Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lotos- ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under namn af Lotus, antagligen Zizyphus Lotus, hvars
plommonlika frukt än i dag är ett vigtigt näringsämne
för befolkningen i dessa trakter. Enligt Homeros hade
lotusväxtens förtärande den verkan på främlingar,
att de förlorade allt minne af sin hembygd och all
åtrå att dit återvända, hvarför äfven Odyssevs,
som under sina många irrfärder blef vinddrifven
till lotofagernas land, måste med våld bortföra dem
bland sina följesmän, hvilka råkat att smaka denna
föda. I öfrigt skildras lotofagerna såsom vänliga
och gästfria. A. M. A.
Lotos-. Se Lotus-.
Lots, en för fartygs vägledning genom vissa
bestämda farleder anställd person. I Sverige
gäller såsom regel att lots skall vara af staten
antagen, examinerad kronolots. Undantagsvis finnas
s. k. Vänerlotsar, antagna af »Direktionen för
segelfartens förbättrande på sjön Vänern». Om
s. k. hamnlots se d. o. – I utlandet äro lotsarna
antingen anställda af staten, eller bilda de, der
det tillätes, ett slags bolag eller skråföreningar
för verkställande af lotsning i sådana farvatten,
der sjöfarten är liflig och derför utsigt till
förtjenst förefinnes. Se vidare Lotsverket.
A. G.
Lotsbarnskolor. För att bereda barn till lots-
och fyrbetjening å aflägse belägna platser
tillfälle till undervisning finnes å lotsverkets
stat anvisadt ett mindre belopp, f. närv. (1886)
4,500 kronor. Detta användes enligt af Lotsstyrelsen
årligen fastställd stat till aflöning åt särskilda
lärare eller lärarinnor eller såsom bidrag till
underhåll af skolor, som af kommuner inrättats,
men icke utan detta bidrag kunna vidmakthållas. På
sådant sätt underhöllos eller understöddes år 1884
21 s. k. lotsbarnskolor, i hvilka 202 barn erhöllo
vanlig folkskoleundervisning. De första skolorna af
detta slag inrättades på grund af k. brefvet d. 19
Juni 1845. A. G.
Lotsbåt. Se Lotssignal och Lotsverket.
Lotsdirektör är benämning på chefen för Lotsstyrelsen
(se d. o.), inom hvilket verk han eger enahanda
befogenhet och ansvar, som eljest tillkommer
generaldirektör. Tillika utöfvar han högsta
befälet öfver den inom lotsfördelningarna
tjenstgörande personalen och är i denna sin
egenskap af befälhafvare ställd under krigslagarna.
A. G.
Lotsdistrikt. Sveriges kuster voro före den senast
verkställda regleringen af lotsverket indelade i
tre lotsdistrikt: det norra, det södra och det
vestra, hvart och ett under en distriktchef,
hvilken lydde omedelbart under Lotsstyrelsen
och var närmaste förman för de inom distriktet
stationerade lotsfördelningscheferna. Distrikt- och
fördelningschefernas åligganden äro numera uppdragna
åt lotskaptenerna. A. G.
Lotsen, lotsfisken, Naucrates ductor L., zool.,
är en till makrillfiskarnas familj hörande fiskart,
som till följd af sitt lefnadssätt blifvit mycket
ryktbar. Längden är omkr. 30 cm. och kroppsformen
medelmåttigt utdragen, med nästan cylindrisk
tvärgenomskärning. Liksom taggmakrillen (Caranx),
hvilken han står tämligen nära, har lotsfisken en
kölformig upphöjning stjertsidorna. Främre ryggfenan
är reducerad till blott tre, fristående taggar; inga
»falska ryggfenor» finnas bakom ryggfenan. Tänderna
äro små, borstlika. Färgen är vackert marinblå, med
fem mörkare, rundt om kroppen gående tvärband. Namnet
»lots» har uppkommit af fiskens vana att åtfölja
fartyg och hajar, hvilka sistnämnda den anses liksom
leda eller visa fram till bytet. Man har många
berättelser härom, liksom om hajens tacksamhet mot
lotsfisken, hvilken skulle visa sig deruti att hajen
aldrig angriper denna sin ledsagare. Antagligaste
förklaringen synes vara att lotsfisken, som äfven
hemtar föda från de parasitdjur, som lefva på hajen,
och af de mindre bitar af dennes födoämnen, hvilka han
lyckas uppsnappa, gerna håller sig i dess närhet,
liksom han gerna åtföljer fartyg, emedan han i
deras närhet finner sig mera skyddad för andra
roffiskar. Hajen är för trög för att kunna fånga
den mycket snabba och lifliga lotsfisken. Denna är
utbredd i samtliga tropiska och tempererade haf och
kommer, ledsagande fartyg, ej så sällan ända upp
till Englands södra kust under sommaren, då vattnet
i hafvet ännu är varmt. Denna fiskarts egendomliga
vana att åtfölja fartyg var känd redan af de gamle,
och man tror, att det var denna fiskart, som af dem
benämndes Pompilus, och hvilken ansågs som helig till
följd af sin förmåga att föra vilsekomna sjöfarande
till land. R. L.
Lotsfisken. Se Lotsen.
Lotsflagga. Af lotsflaggor finnas tvänne
olika slag. Den ena är till hälften hvit och
till hälften blå samt föres af lotsbåt. Den
andra, den s. k. lotsgösen, är unionsgösen eller
nationalflaggan, försedd rundt om med en hvit kant,
hvars bredd är en femtedel af flaggans. Denna
hissas på främsta masttoppen å fartyg för att
påkalla lotsbiträde. Jfr Gös och Lotssignal.
A. G.
Lotsfördelning. Se Lotskapten.
Lotsförman, befälhafvare på en lotsplats. Till
lotsförman förordnas af Lotsstyrelsen dertill
lämplig person, i regeln tillhörande lotsplatsens
personal, i hvilket fall han fortfarande bibehåller,
jämte förmanskapet, sin lotstjenst och åtnjuter
dermed förenade förmåner. Men i visst fall kan
till lotsförman förordnas annan, lotsverket icke
tillhörande person, hvilken då är befriad från
lotsningsskyldighet och endast åtnjuter det för
förmansbefattningen bestämda arvodet. Vid vissa
större lotsplatser äro anställda öfverlotsar, hvilka
då fullgöra förmansbestyren, men icke deltaga i
lotsningen. Före 1881 utgjorde en större eller flere
närliggande mindre lotsplatser ett åldermanskap,
i spetsen för hvilket stod en lotsålderman.
A. G.
Lotsgös. Se Lotsflagga.
Lotshemman äro sådana vid kusten belägna hemman,
hvilkas egare äro skyldiga att besörja lotsning
af fartyg i närliggande farleder. Gustaf I ålade
först allmogen i vissa kusttrakter att, i stället
för att utgöra vanliga skatter, aflöna »styrmän»
för konungens skepp. Sedermera blefvo genom
särskilda resolutioner på 1500- och 1600-talet många
skärgårdshemman förklarade för lotshemman emot det
att åboarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
