Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd / 1529-1530 (1885) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljud ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bly	4,26
tenn	7,48
guld	6,42
silfver	8,06
zink	11,01
koppar	11,17
jern	15,11
stål	14,96

Ljudets styrka (intensitet) beror i första hand på
storleken af de i ljudkällan vibrerande delarnas
utslag, eller deras s. k. amplitud, och är
proportionel med qvadraten på denna. Amplituden kan
dock, strängt taget, endast i det fall tjena till
mått på ljudstyrkan, när man jämför tvänne toner
af samma tonhöjd med hvarandra. Höra vi nämligen
tvänne toner af olika höjd antingen samtidigt
eller omedelbart efter hvarandra, kunna vi icke
med säkerhet afgöra hvilken af dem har den största
vibrationsamplituden, emedan vår föreställning om
styrkan i en ton äfven betingas af vissa fysiologiska
moment i hörselorganet. Mycket höga toner äro
t. ex. nära nog outhärdliga för hörselsinnet,
ehuru vibrationerna, som framkalla dem, äro ytterst
små. Vidare tilltager ljudets styrka med den ljudande
kroppens massa, hvilket beror derpå att en kropp
af större massa sätter på en gång en större mängd
af det omgifvande mediet i rörelse. Härpå grundar
sig bruket af resonansbottnar eller resonanslådor
på stränginstrument. Ljudets styrka ökas ock med
tätheten af det omgifvande mediet i ljudkällans
omedelbara granskap, ty ju större denna täthet är,
dess större är den mängd af mediets partiklar, som
deltager i rörelsens fortplantning. Ljudvibrationer,
som uppväckas i det s. k. lufttomma rummet, kunna
ej fortplanta sig derigenom. Slagen af en klocka
inuti recipienten till en luftpump, ur hvilken luften
blifvit utpumpad, höras ej. Emedan luftens täthet är
förminskad vid större höjder öfver jordytan, höres
också ljudet svagare på höga berg än på samma afstånd
nere i dälderna. Om man t. ex. afskjuter lika starkt
laddade kanoner på tre skilda orter, hvilka vi vilja
kalla A, B och C, och af hvilka A ligger högst och C
lägst, men bägge på samma afstånd från B, så höres
det från B aflossade skottet med samma intensitet
vid de båda andra stationerna, medan skottet från
A ljuder svagare i B än skottet från B uti A; och,
tvärtom, det i C aflossade skottet framkommer till B
med större styrka än B:s skott har, då det träffar
C. Det är till och med möjligt att personer å orten
A kunna höra kanonskotten i C, medan deras egna skott
ej kunna höras af dem, som befinna sig i C. – Ljudets
styrka beror slutligen af afståndet, och i detta
afseende gäller för ljudet samma lag som för ljuset,
nämligen att intensiteten aftager som qvadraten på
afståndet. Denna lag gäller dock endast, när ljudet
fritt får utbreda sig åt alla sidor i det omgifvande
mediet. I vida mindre grad förminskas ljudets styrka,
när detsamma tvingas att framgå endast i en riktning,
t. ex. genom en rörledning. I de s. k. akustiska
rören, eller språkrören, går ljudet tämligen långt,
utan att synnerligen märkbart försvagas.
Sådana rör anbringas, som bekant, i större
etablissement, såsom hotell, kontorslokaler,
magasin, fartyg m. fl., för att möjliggöra muntliga
meddelanden emellan dessas särskilda och vidt åtskilda
afdelningar.

Ljudet undergår reflexion, när det träffar gränsytan
emellan tvänne medier af olika täthet. Häri ligger
orsaken till den företeelse, som benämnes eko (se
d. o.). Äfven vid gränsen emellan tvänne gasformiga
ämnen uppkommer ljudreflexion. Vid ojämn fördelning
af vattenånga i någon större mängd i ett luftlager
uppstår, såsom Tyndall visat, en mängd reflexioner
emellan de otaliga gränsytorna, hvilket har till följd
att ljudet försvagas. Detta kan inträffa äfven vid
fullkomligt klar himmel. Emedan vattengasens mängd
och fördelning i atmosferen oupphörligt vexla, måste
äfven det afstånd, till hvilket ett gifvet ljud kan
framtränga, variera från det ena tillfället till det
andra. Understundom inträffar ock, att de ofvannämnda
ojämna blandningarna af luft och vattenånga, hvilka
Tyndall benämner "akustiska moln", så försvaga
ljudet, att det icke mera höres på ett relativt
kortare afstånd från ljudkällan. – Om ljudets
refraktion se d. o. Beträffande tonerna, de olika
sätten att framkalla dem samt den s. k. resonansen
och dess betydelse hänvisas till Aliqvot-toner,
Interferens, Klang, Klangfärg, Resonans och Ton. Se
dessutom Akustik, Chladnis klangfigurer, Fotofon,
Hörselorgan, Telefon. R. R.

Ljuder, socken i Kronobergs län, Konga härad. Areal
10,529 har. 2,164 innev. (1884). Annex till Långasjö,
Vexiö stift, Konga kontrakt.

Ljudfysiologi. Se Fonetik.

Ljudhål, hål i resonansbottnen å vissa instrument,
t. ex. violinen, der de på grund af sin form kallas
F-hål. A. L.

Ljudlag, en språkvetenskaplig term, som vanligen
uppträder såsom motsättning mot "analogibildning"
(se Analogi 3), men om hvars exakta definition
man, trots termens allmänna användning, ännu
icke fullt enats. Lättast torde man kunna
åskådliggöra dess ungefärliga betydelse genom
följande allmänna betraktelse. Ett språk förändras
dels genom uppgifvande af gammalt språkmaterial,
dels genom skapande af nytt. I senare afseendet är
att skilja emellan absolut nyskapande och blott
relativt sådant, d. v. s. omskapande af gammalt
språkmaterial. Detta omskapande kan vara en förändring
af betydelse eller af ljud. Bland ljudförändringarna
åsyftar en stor del tydligen att upphäfva eller
minska en för språkets organiska sammanhang och
lätthandterlighet otjenlig formdifferens emellan
uttryck, som till sin betydelse eller användning
inom satsen äro hvarandra närstående. Detta är hvad
man menar med "analogibildning", bättre kalladt
"associationsbildning" (emedan hithörande företeelser
bero på idéassociations-lagar). Sådana fall äro
t. ex. de, då den ännu vid 1800-talets början
brukliga pluralen krupo (af krypa) på grund af sin
betydelselikhet med singularen kröp antog formen kröpo
("partiel materiel association", ett slag af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>