Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
administrativa ärendena. 1687 upphäfdes
detta ämbete och i dess ställe tillsattes en
statssekreterare, hvars titel dock snart nedsjönk
till generalguvernementssekreterare. De kamerala
göromålen åter sköttes, utom af lägre ämbetsmän,
af en kamrerare, men 1651 tillsattes äfven för
dem ett assistensråd. 1687 kom i dettas ställe
en statskommissarie, hvars åligganden dock snart
öfverflyttades på en öfverkamrerare. Denne sistnämnde
hade jämte generalguvernören att uppgöra provinsens
stat, mottaga, förvalta och utbetala kronans
medel samt närvara vid mönstringarna. Samtidigt
med generalguvernementssekreteraren tillsattes
en generalguvernementskamrerare. Den siste
generalguvernören, Erik Dahlberg, hade 15,000
daler smt (motsvarande ungef. 30,000 kr.) i
lön. Generalguvernörens närmaste man var guvernören
i Riga, hvilken alltid var en generalsperson. På
Ösel och i Dorpat funnos landshöfdingar samt i
Riga en särskild ståthållare. Den sistnämnde
och landshöfdingen i Dorpat blefvo 1690
"ekonomiståthållare", den ene för det lettiska,
den andre för det estniska L., med åliggande att
hafva uppsigt öfver de kungliga domänerna samt under
kontroll af generalguvernören och Kammarkollegium
uppgöra vilkoren för kronoarrendena. En kataster
(mantalslängd) för L. upprättades genom en åren
1638–41 verksam kommission. Emedan adeln beklagat
sig öfver att flere olika slags "hakar" förefunnos,
hade redan Karl IX bestämt, att hvarje "gesinde"
(bondgård), som med två plogar i veckan gjorde
tjenst hos godsherren, skulle räknas för en "hake",
och denna nya "hake" ansågs sammanfalla med en äldre,
Sigismund Augusts, hvars areal motsvarade 108 svenska
tnld åker och 72 tnld god hagmark. Men påbudet vann
ej allmän tillämpning. 1638 års kommission satte
deremot såsom en "hake" hvarje "gesinde", som gjorde
12 dagsverken i veckan. Derigenom blef antalet hakar
i hela L. 4,343, hvilket tal adeln dock förklarade
vara alldeles för högt. I sammanhang med reduktionen
uppgjordes 1683–90 en ny kataster, och till grund
för denna lades jordens godhet, hvilken beräknades
efter 4 skattegrader. De bondgårdar – länderier
under ridderskapets eget bruk voro skattefria –,
hvilkas samtliga årliga utskylder den kungliga
taxeringskommissionen beräknat till 60 rdr spec.,
skulle anses för en "hake". Haken blef derigenom helt
och hållet ett ideelt ytmått. Genom denna kataster
blefvo böndernas åligganden noga fastställda och en
tygel lades på husböndernas prejerier. Haketalet
växte genom densamma till 6,236. Den gällde till
1824; men emedan adeln efter 1710 återfick sin forna
myndighet öfver bönderna, fingo dessa ej godt af
den under det ryska herraväldet. (Enligt den nya
kataster, som upprättades 1824, motsvarade 9 af
dennas hakar 10 af 1690 års hakar.) Svenska statens
inkomster af L. utgjorde (i slutet af 1600-talet)
årligen omkr. 900,000 daler smt (motsv. ungef. i vår
tids mynt 1,800,000 kr.), hvaraf kronodomänen gåfvo
375,000. Till L:s förvaltning och försvarsväsende
åtgingo omkr. 500,000 daler smt.
Återstoden var hufvudsakligen anslagen till
löner åt de kungliga råden och Sveriges utländska
beskickningar samt till flottans behof. Truppstyrkan
i L., under fredstid uppgående till 5–6 tusen
man, stod under generalguvernörens befäl. Denne
och guvernören hade under Karl XI:s regering hvar
sitt värfvade regemente på 1,000 man, hvilka jämte
3 bataljoner af de finska indelta regementena
utgjorde garnisonerna i Riga, Dünamünde, Kobron
och Kokenhusen. På Dorpats och Pernaus fästningar
var ett värfvadt infanteriregemente fördeladt. 2–3
hundra man artilleri voro förlagda i L., och af
det 1680 på de 3 Östersjöprovinserna fördelade Von
der Pahlenska kavalleriregementet kommo 3–4 hundra
man på L. Den "livländska" adelsfanan räknade 200,
den öselska l. "stiftska" 50 man. Domstolarna
voro "ordnungsgerichte" för polismål å landet, 4
"landgerichte" och hofrätten i Dorpat, hvarifrån
man kunde vädja till konungen. Från Riga stads
domstolar vädjades till Svea hofrätt. Beträffande
kyrkostyrelsen stodo enligt konsistorialordningar
från 1630-talet alla konsistorier i Estland, Livland
och Ingermanland under ett öfverkonsistorium i
Dorpat. I L. funnos 3 stadskonsistorier (i Riga,
Pernau och Dorpat) och 6 landtkonsistorier, bäggedera
slagen med såväl verldsliga som andliga ledamöter. Den
förnämste andlige i L. var generalsuperintendenten i
Dorpat. Karl XI införde 1691 den svenska kyrkolagen
och aflägsnade 1694 lekmännen ur konsistorierna, men
inskränkte på samma gång dessas jurisdiktion. För
undervisningsväsendet sörjdes genom upprättandet
af universitetet i Dorpat (1632) samt inrättandet
af gymnasier och andra skolor. För böndernas barn
organiserades ett slags sockenskolor. – L:s första
herskare på ryska tronen, Peter den store, icke blott
fäste afseende vid de vilkor, som staden Riga och
ridderskapet betingat sig vid Rigas kapitulation
(1710), nämligen att den evangelisk-lutherska
läran samt deras fri- och rättigheter skulle lemnas
oantastade, utan bekräftade äfven Sigismund Augusts
privilegier, dock med tillägget: "så vidt de låta
tillämpa sig på för handen varande herravälde och
tider". Alla följande ryska regenter hafva bekräftat
dem med samma förbehåll, och livländarna betrakta
dem såsom sin grundlag. Peter den store tillät
en återgång i reduktionen samt återställandet
af den gamla författningen och förvaltningen,
sådan den var före 1694. Många inrättningar
och författningar, som L. erhöll under den tid
det tillhörde det svenska väldet, bestå ännu
eller ligga till grund för de nu gällande.
A. H-d.
Livländska orden. Se Svärdsriddareorden.
Livny, stad i ryska guvern. Orel, vid Dons
biflod Sosna. Omkr. 13,000 innev. Handel med
landtmannaprodukter. Trakten kring L. är en af de
fruktbaraste och folkrikaste i mellersta Ryssland.
Livorno. 1. Den minsta af de italienska provinserna,
i landskapet Toscana, består endast af stadskretsen
L. samt öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
