- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
1505-1506

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lituslavisk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

auditör vid Skaraborgs regemente. Under tiden
sysselsatte han sig med att till Svenska akademien
insända några mestadels parodiska täflingsskrifter
samt utvidgade sin ganska stora beläsenhet. Emellertid
utbröt statshvälfningen 1809, och genom den snart
derefter frigjorda pressen yppades ett kärkommet
tillfälle för de unge att öppet angripa den vitterhet,
som de ansågo hafva spelat ut sin rol. "Polyfem"
grundades, och L. blef en af dess mest framstående
medarbetare. Han insände från sin landsort polemiska
artiklar mot den gängse seden att parafrasera
och urvattna de rimmade tolkningarna af klassiska
författare samt andra svagheter hos den skaldekonst,
som kallades den akademiska. L. uppträdde under det
antagna namnet "Olof Mollbergsson" (O. M.). Deremot
är Hammarsköld tvifvelsutan författare till de
under pseudonymen "Nils Nyberg" i "Polyfem"
införda "Baggfotska papperen", hvilka länge
tillskrifvits L. Samtidigt uppträdde han äfven
med den satiriska romanen Johan David Lifbergs
lefverne
(1810), af hvilken blott början utkom,
samt den delvis ganska lyckade bearbetningen af
Tiecks Mästerkatten (1812). 1813–14 följde han sitt
regemente till Tyskland. Under vistelsen derstädes
leddes hans håg afgjordt öfver på de juridiska
studier, som redan länge utgjort en del af hans
sysselsättning. Från denna tid vidtager hans bana
som juridisk vetenskapsman och politisk tänkare,
och beslutet att åter flytta till Stockholm blef
hos honom oåterkalleligt. Han lemnade regementet
1815 på permission och for till hufvudstaden,
tog afsked 1817 och blef 1818 justitiarie i
Krigshofrätten. Under dessa år framträdde han
å nyo med flere vittra skapelser, af vida högre
och allmännare betydelse än förut. Först kom den
bredt anlagda sjelfbiografiska, aldrig fullbordade
romanen Axel Sigfridsson (1817), hvilken väckte
en viss uppmärksamhet, men tämligen snart glömdes,
ehuru den af en smakdomare anses "som en perla i den
svenska vitterheten". I novellerna Samvetets fantasi
och Skaldens harpa, först offentliggjorda i "Opoetisk
kalender" (1822, vinterhäftet), intager L. en lugnare,
mer objektiv ståndpunkt; ämnen och behandlingssätt
äro af rent nyromantisk art och röra sig delvis på
det hemlighetsfullas och hemskas område. Slutligen
utkom 1824 Spader dame, en berättelse i bref funne
på Danviken
(tysk öfvers. af La Motte Fouqué, 1826),
hvilket arbete betecknar höjdpunkten och tillika
slutet af L:s vittra författareskap. Det är en
djupt sorglig, men på samma gång af en bisarr och
flödande humor genomsyrad berättelse om en känslig,
öfverspänd students andliga och lekamliga skeppsbrott,
en till kompositionen tämligen hållningslös och,
hvad karaktersteckningen vidkommer, föga klar
skildring. Ett sista romanförsök, Riddar Sankt Göran,
lär varit tryckt till stor del 1830, men makulerades
af författaren och är ej närmare bekant. – Äfven
på det dramatiska området pröfvade L. länge och
med ifver sina oroligt spända krafter. Men blott
ett par operatexter Berggubben och Hafsfrun, hafva
offentliggjorts efter hans död, och de äro i det
hela utan större betydelse. Han var ock medlem af "komitén för
Markalls sömnlösa nätter", och vissa delar af
"andra natten" i detta polemiska skaldeverk härröra
från honom. Såsom vitter författare tillhör L. genom
hela sin riktning fosforisternas skola eller kanske,
närmare bestämdt, den nyromantiska tyska. Han saknade
dock "den djupare begåfning eller den kraftiga
ihärdighet, som kunnat höja hans skriftställeri öfver
värdet af en finbildad och mångbeläst dilettants
försök". Sjelf ansåg han också ämbetsmannens och
den politiske och juridiske författarens värf såsom
sin lefnads egentliga uppgift. – L. började sin
bana som historisk jurist med ett par uppsatser i
"Läsning till utbredande af medborgerliga kunskaper"
(1816) och blef s. å. Askelöfs medarbetare i "Lifvet
och döden". Han tjänstgjorde äfven som sekreterare
i bevillningsutskottet vid riksdagarna 1818 och
1823 samt blef 1827 krigshofrättsråd. Som politisk
författare uppträdde han i Askelöfs tidningar "Den
objudne gästen" (1829) och "Svenska Minerva", till
hvilken han lemnade många bidrag. Särskildt utgaf han
1831, under pseudonymen "Jan Jansson", skriften Om
ministère och opposition i Sverige
(ny uppl. s. å.),
hvilken satiriskt gisslade såväl styrelsen
som oppositionen, i synnerhet tidningspressen,
och derför väckte mycken ond blod. 1835 blef
L. generaldirektör i Styrelsen öfver rikets
fängelser och arbetsinrättningar; och med sin vanliga
arbetsförmåga och lätthet att studera satte han sig
snart in i de många hithörande frågorna, som dittills
varit honom främmande. Med denna utnämning upphörde
hans politiska skriftställeri, hvilket han icke ansåg
förenligt med sin nya ställning. Han offentliggjorde
sedan dess blott sin Promemoria angående Sveriges
försvarslöshetssystem
(1844) samt ett Minnestal öfver
A. A. Raab
i Par Bricole (1838). Hans sträfvanden
gingo väsentligen ut på att vinna en förändring
i föreskrifterna om lösdrifvare samt att skaffa
allmänt arbete åt straffade personer; han genomdref
också mildrade bestämmelser om s. k. försvarslöshet
samt inrättandet af kronoarbets-kompanier. – En
länge förberedd sjukdom, en följd af det arbete
och de ansträngningar L. oafbrutet underkastade
sig, kom till utbrott 1843 och gjorde efter flere
vexlingar slut på hans lif. Han afled i Stockholm
d. 12 Okt. 1844. – Ett urval af L:s literära och
vetenskapliga qvarlåtenskap utgafs 1850 jämte en
lefnadsteckning af A. I. Arwidsson under titel
Samlade skrifter (2 dlr). Hans å Kungl. biblioteket
förvarade handskrifter innehålla en mängd utkast
och försök, i synnerhet på det dramatiska området,
koncept till tidningsuppsatser, romaner, afhandlingar
m. m. Jfr "Claes Livijn" af C. D. af Wirsén (i
"Svensk tidskrift" 1870) och R. Hjärne, "Dagen före
drabbningen" (1882). -rn.

Livin, Zakris, satiriker, farfars kusin till Klas
Livijn, föddes i Säby, Jönköpings län, 1726, blef
student i Upsala 1743, men egnade sig snart åt den
militära banan. Han ingick vid Smålands kavalleri, der
han 1768 blef ryttmästare. S. å. valdes han enhälligt
till stadsmajor af Stockholms borgerskap. Från denna
befattning erhöll han 1771

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0759.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free