1541-1542 (Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudskridning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

A) 1. x, d. v. s. tyskt ch-ljud (genom
senare utveckling vanligtvis öfvergånget till h,
som vidare förstummats utom i ordens början före
vokal), ex. Sanskr. çrutás, hörd, Grek. <i>ϰλυτός,
Lat. in-clutus, berömd, Isl. hlýða, lyssna,
Sv. lyda, T. Lut-her, Lot-har (äldst Chlothar);
Sanskr. çrad-dádhāmi, behjerta, Grek. ϰαρδία,
Lat. cor, Isl. hjarta, Sv. hjerta, T. herz,
Eng. heart; Sanskr. páçu, Lat. pecu, Isl. fé,
Sv. fä, T. vieh, Eng. fee; Sanskr. dáça, Grek. δέϰα,
Lat. decem, Isl. tio, Sv. tio, T. zehn, Eng. ten.

2. a) z, ex. Sanskr. çvaçru (för svaçru),
Grek. [ekyrá] (för svekuria), Lat. socrus,
T. schwieger-(mutter), Isl. tigr, Sv. tjog,
T. (zwan)-zig, Eng. (twen)-ty, jämte Isl. tio, Sv. tio,
T. zehn, Eng. ten.

b) g, ex. Sanskr. juvaçás (för juvnçás), Lat. juvencus,
Isl. ungr, Sv. ung, T. ung, Eng. young.

B) k, hvarpå dock intet säkert exempel är att anföra.

q (Sanskr. k, före indo-europ. len vokal k’; Grek. [kappa],
före hård vokal oftast [pi], före len vokal [tau]; Lat. c
l. qu) uppträder såsom

A) †) [alpha]) 1. xw (genom senare utveckling vanligtvis
hv, numera förstummadt utom i ordens början före
vokal, der det qvarstår såsom v-ljud i Sv. hv, T. w,
Eng. wh), ex. Sanskr. kid, Grek. [tí], Lat. quid,
Isl. hví-líkr, Sv. hvilken, T. welcher, Eng. which.

2. w, ex. Lat. aqua, vatten, Isl. øy (för awjo;
jfr latiniseringen Sca(n)din-avia), Sv. ö, T. aue.

β 1. f, ex. Sanskr. katvaras, Grek. [téttares],
Lat. quattuor, Isl. fjórer, Sv. fyra, T. vier,
Eng. four; Sanskr. vrkas, Grek. [lýkos], Isl. ulfr,
Sv. ulf, T. wolf, Eng. wolf.

2. b ex. Sanskr. jakrt (för ljakrt), Grek. [hépar],
(för ljepar), Lat. jecur, Isl. lifr, Sv. lefver,
T. leber, Eng. liver.

††) 1. x (senare h eller stumt), ex. Sanskr. ketús,
sken, Isl. heiðr, ära. Sv. heder, T. heiter,
skinande; Sanskr. ruk, ljus, Grek. [leukós], hvit,
Lat. lux, Isl. ljós, Sv. ljus, T. licht, Eng. light.

2. a) z, ex. Isl. togenn, dragen, T. ge-zogen
jämte ziehen, Lat. duco; Isl. slegenn, Sv. slagen,
T. ge-schlagen jämte Isl. slá (för slaha), Sv. slå.

b) g, ex. Isl. fengenn, Sv. fången, T. ge-fangen
jämte Isl. fá (för fáha) Sv. få, T. fahen (fangen).

B) k (för äldre q) ex. Lat. piscis, Isl. fiskr,
Sv. fisk, T. fisch (sch för sk), Eng. fish (sh för sk),
Grek. [skeptron], staf, spira, Lat. scapus, Isl. skapt
(pt för ft), Sv. skaft, T. schaft, Eng. shaft.

III. Tenues aspiratae (ph, th, kh, qh) utveckla
sig på alldeles samma sätt som tenues (Kluge).
Som dessa ljud emellertid tyckas hafva varit
jämförelsevis sällsynta i det indo-europ. urspråket,
anföra vi här endast några få exempel, såsom
Sanskr. phálam, mogen (fall-färdig) frukt,
Grek. [phelós], bedräglig, Lat. fallere, bedraga,
Isl. falla, Sv. falla, T. fallen, Eng. fall;
Sanskr. prthvi, jord, Grek. [pláthanon], kakbräde,
T. fladen, kaka; Lat. habeo, Isl. hafa, Sv. hafva,
T. haben, Eng. have; Grek. [phálaina], hvalfisk, Isl.
hvalr, Sv. hval, T. wal-fisch.

IV. Mediae (b, d, g, g) öfvergå till tenues (p,
t, k, kw). I stället för kw inträder k, så snart
g i indo-europ. tid stod omedelbart före o, o, u, u;
dessutom stundom p.

b blir alltså p (i T. genom senare utveckling f,
i början af ord och vid förlängning pf); men då
det indo-europ. b tyckes hafva varit ett sällsynt
ljud, kunna endast få exempel härpå anföras, såsom
Grek. [kánnabis], Lat. cannabis, Isl. hanpr, Sv. hampa,
T. hanf, Eng. hemp.

d blir t (i T. genom speciell
utveckling ss, i början af ord och vid förlängning
z, men qvarstår före r), ex. Sanskr. damájami,
Grek. [damáo], Lat. domare, Isl. temja, Sv. tämja,
T. zähmen, Eng. tame; Sanskr. drús, Grek. [drys],
Isl. tré, Sv. trä, Eng. tree (jfr T. tro-g
"trä"-kärl); Sanskr. ádmi, Grek. [édomai], Lat. edo,
Isl. eta, Sv. äta, T. essen, Eng. eat.

g (Sanskr. g’;
Grek. γ; Lat. g) uppträder såsom k (hvaraf i T. ch,
utom i början af ord och före r; i Eng. ofta ch,
i Sv. alltid tje-ljud i början af ord före lena
vokaler), ex. Sanskr. ganu, Grek. [góny], Lat. genu,
Isl. kné, Sv. knä, T. knie, Eng. knee; Sanskr. ágras,
slätt, Grek. [agrós], Lat. ager, Isl. akr, Sv. åker,
T. acker, Eng. acre.

g (Sanskr. g, före indo-europ. len vokal g’; Grek. γ,
före vissa hårda vokaler β, före lena vokaler ζ
eller δ; Lat. g, gv eller v) uppträder såsom

†) α) kw, ex. Sanskr. gna, Grek. γυνἠ, Isl. kvenna
(gen. pl.), Sv. kvinna (jfr Eng. queen),
Sanskr. giwas, lefvande, Grek. βίος lif,
Lat. vivus, lefvande, Isl. kvikr, Sv. kvick, T. queck.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/nfai/0777.html

		Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd / 1541-1542 (1885) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|

		A)	1.	x, d. v. s. tyskt ch-ljud (genom senare utveckling vanligtvis öfvergånget till h, som vidare förstummats utom i ordens början före vokal), ex. Sanskr. çrutás, hörd, Grek. <i>ϰλυτός, Lat. in-clutus, berömd, Isl. hlýða, lyssna, Sv. lyda, T. Lut-her, Lot-har (äldst Chlothar); Sanskr. çrad-dádhāmi, behjerta, Grek. ϰαρδία, Lat. cor, Isl. hjarta, Sv. hjerta, T. herz, Eng. heart; Sanskr. páçu, Lat. pecu, Isl. fé, Sv. fä, T. vieh, Eng. fee; Sanskr. dáça, Grek. δέϰα, Lat. decem, Isl. tio, Sv. tio, T. zehn, Eng. ten.
			2.	a)	z, ex. Sanskr. çvaçru (för svaçru), Grek. [ekyrá] (för svekuria), Lat. socrus, T. schwieger-(mutter), Isl. tigr, Sv. tjog, T. (zwan)-zig, Eng. (twen)-ty, jämte Isl. tio, Sv. tio, T. zehn, Eng. ten.
				b)	g, ex. Sanskr. juvaçás (för juvnçás), Lat. juvencus, Isl. ungr, Sv. ung, T. ung, Eng. young.
		B)	k, hvarpå dock intet säkert exempel är att anföra.
	q	(Sanskr. k, före indo-europ. len vokal k’; Grek. [kappa], före hård vokal oftast [pi], före len vokal [tau]; Lat. c l. qu) uppträder såsom
		A)	†)	[alpha])	1.	xw (genom senare utveckling vanligtvis hv, numera förstummadt utom i ordens början före vokal, der det qvarstår såsom v-ljud i Sv. hv, T. w, Eng. wh), ex. Sanskr. kid, Grek. [tí], Lat. quid, Isl. hví-líkr, Sv. hvilken, T. welcher, Eng. which.
					2.	w, ex. Lat. aqua, vatten, Isl. øy (för awjo; jfr latiniseringen Sca(n)din-avia), Sv. ö, T. aue.
				β	1.	f, ex. Sanskr. katvaras, Grek. [téttares], Lat. quattuor, Isl. fjórer, Sv. fyra, T. vier, Eng. four; Sanskr. vrkas, Grek. [lýkos], Isl. ulfr, Sv. ulf, T. wolf, Eng. wolf.
					2.	b ex. Sanskr. jakrt (för ljakrt), Grek. [hépar], (för ljepar), Lat. jecur, Isl. lifr, Sv. lefver, T. leber, Eng. liver.
			††)	1.	x (senare h eller stumt), ex. Sanskr. ketús, sken, Isl. heiðr, ära. Sv. heder, T. heiter, skinande; Sanskr. ruk, ljus, Grek. [leukós], hvit, Lat. lux, Isl. ljós, Sv. ljus, T. licht, Eng. light.
				2.	a)	z, ex. Isl. togenn, dragen, T. ge-zogen jämte ziehen, Lat. duco; Isl. slegenn, Sv. slagen, T. ge-schlagen jämte Isl. slá (för slaha), Sv. slå.
					b)	g, ex. Isl. fengenn, Sv. fången, T. ge-fangen jämte Isl. fá (för fáha) Sv. få, T. fahen (fangen).
		B)	k (för äldre q) ex. Lat. piscis, Isl. fiskr, Sv. fisk, T. fisch (sch för sk), Eng. fish (sh för sk), Grek. [skeptron], staf, spira, Lat. scapus, Isl. skapt (pt för ft), Sv. skaft, T. schaft, Eng. shaft.
III.	Tenues aspiratae (ph, th, kh, qh) utveckla sig på alldeles samma sätt som tenues (Kluge). Som dessa ljud emellertid tyckas hafva varit jämförelsevis sällsynta i det indo-europ. urspråket, anföra vi här endast några få exempel, såsom Sanskr. phálam, mogen (fall-färdig) frukt, Grek. [phelós], bedräglig, Lat. fallere, bedraga, Isl. falla, Sv. falla, T. fallen, Eng. fall; Sanskr. prthvi, jord, Grek. [pláthanon], kakbräde, T. fladen, kaka; Lat. habeo, Isl. hafa, Sv. hafva, T. haben, Eng. have; Grek. [phálaina], hvalfisk, Isl. hvalr, Sv. hval, T. wal-fisch.
IV.	Mediae (b, d, g, g) öfvergå till tenues (p, t, k, kw). I stället för kw inträder k, så snart g i indo-europ. tid stod omedelbart före o, o, u, u; dessutom stundom p.
	b	blir alltså p (i T. genom senare utveckling f, i början af ord och vid förlängning pf); men då det indo-europ. b tyckes hafva varit ett sällsynt ljud, kunna endast få exempel härpå anföras, såsom Grek. [kánnabis], Lat. cannabis, Isl. hanpr, Sv. hampa, T. hanf, Eng. hemp.
	d	blir t (i T. genom speciell utveckling ss, i början af ord och vid förlängning z, men qvarstår före r), ex. Sanskr. damájami, Grek. [damáo], Lat. domare, Isl. temja, Sv. tämja, T. zähmen, Eng. tame; Sanskr. drús, Grek. [drys], Isl. tré, Sv. trä, Eng. tree (jfr T. tro-g "trä"-kärl); Sanskr. ádmi, Grek. [édomai], Lat. edo, Isl. eta, Sv. äta, T. essen, Eng. eat.
	g	(Sanskr. g’; Grek. γ; Lat. g) uppträder såsom k (hvaraf i T. ch, utom i början af ord och före r; i Eng. ofta ch, i Sv. alltid tje-ljud i början af ord före lena vokaler), ex. Sanskr. ganu, Grek. [góny], Lat. genu, Isl. kné, Sv. knä, T. knie, Eng. knee; Sanskr. ágras, slätt, Grek. [agrós], Lat. ager, Isl. akr, Sv. åker, T. acker, Eng. acre.
	g	(Sanskr. g, före indo-europ. len vokal g’; Grek. γ, före vissa hårda vokaler β, före lena vokaler ζ eller δ; Lat. g, gv eller v) uppträder såsom
		†)	α)	kw, ex. Sanskr. gna, Grek. γυνἠ, Isl. kvenna (gen. pl.), Sv. kvinna (jfr Eng. queen), Sanskr. giwas, lefvande, Grek. βίος lif, Lat. vivus, lefvande, Isl. kvikr, Sv. kvick, T. queck.