- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
1569-1570

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljushölje ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dervid bildas endast vatten. Äfven det
väterika kolvätet sumpgas, CH4, brinner liksom vätgas
utan lysande låga, men deremot gifver etyléngas,
C2H4, en lysande låga, emedan denna gas före
fullständig förbränning sönderdelas i kol och
sumpgas. – Ämnen finnas dock, som gifva lysande
lågor, äfven om ingen fast kropp uppstår i lågan,
så t. ex. fosfor. I starkt solljus gifver en
sådan låga ingen skugga, men väl en låga, som
innehåller sot eller någon fast kropp. – Frankland
har visat, att det atmosferiska trycket utöfvar
stort inflytande på lågors lyskraft. En spritlampa
brinner t. ex. under 18–20 atmosferers tryck lika
klart som en vanlig ljuslåga. Så blifver
äfven vätgaslågan lysande under starkt tryck, hvaraf
följer, att äfven gaser kunna lysa, om de upphettas i
mycket förtätadt tillstånd. Frankland har t. o. m.
påstått, att vanliga lågor lysa icke på
grund af deri förekommande kol, utan till följd af de
förtätade ångor, som finnas i lågan och upphettas,
samt att sotet är en sönderdelningsprodukt af dessa
gaser. Att sot verkligen finnes i en låga visar sig
dock deraf att ett glasrör, som hålles tvärs igenom
en låga, beslår sig med sot blott på den undre sidan,
ej äfven på den öfre, hvilket borde inträffa om
sotet uppkomme genom en kondensationsprocess. –
Lågans lyskraft är derjämte beroende af en annan
omständighet, nämligen temperaturen, och denna
kan höjas genom rikligare tillgång på syre.
I vanlig luft finnes syrgasen spädd med ungefär 4
gånger så stor volym qväfgas, hvilken icke deltager i
förbränningen, utan tvärtom minskar dennas liflighet
derigenom att den absorberar en del af det under
förbränningen alstrade värmet och sålunda afkyler
lågan. Om deremot en låga får brinna i ren
syrgas i st. f. i vanlig luft, höjes såväl dess
temperatur som dess lyskraft. Man kan derför
ansenligt öka lyskraften hos vanliga brännare, om de
förses med rör, som afgifva syrgas åt lågan.

Genom afkylning kan man utsläcka en låga. En kall
luftström släcker sålunda en låga, emedan den beröfvar
lågan värme. Detsamma sker genom närmandet af kalla
eller värmeledande ämnen. Sprit, som lätt brinner,
om den finnes uppsugen i en veke, kan ej antändas
om den utgjutes på en massiv metallplåt, emedan
denna absorberar alltför mycket värme. Om man öppnar
gaskranen till en brännare, kan man med en brinnande
kropp antända gasen långt ofvan brännaren, och
illustration placeholder
Fig. 5.

lågan fortplantas ögonblickligen till
utströmningsöppningen. Men om
man ett stycke ofvan brännaren håller ett metallnät
(fig. 5), antändes gasen som förut ofvan nätet.
Dock tändes gasen ej under nätet, emedan detta
upptager värme från lågan, hvadan gasen
under nätet ej kan upphettas till
antändningstemperaturen. Derpå beror konstruktionen
af Davys säkerhetslampa (se
d. o.), som användes i kolgrufvor för att förekomma
explosion af grufgas. P. T. C.

Ljuslära. Se Optik.

Ljusmässedagen. Se Kyndelsmässan.

Ljusmätare, detsamma som fotometer, se d. o.

Ljusnan, en bland Norrlands största elfvar,
upprinner ur Ljusnetjärn i Herjedalen, straxt om
riksröset 151, vid 868 m. höjd öfver hafvet,
flyter med sydöstlig hufvudriktning, dock med stora
krökningar, genom nämnda landskap, hvars egentliga
bygder ligga vid denna elf och de talrika dalgångar,
som leda ned till densamma. Under sin färd
genom Herjedalens torftiga, allvarliga fjäll-
och skogstrakter, för hvilka L. utgör den
lifgifvande pulsådern, upptager floden från höger
Tennaelfven (54 km.) i sjön Låssen vid 540 m. höjd,
Råndaelfven (70 km.), Lofsån (70 km.) och Herjeån (80
km.), från venster Mittåelfven (70 km.) vid Långå
skans, Serfån (50 km.) och Vemån (95 km.). Vid
Kålsätts by, 335 m. öfver hafvet, passerar floden
gränsen till Helsingland. Efter en krökning mot
n., hvarunder upptages Hoan (65 km.) från Jämtland,
återtager elfven snart sin förra hufvudriktning,
alltjämt genomlöpande föga odlade och odlingsbara
vildmarker, tills den nedanför den berömda Laforsen
(med nära 24 m. höjd, deraf 7,7 m. lodrätt fall)
i Färila socken vidgar sin dal till ett väl
odladt och tätt bebygdt slättland. Under det
fortsatta loppet till hafvet följes elfven af
ansenliga, skogbeväxta bergshöjder, hvilka än tränga
sig fram till den forsande strömmen, än draga
sig tillbaka och lemna plats för odlade slätter och
stora byar. Vid Ljusdal upptages från n. ett ansenligt
tillflöde från sjöarna Hännan, Storsjön m.
fl., hvarefter elfven, följd af Norra stambanan,
antager sydlig riktning och genomflyter Helsinglands
bästa och kanske vackraste bygder i Jerfsö,
Undersvik, Arbrå och Bollnäs, stundom vidgande
sig till större lugnvatten, såsom Tefsjön,
Örsjön m. fl. I Bollnäs upptager L. från höger
sin största biflod, Voxnan (150 km.), från Dalarna
och Herjedalen, hvarefter floden vänder sig mot ö.,
genomflyter insjöarna Bergviken och Marman samt
slutligen häftigt kastar sin väldiga vattenmassa
i Bottenhafvet vid Ljusne jernverk och
hamnplats. – I L. idkas stor timmerflottning
och betydligt laxfiske ända upp till Laforsen,
som stänger vägen för laxen. Elfvens fallhöjd
är i medeltal betydligt större i Helsingland än i
Herjedalen, derest ej dess öfversta lopp bland fjällen
medräknas. Sålunda sänker den sig i Herjedalen
nedanför Långå skans endast 0,7 m. på hvarje km.,
under det sänkningen på samma våglängd i Helsingland
uppgår till mera än 1,6 m. Vattendragets hela
längd är 360 km., och dess flodområde, som
omfattar största delen af Helsingland, nästan hela
Herjedalen och en mindre del af Dalarna, uppskattas
till omkr. 23,000 qykm. A. G.

Ljusnarsberg, socken i Örebro län, Nya
Kopparbergs bergslag. Areal 65,908 har. 9,289
innev. (1884). L. utgör ett konsistorielt pastorat af
2:dra kl., Vesterås stift, Nora kontrakt. L. kallas
mera sällan Nya kopparberget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0791.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free