Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - London, Englands och Britiska rikets hufvudstad, jordens folkrikaste stad - London, stad i canadiska provinsen Ontario, vid floden Thames, på halfön emellan sjöarna Huron, Erie och Ontario - Londonclay, geol., en till eocen-serien hörande lera, som finnes i s. ö. England - Londonderry, grefskap uti irländska prov. Ulster - Londonderry, hufvudstad i nämnda grefskap - Londonderry, Henry Robert Stewart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Pyreneiska halfön; d. 19 April 1839 definitiv
fred emellan Belgien och Nederländerna; d. 15
Juli 1840 fördrag emellan England, Ryssland,
Österrike och Preussen om fred emellan Turkiet
och Egypten (se Egypten, sp. 234); d. 13 Juli 1841
fördrag emellan stormakterna rörande spärrningen i
fredstid af Dardanellerna för främmande krigsfartyg;
d. 10 April 1854 alliansfördrag emellan England
och Frankrike; d. 11 Maj 1867 fördrag emellan
stormakterna rörande Luxemburgs neutralitet;
Jan.–Mars 1871 konferens af stormakterna, som d. 13
Mars undertecknade ett fördrag, genom hvilket Svarta
hafvet förlorade sin i Parisfördraget 1856 erkända
neutralitet. Särskild betydelse i den skandinaviska
nordens historia hafva de konferenser, som på 1850-
och 1860-talet höllos i L. rörande Danmark och den
slesvig-holsteinska frågan. Å en konferens, som
hölls Juli–Aug. 1850, enade sig ombud för Danmark,
Frankrike, England, Ryssland, Sverige-Norge och
Österrike om önskvärdheten af det danska rikets
integritet och tronföljdens ordnande i sådant
syfte. Den 8 Maj 1852 undertecknades i London af
ombud för Danmark, Frankrike, England, Ryssland,
Sverige-Norge, Österrike och Preussen en traktat,
det vanligen s. k. Londonprotokollet, hvarigenom
tronföljden i hela danska monarkien bestämdes åt
prins Kristian af Glücksborg och hans manliga
efterkommande med prinsessan af Hessen. Den 25 April
1864 öppnades i London rörande slesvig-holsteinska
frågan en tredje diplomatöfverläggning, hvilken i
den nordiska politiska literaturen företrädesvis
åsyftas med uttrycket londonkonferensen. De makter,
som representerades vid densamma, voro de fem
stormakterna samt Tyska förbundet, Sverige-Norge
och Danmark. Den åvägabragte ett stillestånd (från
d. 11 Maj 1864) i kriget emellan Danmark och dess
öfvermäktiga fiender Österrike och Preussen. Men
af England framställda förslag, först att större
delen af Slesvig skulle bevaras åt Danmark och
danska riket ställas under samtliga europeiska
stormakters beskydd, senare att bestämmandet af
gränslinien för Danmarks landafträdelse skulle
uppdragas åt en skiljedomare (Napoleon III),
vunno icke gehör. Konferensen upplöste sig, och de
krigförande återupptogo d. 26 Juni fientligheterna.
London [lö’ndön], stad i canadiska provinsen Ontario,
vid floden Thames, på halfön emellan sjöarna Huron,
Erie och Ontario, centralpunkt för jernvägarna
derstädes. 19,746 innev. (1881). Säte för en
rom.-katolsk biskop och en anglikansk biskop
(af Huron). Stadens lokala nomenklatur är i stor
utsträckning bildad efter den stora europeiska stads,
hvars namn den fått. Bland undervisningsanstalterna
märkes det nya Western university. Vigtigaste
industrigrenen är petroleumraffinering. Staden
anlades 1817.
Londonclay (lö’ndönklä; Eng. clay, lera), geol.,
en till eocen-serien hörande lera, som finnes i
s. ö. England och der uppnår en mäktighet af ända till
500 fot. Den är rik på fossil, hufvudsakligen marina;
dock finnas deri ock landtväxter (såsom palmer) samt landtdäggdjur och
foglar. B. L-n.
Londonderry [lö’ndönderri]. 1. Grefskap uti irländska
prov. Ulster, begränsadt i n. af Atlantiska hafvet
och den stora hafsviken Lough Foyle. Areal 2,077
qvkm. 164,714 innev. (1881). En i sydlig riktning
gående bergskedja, med toppar af 400–600 m. höjd,
delar grefskapet i två delar. Sperrinbergen vid
gränsen mot grefskapet Tyrone i s. nå i Sawel
ön höjd af 682 m. Slättlandet, som upptager
ungefär 2/5 af arealen, är tämligen bördigt. Den
odlade jorden upptager 36 proc. Boskapsskötsel är
hufvudnäring. Industrien inskränker sig nästan
uteslutande till linnefabrikation. Grefskapet
underkufvades fullständigt först i början
af 1600-talet, och en del af de konfiskerade
egendomarna skänktes till staden London, som på den
dåvarande byn Derrys mark grundade den nuv. staden
Londonderry och ännu innehar denna jämte staden
Coleraine, hvaremot återstoden skiftades emellan
de 12 största London-kompanierna. – 2. Hufvudstad i
nämnda grefskap, 4 km. ofvanför den äfven för tämligen
djupgående fartyg farbar a floden Foyles utlopp i
Lough Foyle. 28,947 innev. (1881). Staden är säte
för en anglikansk och en katolsk biskop och är näst
Belfast den förnämsta hamnstaden i norra Irland. Den
är ännu omgifven af gamla vallar. Vigtigaste
näringsgrenarna äro handel, industri (tillverkning
af linnevaror, bränvin m. m.) och laxfiske. – Derry,
som L. från början hette, leder sitt ursprung från ett
kloster, som Columba grundade der 546. Till minne af
belägringen 1690, då protestanterna under ledning af
biskop Walker och major Baker i 3 1/2 månad försvarade
sig mot Jakob II:s stridsmakt, restes 1828 en 30
m. hög pelare med biskop Walkers staty.
Londonderry [lö’ndönderri]. 1. Henry Robert Stewart,
viscount Castlereagh [ka’slri], markis af L.,
britisk statsman, föddes d. 18 Juni 1769 uti irländska
grefskapet Down. Hans fader, Robert Stewart, blef 1789
baron af Londonderry och 1795 viscount Castlereagh
samt utnämndes 1796 till earl of Londonderry, hvarvid
titeln viscount Castlereagh öfvergick till sonen. 1816
upphöjdes fadern till markis af Londonderry,
och denna värdighet ärfdes 1821 af sonen. Redan
1790 gjorde denne sitt inträde i det irländska
underhuset, der han till en början slöt sig till den
frisinnade oppositionen och i synnerhet nitälskade
för utsträckning af katolikernas rättigheter –
ett intresse, som han till sin heder alltid i
grunden bibehöll; men den af franska revolutionens
ytterligheter framkallade jäsningen på Irland förde
honom snart öfver till de konservatives läger. 1797
blef han tjenstförrättande och 1799 ordinarie
statssekreterare för Irland samt medlem af »privy
council». Han ådagalade stor administrativ duglighet,
var under 1798 års upproriska rörelser ett kraftigt
stöd för vice-konungen, markisen af Conrwallis,
och utöfvade vid genomdrifvandet af Irlands närmare
förening med Storbritannien (1800) ett hänsynslöst
bestickningssystem. Pittska kabinettets fall (1801)
medförde L:s afgång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
