- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
105-106

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Loppfrö ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en i »Jahrbücher für wissenschaftliche kritik»
införd afhandling öfver koleran, anledning till
uppgifvande af militärkordongsystemets användning
mot nämnda farsot. En broschyr af L., Zum schutze der
gesundheit in den schulen
(1836; nytt aftryck 1861),
framkallade den »lorinserska skolstriden», med mer
än 70 stridsskrifter, och medförde kroppsöfningarnas
upplifvande vid de tyska gymnasierna. – L:s son
Franz L., katolsk teolog, f. 1821, furstbiskopligt
konsistorialråd i Breslau, har skrifvit flere
teologiska arbeten äfvensom reseskisser från Spanien
samt är känd såsom öfversättare af Calderons »andliga
festspel» (18 bd, 1856–72).

Lori-papegojor. Se Papegojor.

Lori-slägtet, Stenops, zool., hör till lemurernas
familj (Lemuridae) inom halfapornas afdelning af de
fyrhändtes ordning och däggdjurens klass. Kroppen
är smärt, hufvudet stort och rundadt, med kort,
spetsig nos. Ögonen sitta tätt till samman och
äro mycket stora; öronen äro medelmåttiga och
hårbetäckta. Lemmarna äro spinkiga (det bakre paret
något längre än det främre). Svans saknas. Tarsen
är icke förlängd; pekfingret är mycket kort, fjerde
fingret deremot långt och på bakre händerna försedt
med en lång och spetsig klo. De få till detta slägte
hörande arterna bebo Indiens öar och fastland. Deras
lefnadssätt i fritt tillstånd är så godt som okändt. –
Spensliga lorin, S. gracilis, håller 25 cm. i längd,
har lång, silkesmjuk pels, är ofvan rödgrå och
gulbrun, under grå eller blekgul. Han är hemma på
Ceylon, sofver om dagen i trädhål och kommer fram
först på aftonen. I träden rör han sig med en viss
färdighet, men alltid mycket försigtigt; på marken
äro hans rörelser otympliga och långsamma. – Tröga
lorin,
S. tardigradus, bebor ensliga skogar på
Indiens fastland och Sumatra (kanske äfven på Java
och Borneo), lefver i små familjer och sofver om
dagarna. Kroppslängden stiger till 35 cm. På trädens
grenar klättrar han ganska skickligt, dock alltid med
stor försigtighet, och rör sig på marken något lättare
än föregående art. Färgen är ofvan mörkbrun till
brunaktigt grå, undertill ljusare. Långs ryggen går
ett bredt, rostbrunt eller kastanjbrunt streck. Båda
arterna torde lifnära sig af små varmblodiga djur
och insekter. C. R. S.

Loris-Melikov, Michail Tarielovitj, grefve,
rysk general och statsman, född i Tiflis 1825, deltog
sedan 1847 med utmärkelse i striderna mot bergfolken
i Kaukasien, der hans namn blef kändt af både vänner
och fiender. Efter intagandet af Kars (1855) blef han
denna stads guvernör, utnämndes 1856 till generalmajor
och 1875 till general. Under kriget med Turkiet
1877–78 var L.-M. i sjelfva verket befälhafvare
för den armé, som uppträdde i Mindre Asien, ehuru
han officielt ställdes endast såsom »biträde» åt
storfursten Michail Nikolajevitj. Hans företag
kröntes till en början icke med framgång. Efter
nederlagen vid Zewin d. 25 Juni 1877, vid Aladsja
d. 18 Aug. och Kisil-tepe d. 25 s. m. måste ryssarna
gå tillbaka ända till sitt rikes gräns. De räddades
dock der liksom på den europeiska
krigsskådeplatsen genom turkarnas overksamhet och kunde,
då förstärkningar från Ryssland anländt, åter gå
anfallsvis till väga. Den vackra kringgående rörelse,
som L.-M. då anordnade, och som slutade med den
öster om Kars d. 14 och 15 Okt. 1877 vunna segern
samt tillfångatagandet af en stor del af den turkiska
armén, ställde dock alla förut lidna motgångar i
skuggan. Sedan han natten mellan d. 17 och 18 Nov. med
storm tagit Kars, var i sjelfva verket striden slutad
på denna krigsskådeplats. L.-M. erhöll 1878 greflig
värdighet. 1879 utnämndes han till generalguvernör i
Charkov, och efter den bekanta dynamitexplosionen i
vinterpalatset i Petersburg i Febr. 1880 ställdes han
med snart sagdt oinskränkt myndighet i spetsen för
»högsta exekutivkommissionen». Han ansåg emellertid
icke endast våldsåtgärder utan äfven reformer nödiga
för att qväfva nihilismen. Han lagade så, att den för
sin maktfullkomlighet beryktade polisinstitution,
som benämnes »Tredje afdelningen», och hvilken
dittills lydt omedelbart under kejsaren, kom att
sortera under inrikesministeriet, för hvilket
L.-M. d. 18 Aug. 1880 ställdes i spetsen. Då efter
kejsar Alexander II:s förfärliga död genom nihilisterna
d. 13 Mars 1881, hans efterträdare proklamerade ett
skoningslöst regemente, tog L.-M. d. 16 Maj 1881
afsked från sin befattning och fick till efterträdare
Ignatiev. L.-M. är medlem af riksrådet.

Lorm, Hieronymus, psevdonym för den österrikiske
författaren Heinrich Landesmann.

L’Orme, de. Se Delorme.

Lorne [lårn], Sir John George Edward Henry Douglas
Sutherland Campbell,
markis af L. Se under Argyle 4.

Lornsen, Uve Jens, slesvig-holsteinsk politiker, född
d. 18 Nov. 1793 på den frisiska ön Sild, studerade
vid universiteten i Kiel och Jena samt blef 1826
kontorschef i det slesvig-holsteinska kansliet i
Köpenhamn och 1830 landfoged på sin fäderneö. Kort
derefter (i Nov. 1830) utgaf han, under intrycket
af den frihetsrörelse, som utgick från Frankrike
efter julirevolutionen, en flygskrift: Über das
verfassungswerk in Schleswig-Holstein,
i hvilken
han fordrade en gemensam fri författning för de
bägge, enligt hans åsigt oskiljaktiga, tyska landen,
som således skulle blifva fullkomligt oberoende af
konungariket Danmark. Skriften väckte stort uppseende
och framkallade en serie följdskrifter, både för
och emot, samt en gensaga från ridderskapet, som icke
önskade en demokratisk statsförfattning. Regeringen
lät arrestera och åtala L., och d. 31 Maj 1831
dömdes han till ämbetets förlust samt ett års
fängelse. Samtidigt gaf dock regeringen löfte om
införande af rådgifvande provinsialständer. Sedan
L. utstått sitt straff, begaf han sig till Brasilien
(1833), återvände derifrån 1837 och bosatte sig i
Schweiz, hvarest han dog i Mars 1838. Efter hans
död utkom ett större arbete, Die unionsverfassung
Dänemarks und Schleswigholsteins
(1841), hvilket
närmare utvecklade hans åsigter och förslag.
E. Ebg.

Lorrain [lårä’ng], Claude. Se Gellée.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free