Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - London, Englands och Britiska rikets hufvudstad, jordens folkrikaste stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skönhet i arkitektoniskt hänseende. De flesta husen
äro byggda af tegel, 2–3 våningar höga, orappade
och svärtade af rök. Den vackra arkitekturen,
som de större gatorna i City kunna uppvisa,
går alldeles förlorad på grund af det inskränkta
utrymmet. Regent street, den förnämsta gatan i L.,
är mycket bred, och dess glänsande butiker ersätta
till en viss grad den fula enformigheten i dess
regelrätta byggnadsstil. I Oxford street, som i vigt
kommer närmast den förra, hafva många hus af mera
ornamental karakter nyligen uppförts. Piccadilly, der
den östra hälften upptages hufvudsakligen af butiker
och den vestra af klubbar och boningshus, företer
en blandning af alla slags byggnadsstilar. Trafalgar
square med sina springbrunnar, sin Nelson-kolonn och
sina statyer är en af L:s vackraste platser. Klubbarna
vid Pall Mall och i dess granskap representera olika
grekiska och italienska byggnadsstilar. De privata
husen i mer förnäma stadsdelar utmärka sig icke genom
yttre skönhet, men om sommaren förläna blommor och
träd åt Westends squares och terrasser ett gladt
och behagligt utseende.
Utmärkande för L. är dess många gröna öppna platser
(squares), bland hvilka de största äro Lincoln’s Inn
Fields, Eaton square, Belgrave square och Russell
square. De flesta af dessa tillhöra enskilda och
äro tillgängliga endast för de kringboende. Dessutom
finnes mer än ett dussin parker (»Londons lungor»),
hvilka tillsammans upptaga en areal af öfver
900 har. Första rangen bland dessa intager den
sammanhängande rad parker i Westend, som sträcker
sig från Charing cross till Kensington, med en areal
af 363 har. Dit höra S:t James’ park (32 har), Green
park (28 har), Hyde park (158 har) samt Kensington
gardens (145 har). I Hyde park corner, der Green
och Hyde park sammanstöta, står en vacker port, med
tre hvalf och efterbildningar i relief af »Elgin
marbles», och midt emot denna, på södra sidan af
Piccadilly, i Green park, Green park arch, med en 1846
rest, 9 m. hög ryttarestaty af Wellington (af Wyatt),
n. derom den kolossala s. k. Achilles-statyn, hvilken
restes 1822 till hertigens af Wellington ära för
medel, som engelska qvinnor samlat, samt längre i v.,
nära den plats, der 1851 års verldsutställningsbyggnad
stod, prins Alberts storartade, 53 m. höga minnesvård
(Albert memorial), som uppfördes 1865–71 och består
af prinsengemålens sittande kolossalstaty under
en gotisk baldakin med 169 figurer i hög relief af
engelska skalder och konstnärer på underbyggnaden. Med
sina fina gräsmattor, blomster- och buskgrupper,
sina gamla träd, sin vackra dam, Serpentinen, och
sina breda alléer, der den förnäma verldens ekipage
täfla i glans med hvarandra, sina för ryttare afsedda
Rotten Row (förvrängdt af Route du roi) och sina
promenader, fyllda af tusentals promenerande, företer
Hyde park under säsongen (Maj–Juli) en anblick, som
sannolikt ej har sitt motstycke någonstädes.
Regent’s park (190 har), ännu på Elisabets tid en jagtmark
(Marylebone park), n. om Hyde park, innehåller
Zoologiska och Botaniska sällskapens trädgårdar. I
n. sammanhänger den med Primrose hill, en öppen
plats (67 m. öfver hafvet), hvarifrån man har mot
ö. och s. en vidsträckt utsigt öfver staden. Ännu
nordligare ligger Finsbury park (47 har). I östra
L. ligga Victoria park (120 har) och Westham
park (32 har), s. om Thames Battersea park
(73 har), Southwark park (25 har) och Greenwich
park (71 har). Dessutom ligga i stadens utkanter
s. k. commons (allmänningar), bland hvilka Hampstead
heath i n. (omkr. 100 har), Blackheath vid Greenwich
(108 har) och Clapham common i s. (89 har) äro de
största. I samtliga parkerna finnas cricket- och
andra lekplatser och i några äfven badinrättningar.
Gatornas renhållning, vattning och stenläggning äro
mera tillfredsställande, än man kunde vänta af det
faktum att hvarje distrikt är i dessa frågor fullt
sjelfständigt. Inom de sista 20 åren har den förr
brukliga stenläggningen blifvit ersatt med asfalt
och träbeläggning på de förnämsta gatorna. 1807
började gas försöksvis användas för gatubelysning,
och 1810 bildades det första gasbolaget. Numera finnas
4 gasbolag. Sedan 1878 hafva öppna platser börjat
belysas med elektriskt ljus efter olika system. L:s
brandkår räknade 1881 604 man. Åtta bolag förse staden
dagligen med öfver 500 mill. liter vatten. Ungefär
hälften af allt vatten tages från öfre Thames,
återstoden från källor. Den första vattenledning
anlades 1609 af Hugh Myddleton.
L. har en ofantlig mängd offentliga monument, men
få af dem hafva något framstående konstvärde. De
förnämsta jämte de redan nämnda äro »Monumentet»,
en 61 m. hög, ihålig, dorisk pelare, upprest 1671–77
vid Fish street hill i City, nära Londonbron, till
minne af den stora eldsvådan 1666, Nelsonpelaren på
Trafalgar square (1843), en 44 m. hög granitpelare,
krönt med Nelsons staty (af Barry) och omgifven af
fyra kolossala bronslejon (af Landseer), Yorkpelaren
vid Waterloo place, med en bronsstaty af hertig
Fredrik af York (andre son till Georg III), samt
Kleopatras nål (se Kleopatras nålar).
På storartade allmänna byggnader kan L. ej
sägas vara fattigt, men spridda som de äro öfver
hela staden, falla de mindre i ögonen. Såsom en
glanspunkt i arkitektoniskt hänseende kan endast
det af Parlamentshuset och Westminster abbey omgifna
Parliament square betraktas. Sedan Vilhelm Eröfrarens
tid är L. obestridt landets hufvudstad, men kan
det oaktadt ej uppvisa ett kungligt palats värdigt
det mäktiga öriket och jordens största och rikaste
hufvudstad. S:t James’ palace, L:s f. n. äldsta
kungliga residens, härstammar delvis från Henrik VIII:s
tid och var från Vilhelm III:s till Georg IV:s tid de
engelske konungarnas ständiga residens. En eldsvåda
förstörde större delen 1809, och drottningen begagnar
det nu endast vid levéer. Sjelf bor hon under sina
numera sällsynta besök i L. i det närliggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
