Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftballong (aërostat), en stor, rundad säck af lätt tyg, afsedd att fyllas med en gasmassa - Luftblåsa, fys., en större eller mindre samling af luft eller gasformiga ämnen i det inre af en vätska eller en genomskinlig fast kropp - Luftbössa, ett gevär, vid hvilket komprimerad luft användes som drifkraft - Luftelektricitet, meteor. Elektricitet finnes i luften ej endast vid åskväder - Luftkrets. Se Atmosfer - Luftmaskin. Se Varmluftmaskin - Luftmotstånd. Se Ballistik, Kulbana - Luftperspektiv. Se Perspektiv - Luftpress. Se Aërostat - Luftpump, en apparat, med hvars tillhjelp luften eller någon annan gas kan förtunnas eller sammantryckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som outforskadt område. – En ny betydelse för
topografien och militärväsendet synes luftseglingen
skola få, sedan nu ögonblicksfotograferingen
uppfunnits. Aëronautiska föreningar hafva bildats
i åtskilliga land. Många teoretiker tro, att
luftfärdernas framtid ej är att söka i ballongfart,
utan i aviation (af Lat. avis, fogel), hvarmed menas
luftsegling i flygkroppar, som äro specifikt tyngre
än luften och framdrifvas dynamiskt.
Luftblåsa, fys., en större eller mindre samling
af luft eller gasformiga ämnen i det inre af en
vätska eller en genomskinlig fast kropp. Luftblåsor
förekomma allmänt i is, ganska ofta i glas. Att
blåsorna kunna fortfarande ega bestånd, sedan de
ankommit till vätskans yta, förklaras lätt deraf att
de omgifvas af ett tunt vätskelager, som hindrar den
inre luft- eller gasmassan att bortgå. Äfven om de äro
fullkomligt skilda från den vätskemassa, i hvilken
de bildat sig, kunna de fortfara att existera. Så
är t. ex. förhållandet med de s. k. såpbubblorna,
hvilka ej äro annat än luftblåsor, omgifna af ett
ytterst tunt vätskelager. Såpbubblorna hålla sig, som
bekant, ganska länge sväfvande i luften. Enligt en
tämligen allmänt antagen åsigt, hvars riktighet dock
ej kan sägas vara till fullo ådagalagd, utgöras molnen
och äfven dimman icke af solida vattendroppar, utan
af ang- eller vattengasblåsor, omslutna af ett tunt
vattenlager. R. R.
Luftbössa, ett gevär, vid hvilket komprimerad luft
användes som drifkraft. Luftbössan utgöres af
tre delar: en reservoar af smidjern, som bildar
gevärskolfven, ett jernrör, gevärspipan, samt
ett föreningsstycke mellan båda. Med tillhjelp
af en luftpump, som för tillfället fastskrufvas
vid reservoaren, komprimeras luften till 8 à
10 atmosferer. I pipan införes en projektil. När
man vill aflossa skottet, öppnas medelst en i
föreningsstycket varande mekanism plötsligt en
ventil, så att luft får utströmma från reservoaren
mot projektilen, som till följd deraf kommer i
rörelse. Men endast en liten del af den komprimerade
luften utsläppes på en gång, så att man kan afskjuta
flere skott utan ny kompression. Skotten blifva
dock allt svagare. Guter i Nürnberg uppgifves
vanligen hafva 1430 uppfunnit luftbössan, men äfven
Lobsinger i samma stad säges år 1560 hafva gjort denna
uppfinning. För krigsbruk nyttjas icke luftbössan.
G. R. D.
Luftelektricitet, meteor. Elektricitet finnes
i luften ej endast vid åskväder, utan äfven i
fullkomligt klart väder, ehuru densamma vid detta
senare tillfälle är ojämförligt mycket svagare,
så att det erfordras särdeles känsliga elektroskop
eller elektrometrar för att konstatera dess tillvaro
och uppmäta dess styrka. Det är egentligen denna
vid klar luft i atmosfercn befintliga elektricitet,
som benämnes luftelektricitet, till skilnad från
molnelektriciteten, hvilken visar sina yttringar i
blixten och åskdundret, ehuru, såsom Edlund nyligen
ådagalagt, den senare uppkommer genom kondensation
af den förra vid molnens bildande. Elektricitetens
närvaro i luften vid klar himmel
upptäcktes redan i midten af 1700-talet af Cassini
de Thury i Paris och bekräftades kort tid
derefter af Monnier. Från denna tid hafva många
längre observationsserier blifvit utförda öfver
luftelektriciteten, ur hvilka följande resultat
framgått såsom de förnämsta. Luftelektriciteten
är nästan alltid positiv; blott ytterst sällan har
man funnit den negativ. I detta hänseende förhåller
den sig helt olika med molnelektriciteten, hvilken
visserligen äfven för det mesta är positiv, men ej
sällan negativ, och då ofta visande hastiga vexlingar
emellan dessa båda tillstånd. Luftelektriciteten
ändrar sig periodiskt under dygnets lopp på det
sätt, att dess värde uppnår tvänne maxima, ett på
förmiddagen och ett om qvällen, samt tvänne minima,
det ena straxt på eftermiddagen och det andra tidigt
på morgonen. Tiden för dessa maxima och minima är
något olika på olika orter och äfven på ett och
samma ställe något föränderlig med årstiden. Denna
dagliga period visar i sin gång en viss likhet med
barometerns dagliga förändring. Luftelektriciteten
varierar ock i styrka under årets lopp och det
sålunda, att densamma är större under vintern än under
sommaren. Vidare känner man om luftelektriciteten,
att den tilltager med höjden öfver jordytan, att den
blifver mindre vid högre breddgrader samt att den
ofta visar sig särdeles stark, och då alltid positiv,
i täta och låga dimmor. Beträffande orsaken till
elektricitetens förekomst i luften har Edlund uti
ett 1884 utkommet arbete med titeln »Sur l’origine
de l’électricité atmosphérique, du tonnerre et de
l’aurore boréale» (refereradt af R. Rubenson i
»Nordisk tidskrift», 1885) ådagalagt, att densamma
på ett särdeles enkelt sätt låter förklara sig genom
jordmagnetismens inverkan på den eter, som deltager
i jordens rotation, i hvilken förklaring således
luftelektricitetens uppkomst antages beroende af
en kraft, som i fysiken är känd under namn af den
unipolära induktionskraften. I samma arbete har
författaren visat på hvad sätt och under hvilka
förhållanden luftelektriciteten gifver upphof såväl
till molnelektriciteten och åskväderfenomenet som till
norrskenen. Elektrometrar, särskildt inrättade för
uppmätning af luftelektriciteten, finnas af flere
slag. De förnämsta äro konstruerade af Peltier,
Lamont, Dellman, Palmieri, Hankel, K. A. Holmgren
och W. Thomson, af hvilken man eger flere modeller,
såsom spegelelektrometern, stationselektrometern
och Thomsons portabla elektrometer. Historiskt är
vetenskapen om luftens elektricitet behandlad af
H. E. Hamberg i en gradualathandling med titel »Om
den s. k. luftelektriciteten» (1872). R. R.
Luftkrets. Se Atmosfer.
Luftmaskin. Se Varmluftmaskin.
Luftmotstånd. Se Ballistik, Kulbana.
Luftperspektiv. Se Perspektiv.
Luftpress. Se Aërostat.
Luftpump, en apparat, med hvars tillhjelp luften eller
någon annan gas kan förtunnas eller sammantryckas. I
de flesta fall har man särskilda luftpumpar afsedda
för luftförtunning och andra uteslutande för
sammantryckning, men man har ock apparater, hvilka
kunna användas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
