medicinskt-kirurgiskt
institut, en 1859 af Dom Pedro V stiftad högre
läroanstalt för filosofi, literatur och historia,
en marinskola med observatorium, en krigsskola,
ett landtbruksinstitut med veterinärskola, en
konstakademi, ett musikkonservatorium och tvänne
offentliga bibliotek, af hvilka nationalbiblioteket
innehåller omkr. 200,000 bd och 10,000 handskrifter,
samt det berömda statsarkivet, hvilket befinner
sig i det forna benediktinklostret São Bento,
der riksdagen har sina sammanträden. Bland de få
literära och vetenskapliga sällskapen må nämnas
vetenskapsakademien (stiftad 1779). I staden utkomma
ungefär ett half tjog dagliga tidningar och några
få veckotidningar jämte andra periodiska skrifter,
som hufvudsakligen egna sig åt speciella intressen. –
Den breda Tejo bildar en säker och rymlig hamn, så
djup, att de största krigsfartyg kunna ankra vid
staden. Inloppet försvaras, ehuru otillräckligt,
af de båda forten São Julião på högra och Bugio på
venstra sidan. Jernvägsförbindelse finnes med Badajoz
(till Madrid), Oporto och Algarbe samt underhafskablar
till England och Brasilien. Hamnen besökes årligen af
omkr. 1,400 utländska och 1,100 portugisiska fartyg
(inberäknadt kustfarare). Värdet af den årliga
importen uppgår till omkr. 100 mill. kr. och af
exporten till 82 mill. kr. Lifligast är omsättningen
med Brasilien och Storbritannien, i det tropiska
produkter införas från det förra, manufakturalster
från det senare landet, medan vin och olja exporteras
till båda. Stadens industri är jämförelsevis
ringa. Största fabriken är en tobaksfabrik, som
sysselsätter omkr. 1,600 arbetare. Innevånarnas
antal uppgick enligt sista folkräkningen (1878)
till 246,343 (deraf 187,404 i den egentliga staden,
30,029 i förstaden Belem och 28,910 i förstaden
Olivaes), deribland en mängd negrer och färgade från
kolonierna, omkr. 30,000 galicier (mest dagsverkare
och vattenbärare) samt många främlingar, i synnerhet
engelsmän, fransmän och tyskar. Stadens sköna
omgifningar äro betäckta med otaliga landställen,
stora trädgårdar, oliv- och orangeträdsplanteringar
och vinberg. – Stadens äldsta namn var Olisippo,
äfven skrifvet Ulissippo under inflytande af den
mytiska berättelsen att staden blifvit anlagd af
Ulysses (Odyssevs). Under romarna var staden ett
municipium och kallades Felicitas Julia. Araberna,
som innehade den från 716, kallade den Al-Asjbuna
l. Lisjbuna. Efter flere månaders belägring intogs
staden 1147 af Alfons I, understödd af engelska och
flandriska korsfarare, och vardt åter en kristen stad
samt fick snart en biskop, hvilken 1390 upphöjdes till
rang af ärkebiskop och under Johan V:s tid (1706–50)
till patriark. L., som af Johan I 1422 upphöjdes till
residensstad, blef under Emanuel den store (1495–1521)
utgångspunkt för de portugisiska sjöexpeditionerna
och uppblomstrade till den förnämsta handelsplatsen
i Europa. Dess välstånd sjönk åter hastigt, sedan
den genom hertig Alba 1580 bragts under det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free