Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lo-underslägtet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lovart (Holl. loef, loefwaarts), sjöv., vindsidan,
den sida, hvarifrån vinden kommer. L. H.
Lovat, flod i ryska guvernem. Vitebsk, Pskov och
Novgorod, kommer från sjön Savjesno och faller ut
genom flere armar i Ilmen. Längd 515 km. Trots forsar
är floden segelbar från Velikij-Luki.
Lovats l. Lovec (Turk. Loftsja), stad i
Bulgarien, s. om Plevna, vid Donaus biflod Osma. 5,973
innev. (1881). Vid L. stod d. 3 Sept. 1877 en strid
emellan turkar och ryssar. Då Osman pascha i början af
Juli intog sin befästa ställning vid Plevna, skickade
han en afdelning till det s. derom belägna L. för att
spärra tillträdet till hans förbindelseväg, som gick
till Sofia. Den vid L. intagna ställningen befästes
ganska starkt. Då ryssarna mot slutet af Aug. fått
förstärkningar och skulle utföra ett nytt anfall mot
Plevna, inledde de detta företag med ett frontanfall
mot L., som d. 3 Sept. utfördes med omkr. två
divisioner, under furst Imeritinskij. Turkarnas
ställningar stormades, och en hel mängd turkar
nedhöggs under flykten af förföljande jyskt kavalleri.
C. O. N.
Lowe [lå], Sir Hudson, engelsk general, Napoleon I:s
fångvaktare, f. 1769. deltog 1794 såsom löjtnant i
expeditionen mot Toulon, tjenade derefter på Corsica,
i Portugal och Egypten, blef 1800 kommendant på
ön Capri, som han ej kunde hindra fransmännen att
eröfra 1808, samt förordnades sedermera till chef för
den provisoriska regeringen på ön Kefalonia. 1813
sändes han som engelsk kommissarie till Blüchers
hufvudqvarter och följde 1814 med Blücher till
Frankrike. Han utnämndes s. å. till generalmajor
och 1815 till guvernör på ön S:t Helena, dit
Napoleon fördes i fångenskap. Såsom den fallne
kejsarens fångvaktare ådagalade L. mycken hårdhet
och kitslighet, hvarigenom han ådrog sig Napoleons
och nästan hela det franska folkets hat. Likväl
lära Napoleons och hans följeslagares bittra
klagomål öfver L:s stränghet och oförskämdhet i
vissa fall vara öfverdrifna. Efter Napoleons död
(1821) återvände L. till England. Han blef 1825
befälhafvare öfver trupperna på Ceylon och 1830
generallöjtnant. Han afled 1844. För att försvara
sitt beteende mot Napoleon utgaf han 1830 skriften
Mémorial relatif à la captivité de Napoléon à
S:te Hélène. På grund af L:s efterlemnade memoarer
(öfvers. till svenska 1831) utarbetade W. Forsyth
skriften »Napoleon at S:t Helena and Sir Hudson Lowe»
(1853). E. W.
Lowe [lå], Robert, lord Sherbrooke, engelsk statsman,
f. 1811, begaf sig, efter att hafva blifvit advokat
i London, 1842 till Sidney i Australien, der han som
praktiserande jurist och advokat hastigt förvärfvade
en betydlig förmögenhet. Som medlem af Nya Syd-Wales’
lagstiftande församling, sedan 1843, blef han ledare
för det demokratiska partiet och visade sig verksam i
synnerhet för undervisningsväsendets utveckling. Han
återvände 1851 till England och fick 1852 en plats
för Kidderminster i underhuset. Genom ett glänsande
tal, riktadt mot den af Disraeli framlagda budgeten,
vann han snart anseende inom parlamentet. Han var
efter tory-ministèrens fall Dec. 1852–Jan. 1855
sekreterare i Board of control (departementet för
Indien) i lord Aberdeens kabinett och, efter att
någon tid hafva gjort opposition mot kabinettet
Palmerston, sedan Aug. 1855 vice president i Board
of trade (handelsdepartementet) i palmerstonska
kabinettet till dess fall i Febr. 1858. 1857
lyckades L. endast med svårighet blifva återvald i
Kidderminster, och vid de nya valen i April 1859 måste
han lemna denna valkrets, men blef i stället vald af
staden Calne, som han fortfor att representera till
1868. Då Palmerston i Juni 1859 bildade sitt andra
kabinett, blef L. vice president i Education board
(undervisningsminister) och medlem af kabinettet,
men afgick i April 1864, emedan några af honom
föreslagna reformer inom undervisningsväsendet stötte
på motstånd. Under de stora debatterna 1866 och 1867
om en parlamentsreform bekämpade L. med glänsande
vältalighet och lidelsefull häftighet åtskilliga af de
mest populära reformförslagen. Han vägrade likväl att
blifva medlem af lord Derbys konservativa kabinett,
utan fortfor att tillhöra det liberala partiet. 1868
valdes han af universitetet i London till
parlamentsledamot och blef i Dec. s. å. finansminister
(chancellor of the exchequer) i Gladstones första
kabinett, men emedan åtskilliga af hans åtgärder
som finansminister väckte missnöje, öfvertog han
i Aug. 1873 inrikesministerportföljen. Efter det
gladstoneska kabinettets fall i Febr. 1874 tillhörde
L. oppositionen; men då det liberala partiet åter
kom till makten, i April 1880, egde han icke mer
sitt partis förtroende. Han blef icke medlem af
kabinettet, men till ersättning upphöjdes han,
i Maj 1880, till medlem af öfverhuset, med titel
viscount Sherbrooke. Sedan dess har han icke spelat
någon politisk rol. Genom glänsande och manlig
vältalighet, grundlig filosofisk och klassisk
bildning samt omfattande kunskaper i undervisnings-
och finansväsendet förvärfvade L. hastigt stort
inflytande inom parlamentet, men förspillde det nästan
alldeles genom sin doktrinarism och inbilskhet. En
samling af L:s tal rörande parlamentsreformen
utkom 1867. E. W.
Lovelace [lö’vless l. -lass],
namn på hjelten i S. Richardsons berömda roman
»Clarissa Harlowe» (1749), har blifvit en mycket
använd beteckning för en oemotståndligt älskvärd,
men utsväfvande och hänsynslös qvinnoeröfrare.
Lovelace [lö’vless l. -lass], Sir Richard, engelsk
skald, f. 1618, var en af de mest lysande och uppburne
kavaljererna vid Karl I:s hof. Under parlamenters
strid med konungamaktens försvarare slöt L. sig
uppoffrande till de senare och hölls tvänne gånger
fängslad af motpartiet. Död i djupt armod 1658. I sin
1649 utgifna diktsamling Lucasta (egentl. Lux casta,
»det kyska ljuset», hans benämning på sin älskade)
framstår L. såsom metafysisk lyriker, allvarlig,
ofta svårfattlig, men stundom fulländad, såsom i
den vemodsfulla, tjusande dikten To Althaea from
prison. Hans samlade dikter utgåfvos senast 1864.
Lowell [låell], stad i nord-amerikanska staten
Massachusetts, vid föreningen af floderna Concord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
