Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elba, Pianoso och Monte Cristo, tillsammans 343
qvkm., med 121,150 innev. (1881). – 2. Hufvudstad
i nämnda provins, näst Genua Italiens förnämsta
handelsstad, ligger på en flack, med konst torrlagd
kust af Medelhafvet och är medelst en bibana från
Pisa förenad med den stora jernvägslinien längs
Italiens vestra kust. 77,781 innev. (1881) i staden,
97,615 i hela kommunen. L. är omgifvet af murar och
genomskuret af kanaler, men likväl en modern stad och
i vissa afseenden den minst italienska bland Italiens
städer. Breda och väl underhållna gator, stora öppna
platser och stora, höga hus äro utmärkande för L:s
yttre. Den vackraste gatan är Corso Vittorio Emanuele,
hvilken utgår från den gamla mediceiska hamnen, skär
den kolossala Piazza d’armi, der katedralen (från
17:de årh.), stadshuset och ett f. d. kungligt slott
ligga, samt sträcker sig till Piazza Carlo Alberto,
som prydes af de kolossala statyerna af Ferdinand
III och Leopold II, de båda siste storhertigarna
af Toscana. Staden har jämte många katolska kyrkor
protestantiska, grekiska, maronitiska och armeniska
gudstjenstlokaler och en synagoga (från 1603), en
arsenal och stora skeppsvarf, der både handels- och
krigsfartyg byggas. Den är säte för en biskop och har
bl. a. undervisningsanstalter ett seminarium, en stor
sjökrigsskola (öppnad 1881), en navigationsskola,
en teknisk skola samt en högre rabbinskola. Den
gamla mediceiska hamnen är fullkomligt säker,
men grund och liten; den yttre, bildad af en 1,000
m. lång vågbrytare, som fullbordades 1863, skyddar
ej fullt för sydliga vindar. Nära den gamla hamnen
står en af Giovanni dell’ Opera arbetad kolossal
marmorstaty af den toskanske storhertigen Ferdinand
I, omgifven af fyra slafvar i brons ("i quattro
mori") af Pietro Tacca. I början af detta årh. blef
L. en vigtig station för den britiska handeln med
Levanten, men dess handel har betydligt aftagit,
sedan frihamnsprivilegiet 1867 borttogs. Deremot
blir L. alltmer eftersökt såsom badort. – Ännu i
slutet af 13:de årh. var L. en öppen by af ringa
betydenhet. Först sedan Pisas hamn förstörts, började
orten växa, i synnerhet sedan den 1421 kommit till
Florens. Aless. de’ Medici befäste L. och byggde ett
citadell. Cosimo I förklarade hamnen för en frihamn
(den första i Medelhafvet) och Ferdinand I gjorde
L. till en tillflyktsort för alla förföljda (judar,
protestanter m. fl.).
Livre [livör; af Lat. libra, se d. o.), franskt
silfvermynt, indeladt i 20 sous (à 12 deniers). Livre
tournois (tournåa; L. från Tours) var till 1795
enheten i franska myntsystemet, men utbyttes då mot
franc, hvilken är något bättre, enär 80 francs =
81 livres tournois och 1 livre innehöll endast 4 4/9
gr. fint silfver (1 franc innehåller 4 1/2 gr.). Den i
Paris präglade livre parisis [-si’s l. si] var = 1 1/4
livre tournois. – Såsom vigt motsvarade 1 livre 489,5
gr. Till 1839 var livre usuelle [-e’l] benämningen på
1/2 kg.
Livré (Fr. livrée, af livrer, Med. Lat. liberare,
lemna, utdela), i Frankrike ursprungligen
benämning på de drägter, som konungar och prinsar vid
vissa tider på året fordom utdelade såsom gåfvor åt
sin omgifning; tjenare-uniform.
Livö, liten ö i Limfjorden i Nörrejylland,
Ålborgs amt, Slet härad, 15 km. s. v. om köpingen
Lögstör. Ön hörde under medeltiden till Vitsköl
kloster. Der finnes endast en gård, Livögård.
E. Ebg.
Lixuri, stad å ön Kefalonia, på halfön Paliki,
är säte för en katolsk biskop och hade 1879 5,818
innev. Staden förstördes af jordskalf d. 4 Febr. 1867.
Lizard head [hä’d] l. L. point [påjnt], den
sydligaste punkten, af England, i grefskapet Cornwall,
s. s. ö. om Landsend, under 49° 48’ n. br. På udden
stå tvänne fyrar, omkr. 67 m. öfver hafsytan.
Ljech (Lech), slaviskt ord, ursprungligen
betecknande en större fri jordegare, var enligt en
saga från 14:de årh. namnet på en af de tre bröder
(Tjech, L. och Rus), hvilka drogo ut från sitt
hemvist bland Tatrabergen (Karpaterna) och, en
hvar på sitt håll, blefvo stamfäder för tsjecher,
ljecher och ryssar. Namnet ljecher l. ljechiter,
såsom beteckning för de slaviske bebyggarna af den
fruktbara slätten vid Weichsel och Oder, utträngdes
med tiden af den allmännare benämningen polacker.
Ljesch. Se Alessio.
Ljesna, stad i östra delen af guvern. Litaven vid
Dnjeprs biflod Soza, var skådeplats för en strid
mellan svenskar och ryssar d. 29 Sept. 1708. General
A. L. Lewenhaupt, som med 11,000 man och stora
förråd i slutet af Juni afmarscherat från Riga,
öfverfölls vid L. af ryssarnas betydligt öfverlägsna
härsmakt. Fem anfall af ryssarna kastades tillbaka,
men efter striden måste Lewenhaupt öfvergifva sin
dyrbara tross, som påtändes, och öfver ett vad
öfver floden med 6,000 man söka sig väg till Karl
XII. (Enligt ryska uppgifter, t. ex. hos Soloviev,
1873 års uppl., voro svenskarna 16,000, ryssarna
14,000 man starka. De förre skulle hafva förlorat
8,000 man döde och 876 sårade, de senare resp. 1,110
och 2,856 man.) C. O. N.
Ljodaháttr. Se Fornyrdalag.
Ljósvatn, sjö och gård i Bárðardal på Island,
Thingö syssel, var i forntiden säte för en gode
(se d. o.). Thorgeir, ljósvetningarnas gode, fick på
alltinget år 1000 i uppdrag att döma mellan hedningar
och kristne, och han dömde, att alla isländingar
skulle antaga kristendomen. Efter L. är en bland de
äldre, pålitligare ättesagorna, Ljósvetninga-saga,
uppkallad. Hufvudpersonerna i densamma äro den
nyssnämnde Thorgeir samt Gudmund den mäktige på
Möðruvellir, hans broder Einar på Thverá och Thorkell
Geitesson på Krossvik. C. R.
Ljud, fys., är den allmänna benämningen på allt, som
uppfattas med hörselorganet. För att ett ljud skall
uppstå, erfordras att en kropp, antingen i sin helhet
eller delvis, sättes i tillräckligt hastiga och starka
svängningar, s. k. vibrationer eller oscillationer,
och att emellan kroppen och örat befinner sig ett
elastiskt medium, i hvilket dessa vibrationer kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
