Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lotti ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
runorna framstår såsom mäktig förnämligast genom
ränker och trollkonst, är det naturligt, att hennes
namn ofta nämnes i besvärjelserunorna, hvarvid
hon ofta framställes såsom ursprunget till onda
företeelser. Så omtalas hon såsom moder till allahanda
onda sjukdomsandar i en trollruna, som äfven finnes
upptagen i Kalevala, hvarest likväl deras moder,
då en annan person än L. behöfver nämnas, kallas
Loviatar, hvilket namn dock är endast en variant till
L:s eget. Men när Pohjola ofta förvexlas med skogens
rike, Tapiola, är det naturligt, att L. anropas
äfven såsom ursprunget till och herskarinna öfver
flere skogens djur, särskildt de skadliga, såsom
björnen, vargen och räfven, äfvensom hunden. Björnen
får t. o. m. samma målande epitet harvahammas, »den
tandglese», hvilket är så stående för L. sjelf, att
det tillägges henne, äfven när hennes bistånd anropas
till att uppegga jagthunden. Dessutom frammanas hon
såsom »den isiga käringen från Pohjola», när det
gäller att besvärja elden. Redan Castrén framhöll,
att ur runorna emellanåt framskymtar föreställningen
om att L. ursprungligen haft gudomlig natur,
och han anmärkte äfven, att hennes namn är lånadt
från skandinavernas Loke, med hvilken hon företer
äfven andra likheter. Andra forskare hafva dock
förmodat, att namnet L. är finskt och identiskt
med appellativet louhi, stenhäll, bergsklippa; det
skulle väl då alludera på Lapplands bergiga natur. De
åter, som i myterna se blott personifikationer af
naturföreteelser, anse L. vara en personifikation
af vintern, som ju tyckes förborga solen, på
hvilket myten att L. gömde solen i Pohjolas
kopparberg ovedersägligen syftar. Uti Kalevala
framstår dock L., i likhet med sina motståndare,
de tre Kalevala-hjeltarna, förnämligast såsom
menniska, ehuru besittande vishet, trollkunskap
och t. o. m. skaparekraft i högre grad än andra
dödliga. Om således också några element till bildande
af L:s gestalt fåtts utifrån, hafva dock finnarna
sjelfva uppfunnit andra, och hela uppfattningssättet
af hennes karakter är i alla fall genuint finskt.
O. G.
Louis [loui], Fr., Ludvig; förkorta, af louisd’or
(se d. o.).
Louis [loui], Antoine, fransk militärläkare,
f. 1723, d. 1792. Se Guillotine.
Louisd’or [-idår], Fr. (egentl. »Ludvig i guld»;
vanl. förk. till endast Louis). 1. Ett franskt
guldmynt, som präglades första gången under Ludvig
XIII, 1640, och senast 1795. De äldsta louisd’orerna
buro på åtsidan konungens bröstbild och på frånsidan
ett kors af 4 l. 8 liljor. Under Ludvig XV pryddes
frånsidan med ovala sköldar; under Ludvig XVI
visade den sköldar med hörn. Den sistnämnda sorten,
med liljor och Navarra-vapnets kedjor i sköldarna,
kallas vanligen louis neufs. Af de nämnda sorterna
funnos äfven dubbla l. dubloner. Louisd’or-sorter
med speciella namn äro bl. a. de Noailles,
Mirliton, Chevalier (l. Croix de Malte) och Louis au
soleil. Antalet louisd’orer, som slogos af en mark
(22 karats) guld, vexlade vanligen emellan 30 och 37
1/2. De äldstas värde var 10 livres.
1726 fastställdes sköld-louisd’orens värde till 24
livres tournois. Med francens införande (definitivt
1803) trädde 20- och 40-fr.-styckena i louisd’orens
ställe. – 2. Allmän benämning på åtskilliga
tyska och danska mynt af 5 guldthalers värde,
bl. a. Georgsd’or, Ernst-August-d’or, Christiansd’or,
Frederiksd’or.
Louise [louis], Fr., Lovisa.
Louisenlund, gods i preussiska provinsen
Slesvig-Holstein, 9 km. ö. om staden Slesvig, vid
Sliens södra strand, var ursprungligen ett tegelbruk
och omtalas såsom sådant (»tegelhof») 1543. År
1770 skänktes det af danske konungen Kristian VII
till hans syster Louise och hennes gemål, prins
Karl af Hessen, samt fick sitt nuvarande namn. Prins
Karl dog der 1836. Senare tillhörde L. hans dotter
Lovisa Karolina, hertiginna af Glücksborg, konung
Kristian IX:s moder (d. 1867), och bebos f. n. (1886)
af hennes son hertig Fredrik af Glücksborg. I
trädgården finnas några märkliga runstenar uppresta.
E. Ebg.
Louis Ferdinand [loui färdina’ng]. Se Ludvig, tyska
furstar.
Louisiade-arkipelagen [-sia’d] l. Massim-öarna,
en grupp af små öar och korallref framför Nya
Guineas sydöstra ände. Arealen uppskattas till 2,200
qvkm. Ögruppen upptäcktes 1606 af Torres, hvilken
betraktade den som en del af Nya Guinea. Först
Owen Stanley fann 1848, att det var en särskild
arkipelag. I början af 1885 togos öarna i besittning
af engelsmännen. De båda största äro Sydöstön,
990 qvkm., och Rossel, 770 qvkm. Infödingarna äro
papuaner och likna innebyggarna på Nya Guinea.
Louisiana, en af Nord-Amerikas Förenta stater vid
Mississippis nedre lopp och mynning, begränsas i
s. af Mejikanska viken, i v. af Texas (gräns: Sabine
river och 94:de längdgraden), i n. af Arkansas (gräns:
33:dje breddgraden) och i ö. af staten Mississippi,
mot hvilken floden Mississippi, 31:sta breddgraden
och kustfloden Pearl river bilda gräns. Arealen
utgör 126,180 qvkm., deraf 8,547 qvkm. upptagas
af vatten. Landet har en medelhöjd af 23 m. öfver
hafvet och öfverstiger ingenstädes 60 m. höjd. Nära
fjerdedelen af hela arealen, kustområdet,
ligger endast 3 1/4 m. högt och öfversvämmas af
springfloden och vattendragens vårflöden. Midten
af staten utgöres af prärier. I n. och v. erhåller
landskapet en mindre enformig karakter genom några
lägre åsar. Mississippis strandomgifningar äro från
Baton Rouge så låga, att konstgjorda dammar måste
skydda dem för öfversvämningar. Hela södra delen är
en låg, sumpig alluvialmark. De förnämsta floderna
äro Mississippi, som flyter omkr. 960 km. genom
och utmed staten, Red river, Washita, Sabine och
Pearl river, hvilka alla, utom den sistnämnda, äro
segelbara. Dessutom finnas s. k. bayous, hvarmed i
de södra staterna betecknas sekundära flodmynningar
eller ock i allmänhet floder, i synnerhet med trögt
lopp. Statens alluvialland, särskildt nedanför Red
rivers mynning, har ett nätlikt utseende genom dessa
bayous, hvilka vid flodtid upptaga det inträngande
vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
