Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljung ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
infanteriregementet. Skäraån, ett tillflöde till Rönneån,
skiljer L. i v. från Bonarps hed.
Ljungby horn och pipa. Se Trolle-Ljungby.
Ljunggren, Gustaf Håkan Jordan, universitetslärare
och literaturhistoriker, född i Lund d. 6 Mars 1825,
blef student derstädes 1839, filos. kandidat 1844
och filos. doktor s. å. Efter trenne års fortsatt
vetenskapligt arbete utgaf han en akademisk
afhandling: Euripidis Medea, karakteriserad
och jemförd med Shakespeares Othello (1847),
hvilken förskaffade honom kallelse till docent i
estetik. Under de närmast derefter följande åren
hade han flere gånger förordnande att förestå
Norbergska professuren. Efter en längre studieresa
i Frankrike och Tyskland utnämndes han till tysk
språkmästare vid universitetet, 1850, och höll
konsthistoriska föreläsningar 1852. År 1856 erhöll
han Svenska akademiens stora pris för afhandlingen
Jemförelse emellan Ehrensvärd och Winckelmann, såsom
konstfilosofer, och 1859 utnämndes han till professor
i estetik, literatur- och konsthistoria vid Lunds
universitet, då dessa ämnen skildes från Norbergska
professuren. På denna plats har han sedan verkat med
en idoghet och skicklighet, som förvärfvat honom
anseende att vara en af det sydsvenska lärosätets
förnämste samtida lärare. Flere år (1875–85) har
han ock genom val af sina ämbetsbröder utsetts
till universitetets rektor, hvilket uppdrag han
förvaltade bl. a. de år, då Lunds nya universitetshus
byggdes och invigdes (1880–82). Han blef 1881
ledamot af Vetenskapsakademien och hedersledamot
af Akademien för de fria konsterna. Vid sidan
af sin lärareverksamhet och sitt vetenskapliga
författareskap har L. företrädesvis verkat
såsom medlem af Svenska akademien (från 1865),
hvars "Handlingar" han riktat med flere värderika
bidrag. Derjämte har han äfven utfört kommunala
uppdrag, varit landstingsman och under många år
Lunds stadsfullmäktiges ordförande, ledamot af
komitén för universitetsstatutens omarbetning
(1874) m. m. Mest känd har L. dock blifvit genom
sitt omfattande vetenskapliga författareskap. Hans
Framställning af de förnämsta esthetiska systemerna
(2 delar, 1856–60; 2:dra uppl. 1869–83) har såväl i
Upsala som i Lund under lång tid användts för den
akademiska undervisningen. Arbetet innehåller ej
egentligen någon estetikens historia, utan – såsom
dess titel angifver – omsorgsfullt utförda referat af
de förnämsta estetiska systemen från Platon till och
med Vischer. Den svenska literaturhistorien har han
riktat med en mängd mindre afhandlingar, till större
delen inrymda i hans samlingar af Smärre skrifter
(I 1872, II 1879, III 1881), i Svenska akademiens
"Handlingar", i universitetsprogram och i "Nordisk
universitets-tidskrift", vidare med Svenska dramat
intill slutet af sjuttonde århundradet (1864), som
äfven innehåller en god öfversigt af det europeiska
medeltidsdramat öfver hufvud, med monografien Bellman
och Fredmans epistlar (1867), hvari bl. a. inrymmes
en af de bästa utredningar af humorns begrepp, som
någon literatur torde
ega, men framförallt med det stora, under utgifning
varande verket Svenska vitterhetens häfder
efter Gustaf III:s död (hvars första del utkom
1873). Med detta sistnämnda arbete har L. gjort
sig förtjent att nämnas Sveriges förste kritiske
literaturhistoriker. Hans framställning har kanske
ej Atterboms entusiastiska, högstämda ton och
ej häller Malmströms behagliga lugn, men den är i
vetenskapligt hänseende vida grundligare och skarpare
än dessa hans båda framstående föregångares. Äfven
med bidrag af annan art har L. riktat vår literatur,
såsom med text till planschverket Skånska herregårdar
(6 band, 1852–63), S:t Knutsgillet i Lund (1869)
m. m. S-e.
Ljunghem, socken i Skaraborgs län, Gudhems
härad. Areal 1,577 har. 360 innev. (1884). Annex till
Varola, Skara stift, Kåkinds kontrakt. Med Edåsa har
L. en gemensam kyrka, som kallas Edhem.
Ljungo Thomasson, finsk lagöfversättare, född i
Limingo, blef 1576 kyrkoherde i Pyhäjoki, 1581
i Salo och 1592 i Kalajoki. Han var senare prost
för norra Österbotten och användes åtminstone någon
tid såsom lagläsare. Han skref en berättelse om det
s. k. klubbekriget, som är publicerad i Grönblads
"Urkunder" I, men har egentligen betydelse derigenom
att han af eget initiativ, i syfte att afhjelpa
ett trängande behof, företog sig att öfversatta
Sveriges gällande lagar till finska språket. Han
slutförde 1601 öfversättningen af lands- och 1609
af stadslagen. Då Karl IX 1602 besökte Österbotten,
torde L. T. sammanträffat med honom och intresserat
honom för företaget, som sedermera ytterligare
rekommenderades af kyrkoherden O. Elimaeus. Karl
gaf sitt bifall till öfversättningarnas tryckning,
men denna afstannade, sedan ett första profark
1610 utkommit. Först 1852 trycktes manuskripten
i sin helhet på Finska vetenskapssocietetens
bekostnad. L. T., som under klubbekriget slöt sig
till bönderna, utan att dock taga del i sjelfva
striden, var närvarande vid Upsala möte 1593
och vid riksdagen i Nyköping, der han dog 1611.
M. G. S.
Ljungpipare. Se Pipareslägtet.
Ljungsarp, socken i Elfsborgs län, Kinds härad. Areal 7,483
har. 742 innev. (1884). Annex till Dalstorp, Göteborgs
stift, Kinds kontrakt.
Ljungskile, hafsbadanstalt och handelsplats i
Ljungs socken, Göteborgs och Bohus län, vid en vik
af Kattegatt, kallad Ljungskilen, i sundet emellan
Orust och fastlandet, 16 km. från Uddevalla och
Lilla Edet. Post- och telegrafstation, lastageplats,
ångbåtsstation (vid segelleden Göteborg–Uddevalla)
och gästgifvaregård. Badanstalten, som på de
sista årtiondena uppstått kring den lilla byn,
utmärker sig för en blandad hafs- och skogsluft
samt helsosamt klimat för börjande lungsot
och kroniska luftrörskatarrer utan emfysem.
F. B.
Ljungspole. Se Pipareslägtet.
Ljungstedt, Aurora Lovisa, född Hjort, romanförfattarinna, känd
under psevdonymen Claude Gerard, föddes i Karlskrona
d. 2 Sept. 1821 och flyttade 1835 med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
