Print (PDF) - On this page / på denna sida - Lithou, Gustaf - Lition. Se Litium - Litionglimmer. Se Glimmer - Litis consortium, Lat., jur. - Litis contestatio, Lat., jur. - Litis denunciatio, Lat., jur. - Litispendens, jur. Se Lis pendens - Litium, lithium, kem., grundämne, som tillhör alkalimetallernas grupp och af J. A. Arfvedson 1817 upptäcktes såsom beståndsdel i flere mineral från Utö jerngrufva - Litofani, skirva af halfgenomskinligt biscuitporslin - Litografi, konsten att medelst aftryck från en stenskifva mångfaldiga teckningar eller skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1485
Lition-Litografi.
1486
den latinska verskonsten i den tidens smak,
d. v. s. såsom älskare och efterbildare af
Luca-nus, Statius, Claudianus och andra senromerska
skalder. Sedermera ingick han i krigstjenst,
befordrades till fänrik, men tog afsked 1721 med
en liten pension. Han erhöll 1751 kaptens fullmakt
och afled i Stockholm d. 21 Dec. 1753, mångfaldigt
besjungen af samtida skalder. - Sitt stora rykte
inom den latinska skaldekonsten grundlade L. genom
sin Panegyris exsequialis öfver Karl XII, ett långt
historiskt skaldeqväde på ståtliga hexametrar, om
hvilket censor, den store latinaren Joh. Kosenadler,
vittnade, att "det kanske i någon mån kunde jämföras
med antikens dikter". Eljest inskränker sig hans
diktning till smärre lyckönskningar, grafskrifter och
i synnerhet böneskrifter, de sistnämnda riktade till
både konung, ständer, ämbetsverk och enskilda. Hans
poesier vunno uppmärksamhet och berömmelse äfven
i Tyskland, och så kunde en förläggare djerfvas
att 1734 utgifva första .delen af hans Poömata
heroico-miscellanea, hvilka af samtida vitterlekare
prisades och framhöllos såsom utomordentliga
mönster. Betecknande för arten af L:s skaldskap är
emellertid att han sjelf under texten tillagt en
fortlöpande afdelning noter "att förklara mörkare
mytologiska och hellenska uttryck för den svenska
ungdomen". Sannolikt voro dessa upplysningar ej
.mindre behöfliga för hans äldre läsare. -rn-
Lition. Se Litium.
Li’tionglimmer. Se Glimmer.
Litis conso’rtium, Lat., jur., flere personers
delaktighet i ett odeladt anspråk eller i en odelad
förbindelse, som är föremål för rättegång. Utan .att
samtliga lifts consortes äro parter i rättegången
- såsom kärande eller svarande - kan domstolen
icke bifalla käromål af eller mot nå-.gon af dem.
I. Afz.
Litis COntestätiO, Lat.,/aw., den akt, hvarmed
enligt romersk rätt rättegången skulle inledas, och
hvartill bägge parternas närvaro erfordrades. Enligt
svensk rätt är rättegången börjad med stämningens
delgifning, ehuru det står svaranden öppet att,
om dertill finnes skäl, vägra att ingå i svaromål.
I. Afz.
Litis denunciätio, Lat., jur., den åtgärd
af svarandepart i rättegång, hvarigenom denne
inkallar en af käranden icke instämd person för
att gemensamt med svaranden värja dennes rätt. Ett
sådant inkallande eger rum i de fall, då den, som
åt svaranden öfverlåtit den rätt, som af käranden
angripes, är skyldig att hålla svaranden skadeslös,
om rätten frångår honom. Har /. d. egt rum, kan
svaranden, om han förlorar rättegången, omedelbart
söka ersättning af sin .hemulsman, under det att i
annat fall han måste väcka ny rättegång mot denne,
hvilken då ian visa, att den förra domen varit
oriktig. L. d. sker vanligen genom stämning. l. Afz.
Litispende ns, jw. Se Lis pendens.
Li’tium, lithium (af Grek. litlios, sten, emedan det
först anträffades i mineral), kem., grundämne, som
tillhör alkalimetallernas grupp och af J. A. Arfvedson
1817 upptäcktes såsom beståndsdel i ÅQTQ mineral från
Utö jerngrufva. Sedermera har man funnit, att litium
är ett mycket allmänt ut-
bredt ämne, ehuru det nästan alltid förekommer i
mycket små mängder. Så har man anträffat litium
i en mängd mineral, i mineralvatten, i växters
aska o. s. v. Sjelfva metallen, som erhållits
genom klorlitiums elektrolytiska sönder-delning, är
silfverhvit, men anlöper mycket hastigt i luften. Den
smälter vid -f 180° C. och är af alla fasta ämnen
det lättaste. Dess egentl, vigt uppgår nämligen till
endast 0,58-0,59. Litium är ett enatomigt grundämne
med ät. v. 7, som tecknas Li. Oxiden, LiaO, benämnes
liksom hydratet, Li OH, li’tion (Ifthton) och är ett
alkali. Med syror ger det salter, hvilka i allmänhet
äro färglösa eller hvita och lösliga i vatten, ehuru
några, såsom det kolsyrade och fosfor-syrade saltet,
äro svårlösliga. Det kolsyrade saltet, löst i vatten
mättadt med kolsyra, har användts som ett medel mot
urinsten. Urinsyrans litiumsalt är nämligen mindre
svårlösligt än öfriga urinsyrade salter. Mycket
karakteristiskt för litiumföreningar är att de,
införda i en låga, färga denna vackert och intensivt
karminröd. Det sålunda frambragta ljuset visar sig i
spektroskopet som en intensiv röd linie. på hvilket
förhållande man kan upptäcka äfven minimala spår
af litium. P. T. c.
LitofanT (af Grek. litlios, sten, och fanos,
genomskinlig), skifva af halfgenomskinligt
bis-cuitporslin, i hvilken äro inpressade
ligurfram-ställningar o. d. på sådant sätt, att,
när skifvan hålles upp mot ljuset, de tunna ställena
visa dagrarna, de halftjocka mellantonerna och de
tjockaste de djupa skuggorna. Verkningen är ungefär
densamma som af en tuschteckning, en aqvatinta-
eller svartmanérs-gravyr. Litofani-erna kommo i bruk i
Berlin under förra hälften af vårt århundrade och voro
en tid mycket använda såsom lamp- och ljusskärmar
eller fönsterprydnader. Figurframställningarna
återgåfvo vanligen kända och populära konstverk, äldre
såväl som nyare. En liknande verkan kan åstadkommas
genom pressning eller annan mekanisk bearbetning
af pappersmassa. Upk.
Litografi (af Grek. lithos, sten, och grdfein,
skrifva, teckna), konsten att medelst aftryck
från en stenskifva mångfaldiga teckningar eller
skrift; det genom detta förfaringssätt frambragta
resultatet. Litografien eller stentrycket, som
det äfven kallas, utgör vid sidan af träsnittet
och kopparsticket i vidsträcktaste mening en
af den grafiska konstens stora hufvudgrupper
(se Grafisk konst). Till litografering begagnas
s. k. litografisk sten (se nästa art.), hvaraf den
bästa fås från stenbrott i Bajern samt, för mera rent
praktiska behof, från Frankrike. Stenen planslipas,
och teckningen eller skriften utfores dera med en
på ett särskildt sätt sammansatt s. k. litografisk
krita eller likartadt litografiskt bläck (se
Bläck), i hvilka ämnen fett ingår som en väsentlig
beståndsdel. Genom vissa förfaringssätt ("etsning"
medelst en blandning af salpetersyra eller dyl. och
gummilösning) fixeras teckningen, hvarvid fettet i
någon mån tränger in i stenen, på samma gång som de
af teckningen ej upptagna partierna efter föregående
fuktning göras oemottagliga för tryckfärgen, svärtan,
hvilken endast fäster å de feta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
