Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den har att göra reda för ej huru menniskan tänker,
utan huru hon i sitt tänkande kan ega närvarande en
objektiv verklighet, huru hon med sitt tänkande kan
tränga fram till sanningen. Innehållets synpunkt är
tydligen här den förherskande. 3) Metafysiken och
filosofien i allmänhet, som har till föremål ett af
objekten för det menskliga tänkandet, nämligen det
osinliga. Fritt från det sinligas motsägelser, kan
väl detta i högsta bemärkelse och med största renhet
tänkas eller begripas och äfven på idealistisk
ståndpunkt visas vara i sig sjelf personligt och
derför tänkande i rent absolut bemärkelse, som
just derför aldrig kan anses sammanfalla med det
menskliga tänkandet. 4) Grammatiken såsom vetenskapen
om tänkandets uttryck: språket. Språkuttrycket
är så långt ifrån att sammanfalla med tanken,
att det tvärtom alltjämt blir ett mer eller mindre
ofullkomligt uttryck för tanken och ej ens kan visas
vara en för den menskliga tankeverksamheten nödvändig
förutsättning. – Logikens historia visar oss huru
hon inom olika skolor ofta förblandats med eller
åtminstone ej med tillbörlig bestämdhet fattats i
sin åtskilnad från dessa vetenskaper.
Logiken har att utgå från det fullkomliga
förnimmandets karakter af att vara motsägelselöst och
att göra sig närmare reda för dettas väsende. Dess
lagar hafva kallats »sanningens negativa
probersten». Ingen verklighet är tänkbar, som befunne
sig i strid mot logikens lagar, men logiken kan
ej gifva tänkandet dess innehåll eller positive
säga hvad som är sant. Detta måste hemtas från
erfarenheten. – Logikens lagar hafva giltighet och
betydelse för menniskan, såvidt hon tänker. Gör hon
detta, följer hon med nödvändighet dessa lagar. Gör
hon det åter icke, är hon verksam på annat sätt,
och då ega de logiska lagarna ej längre giltighet
för henne. Man kan omöjligen säga, att de då skulle
för henne innebära någon fordran. Tankelagarna
ålägga ej menniskan någon skyldighet att tänka
eller något dermed jämförligt. De ega, som man
brukar uttrycka detta, ej praktisk, utan teoretisk
nödvändighet. Logikens nytta är ej häller deri att
lära menniskan att tänka. Den redogör blott för
huru man går tillväga, när man tänker. Kännedomen
härom kan dock vara af stor betydelse för den, som
vill afgöra om tänkande i filosofisk bemärkelse
i ett visst fall förefinnes eller ej. Stämmer ett
resonnemang öfverens med logikens lagar, är det ett
tänkande. Gör det deremot icke detta, då är det en
yttring af något annat slag af förnimmande. Oegentligt
och hvilande på en falsk uppfattning af logikens
uppgift är följaktligen det stundom brukliga sättet
att gifva tankelagarna form af befallningar eller
uppmaningar att tänka så eller så. – Logiken har
till föremål tänkandet betraktadt dels som en
enhet (läran om tankelagarna, se d. o.), dels som
en mångfald (läran om de särskilda tankeformerna:
begrepp, omdöme och slutledning, se dessa ord). Om
den särskilda betydelsen af ordet logik hos Hegel
se Hegel. L. H. Å.
Logis. Se Loge.
Logisk (se Logik), som har afseende på logiken,
som öfverensstämmer med logikens lagar, tankeriktig.
Logism (Grek. logismos), slutledning (se d. o.).
Logister (Grek. logistai), ämbetsmän i det forna
Athen, hvilka i egenskap af statsrevisorer egde att
infordra och granska redovisning af alla, hvilka
beklädt statsämbeten eller eljest innehaft offentliga
uppdrag, i synnerhet om dermed varit förenad
någon uppbörd af offentliga medel. Vid bristande
redovisning egde logisterna att instämma den
redovisningspligtige inför en folkdomstol, i hvilken
de sjelfva presiderade. Logisterna biträddes i sin
ämbetsverksamhet af s. k. evtyner (euthynoi). A. M. A.
Logistik (Grek. logistike). 1. Matem., kallades
inom den grekiska matematiken hvad som nu benämnes
räknekonst, till skilnad från aritmetiken, hvilken
behandlade talens allmänna egenskaper och ungefär
motsvarade den nuvarande talteorien. Namnet logistik
bibehöll sig sedan ända in mot 1600-talets början. Man
skilde då mellan logistica sexagenaria l. astronomien
och logistica denaria l. geodetica, af hvilka den
förra enligt grekernas bruk använde talet 60, den
senare åter talet 10 såsom grundtal. – 2. Krigsv.,
enligt Jomini den praktiska tillämpningen af
konsten att flytta arméer, d. v. s. konsten att
anordna marscher. Logistiken studerades redan af
romarna och har numera ingått i
generalstabstjensten. Sjelfva benämningen har dock blifvit
bortlagd. 1. G. E. 2. C. O. N.
Logografer (Grek. logografoi, af logos, tal,
berättelse, och grafein, skrifva), benämning på
Greklands äldste krönikeskrifvare. En berömd
logograf var bl. a. Hekataios från Miletos,
hvilken på sätt och vis bildar öfvergången till
egentlig historieskrifning, för så vidt som hos
honom röjer sig sträfvandet att skilja mellan saga
och verklighet. Logograferna tillhörde i allmänhet
6:te och förra hälften af 5:te årh. f. Kr. samt
voro nästan alla af jonisk härkomst. Af deras
skrifter hafva endast några fragment kommit till
vår tid. Se vidare Grekiska literaturen, sp. 1512. –
I 4:de årh. f. Kr. nyttjade man i Athen benämningen
logografer äfven om dem, hvilka mot betalning skrefvo
rättegångstal för andras räkning. A. M. A.
Logogryf (af Grek. logos, ord, och grifos, gåta),
ordgåta, gåta, för hvilkens lösning det gäller att
gissa icke blott sjelfva hufvudordet, utan äfven ett
större eller mindre antal andra ord, bildade genom
olika sammanställningar af de bokstäfver, som ingå
i hufvudordet.
Logos, Grek., ord, förnuft, betyder i den stoiska
filosofien det verldsalltet genomträngande
förnuftet. I den judisk-alexandrinska
religionsfilosofien, som sammansmälte grekiska
filosofem med Gamla testamentets religiösa
åskådningssätt, blef ordet, till följd af sin dubbla
betydelse af »förnuft» och »ord», beteckning för den
eviga gudomliga tanken, som i sig innefattar den
urbildliga eller osynliga verlden. Men såvidt som
denna tanke i sig innefattade äfven totaliteten af de
i den synliga verlden verksamma gudomliga krafterna,
betecknade logos derjämte det gudomliga skapareordet,
hvilket såsom den ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
