Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni / 225-226 (1886) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luftpyrometer, fys., apparat att uppmäta mycket höga temperaturer förmedelst luftens utvidgning - Luftrötter, bot., kallas de rötter, hvilka ofvan jord utskjuta från stammar och grenar - Luftsadel, geol. - Luftsegling. Se Luftballong - Luftspegling. Se Hägring - Luftstreck, ungefär detsamma som klimat (se d. o.) - Luftstrupe, trachea, anat., är det rör, hvarigenom andningsluften hos de högre vertebraterna passerar till och från lungorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

temperaturen i en ugn bestämmas, uppställes apparaten så,
att platinakulan kommer in i ugnen, hvarvid luften
inuti kulan uppvärmes, utvidgar sig och drifver
qvicksilfret framför sig, ned i det närmaste glasröret
och upp i det aflägsnare. Tappar man nu ut genom
kranen så mycket qvicksilfver ur de båda rören, att
vätskan åter står lika högt i dem båda, finner man
qvicksilfrets jämnvigtsläge vara lägre på skalan än
förut. Ur jämnvigtslägets sänkning på skalan kan man
då beräkna skilnaden emellan ugnens och yttre luftens
temperatur. Till detta slag af luftpyrometrar hör
den af Pouillet konstruerade. – I stället för att,
såsom nämndes, uppmäta luftens utvidgning och deraf
beräkna temperaturen kan man ock genom påfyllning af
qvicksilfver i det aflägsnare röret bringa detsamma
att stiga till samma höjd som förut i det närmare
röret. Naturligtvis står då qvicksilfret olika högt
i de båda rören, och man kan ur skilnaden emellan
dessa höjder likaledes beräkna kulans temperatur, ett
förfaringssätt, som blifvit användt af Regnault. –
Luftpyrometern kan naturligtvis äfven användas för
uppmätning af lägre temperaturer, i hvilket fall kulan
kan göras af glas. Sådana apparater pläga vanligen
benämnas lufttermometrar (se d. o. och Pyrometer).
R. R.

Luftrötter, bot., kallas de rötter, hvilka ofvan jord
utskjuta från stammar och grenar samt antingen
förlängas, tills de nå marken och der taga fäste,
eller ock liksom suga sig fast vid angränsande
föremål, mot hvilka växten (t. ex. murgrönan) söker
stöd. Inom den tropiska växtverlden äro luftrötter
mycket vanliga, och ett bekant exempel på ett träd
med storartade sådana är det s. k. banianträdet,
Ficus indica L., från hvars grenar väldiga luftrötter
nedtränga i marken samt bilda liksom nya stammar och
stöd för den bladrika trädkronan, som med tillhjelp af
dessa luftrötter kan utbreda sig öfver en mycket stor
yta. (Se derom Ficus, sp. 1209). Den i våra fönster
odlade aroidéen Philodendron pertusum, bekant för
sina genombrutna blad, har kraftiga luftrötter. De
tropiska orkidéerna utsända ofta en mängd luftrötter,
hvilka dels fästa växten vid trädstammar e. d., dels
upptaga vatten ur den omgifvande fuktiga luften.
O. T. S.

Luftsadel, geol. När de öfre delarna af ett
hvalfformigt böjdt skiktsystem, »sadelbildning»,
fattas (blifvit genom denudation bortförda) och



således böjningens eller sadelns rygg är att söka
ofvanom den nuvarande jordytan, säges en luftsadel,
L, vara för handen. Jfr Antiklin. E. E.

Luftsegling. Se Luftballong.

Luftspegling. Se Hägring.

Luftstreck, ungefår detsamma som klimat (se d. o.).

Luftstrupe, trachea, anat., är det rör, hvarigenom
andningsluften hos de högre vertebraterna passerar
till och från lungorna. I denna egenskap utgör
han en fortsättning af struphufvudet, larynx
(se d. o.), hvars nedersta del med ringbrosket, R
(fig. 1 visar larynx, fäst vid tungbenet, T, med
banden till öfre hornen, ö ö, samt luftstrupen, L,
sedda framifrån), genom sin vidd och sin runda form
ansluter sig till luftstrupen. Denne består af en
rad (16–20) broskringar, till största delen skilda,
men någon gång på ett eller annat ställe (fig. 1, *)
sammanhängande med hvarandra. De hafva den form, som
b fig. 3 (tvärsnitt af luftstrupen i en broskring)
utvisar, och omfatta något mer än de främre 2/3 af
rörets omfång; den återstående tredjedelen saknar
brosk, är mjuk och i hvila något intryckt af den bakom



liggande matstrupen, M i fig. 2 (luftstrupen
och nedersta delen af larynx, sedda
bakifrån). Broskringarna förenas af en fast
bindväfshinna, af hvilken de äfven omgifvas. Inom
henne ligger i den bakre, broskfria sträckan ett
sammanhängande lager af glatta muskelceller mellan
ringarnas rundade ändar. Sådana finnas ock i deras
mellanrum. En slemhinna med flimmerepitel och många
körtlar bildar rörets inre beklädnad. Röret har
10–11 cm. längd och är enkelt hela sträckan från
6:te hals- till 4:de–5:te bröstkotan; der vidgas det
något litet och delas plötsligt (bf) i två grenar,
bronker, den högra (hb) och den venstra (vb) hvar
till sin lunga. Vid delningen (bifurkationen) ändrar
nedersta broskringen form och löper på ena eller andra
sättet ned i en vinkel, efter hvars armar bronkernas
broskringar nedan ordna sig. På figurerna antydes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>