Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lotti ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjöarna äro många och af olika slag. Störst äro
lagunerna vid kusten, med salt vatten, som stiger
och faller med tidvattnet. Värmen är under sommaren
tryckande (stundom + 40° C.), till följd hvaraf i
låglandet alstras de farligaste miasmer, i hvilkas
följe gula febern uppträder nästan regelbundet
hvarje år. Inom jordbruksförhållandena skedde
en fullständig omstörtning genom slafvarnas
frigörande: plantage-egarna utarmades, och
i slafvarnas ställe trädde fria arbetare. De
vigtigaste produkterna äro bomull, hvars odling
upptager mer än tredjedelen af den odlade jorden,
och hvaraf 1879 skördades 508,000 balar, vidare
socker, ris och majs. De stora skogarna hafva
hittills varit föga uppmärksammade. De värdefullaste
trädslagen äro Panus australis och P. mitis. Enda
vigtiga mineralet är stensalt. Industrien är föga
utvecklad. Såsom exempel derpå kan anföras, att
1880 förbrukades inom staten endast 1,350 balar
råbomull. Handeln är deremot ovanligt liflig och
har sin medelpunkt i New Orleans. Jernvägarnas längd
var 1883 1,018 km. 1880 hade staten 939,946 innev.,
deraf 454,954 hvita, 485,655 färgade (negrer),
489 kineser och 848 indianer. Staten är väl försedd
med undervisningsanstalter (bl. a. 7 colleges och
1 statsuniversitet i Baton Rouge), men de besökas
föga. Enligt författningen af d. 23 April 1868 utöfvas
den lagstiftande makten af en senat, bestående af 36
för 4 år valda senatorer, och en kammare af minst 90,
högst 120 för 2 år valda representanter. De 5 domarena
i Supreme court tillsättas af guvernören, med senatens
bifall, för 8 år. Guvernören, vice-guvernören,
statssekreteraren, skattmästaren m. fl. ämbetsmän
utses af folket för en tid af 4 år. Röstberättigad är
hvarje manlig medborgare (oafsedt hudfärg), som fyllt
21 år, bott 1 år i staten och minst 10 dagar i sin
»parish». Staten är indelad i 58 parishes (motsvarande
de andra staternas counties). Hufvudstad är sedan
1880 Baton Rouge. Statsskulden uppgick d. 1 Jan. 1882
till 17,155,[?]00 doll. Till kongressen sänder staten
2 senatorer och 6 representanter.
L. besöktes först af spanioren de Soto (1541),
sedermera af fransmännen Marquette (1673) och La
Salle (se d. o.), hvilken senare kallade hela sträckan
längs den af honom 1681 befarna Mississippi L. efter
franske konungen Ludvig (Fr. Louis) XIV. Namnet
L. fortfor sedan att under 1000- och 1700-talet
omfatta ett land af obestämd utsträckning och till
arealen långt större än våra dagars L. Det första
lyckliga kolonisationsförsöket inom den nuv. statens
område gjordes af fransmannen Iberville 1700,
vid nuv. Poverty point nedanför New Orleans. Efter
freden i Utrecht (1713) öfverlät Ludvig XIV till den
rike köpmannen A. Crozat allt område, som vattnas af
Mississippi och dess bifloder nedanför Illinois’
mynning. Crozat öfverlät 1717 sina rättigheter åt
John Law (se d. o.), som bildade ett bolag för
att kolonisera landet. Staden Nouvelle-Orléans
(New Orleans) anlades 1717, och kolonien var i ett
ganska blomstrande skick, då den 1732 återgick till
franska kronan. 1763 afträdde Frankrike vestra delen
(hufvudsakligen v. om Mississippi) till Spanien och
östra delen till Storbritannien. Sistnämnda del ned
till 31:sta breddgraden öfvergick 1783 till Förenta
staterna, och den spanska andelen, till hvilken
Mississippis hela mynning hörde, återgick 1800
till Frankrike, men såldes 1803 af Napoleon för 60
mill. fr. till Förenta staterna. Nästan allt, som nu
utgör staten L., upprättades 1804 till ett territorium
under namn af Orleans. Detta ökades 1810 med trakten
ö. om Mississippis mynning och upptogs 1812 som stat
med de nuv. gränserna. Vid inbördeskrigets utbrott
skilde sig staten d. 23 Dec. 1860 från unionen och
slöt sig till de konfedererade, men kom efter New
Orleans’ intagande (April 1S62) helt och hållet i
unionisternas våld. Först 1868 upptogs L. åter såsom
stat i unionen.
Louisville [-vill], största staden i nord-amerikanska
staten Kentucky, på södra stranden af Ohio, som der
bildar forsar, hvilka kringgås medelst den 4 km. långa
L.-Portland-kanalen. 123,758 innev. (1880). Staden
är mycket regelbunden. En 1,590 m. lång
jernvägsbro samt en nyare, äfven för fotgängare och
gatutrafik afsedd bro öfver Ohio förena L. med
de på andra sidan floden liggande städerna New
Albany och Jeffersonville i staten Indiana. L., vid
hvilket tre jernvägslinier sammanlöpa, är Kentuckys
förnämsta fabriks- och handelsplats. Der finnas stora
tuggtobaks- och cigarrfabriker, whiskybrännerier,
garfverier och svinslagterier samt fabriker för
tillverkning af åkerbruksredskap. 1880 funnos
tillsammans 1,191 fabriker med ett tillverkningsvärde
af 36 mill. doll. Staden, som började bebyggas
1778, fick 1780 sitt namn, efter Ludvig (Louis)
XVI i Frankrike, och inkorporerades som city 1828.
Loulé [låilé l. låle], stad i portugisiska
distriktet Faro (prov. Algarve), 8 km. n. v. om
Faro, ännu omgifven med murar och torn från morernas
tid. 14,862 innev. (1878). Nära staden ligger en
besökt vallfartskyrka, Nuestra Senhora da Pietada.
Loulé [lålie l. låle]. 1. L., grefve Val de Reis,
markis af L., f. 1775, var gunstling hos portugisiske
prinsen-regenten, sedermera konung Johan VI. År 1807
fick han markisvärdigheten. Intagen af beundran för
Napoleon I, förde han till denne en styrka af 8,000
man, den s. k. lusitanska legionen, samt deltog i
fälttågen 1809 och 1812. 1821 följde han Johan från
Brasilien till Portugal. Då han der befanns stå
i vägen för det absolutistiska partiets planer,
lät Dom Miguel mörda honom, d. 1 Mars 1824. –
2. Nunez, hertig af L., portugisisk statsman, den
föregåendes son, f. 1801, d. 1875, förmäldes 1827
med Johan VI:s yngsta dotter, infantinnan Anna da
Jesus Maria. Han tog från 1836 ganska verksamt
del i det s. k. septembristpartiets rörelser, blef
1851 marinminister i Saldanhas ministèr, öfvertog
1856 konseljpresidentskapet, aflägsnades i Maj
1859, men var Juli 1860–April 1865 åter ministèrens
ledare. I Aug. 1869 kom han ännu en gång till
styret, men störtades i Maj 1870 genom Saldanhas
militärkupp. Senare fungerade han såsom president
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
