Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lungsot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tuberklerna åstadkomma. Dessa tecken äro ofta
obetydliga, t. ex. endast hosta, men de qvarstå med
envishet, äro beledsagade af feber om qvällarna och
afmagring. Småningom, alltefter som tuberkulosen i
lungväfnaden fortskrider, utveckla sig allvarsammare
symtom. Upphostningen, febern, afmagringen ökas,
och krafterna minskas. S. k. »hektik» sällar sig
till sjukdomen. Febern uppträder hvarje qväll och
är åtföljd af ofta starkt kraftuttömmande nattliga
svettningar. Aptitlöshet och digestionsrubbningar
tillstöta ofta och påskynda aftäringen. I slutet
af sjukdomen intaga de ofta en vigtig plats bland
symtomen och bero på tuberkulos i tarmen. Särdeles
plågsam, genom retande hosta och smärtor, är
tuberkulosen i strupen, som också ej sällan
tillstöter. Mot sjukdomens slut uppträder ofta
ägghvita i urinen, beroende på njurarnas sjukliga
förändring genom amyloiddegeneration. Under loppet af
lungförstörelsen, ej sällan i dess början, uppträda
lungblödningar genom anfrätning af kärl. De sluta dock
sällan dödligt. Sjukdomen räcker vanligen flere år och
går långsammare i de förmögna klasserna, som bättre
kunna vårda sig. En statistik angående 1,000 sådana
patienter i England visar en sjukdomsduration af i
medeltal 7 år. Bland de fattige torde durationen uppgå
till i medeltal knappast hälften af denna tid. Från
dessa fall af vanlig kronisk ftisis plägar man skilja
dem, som förlöpa mycket hastigt, på några få månader,
nämligen den s. k. florida ftisis, eller galopperande
lungsot.
Lungsoten upptäckes vanligen endast med svårighet i
sin första början. Sedan lungförstörelsen utvecklats,
lemna perkussion och auskultation af bröstkorgen
oftast säkra tecken. För att afgöra igenkännandet har
undersökning af det upphostade användts. Mikroskopet
visar i de upphostade massorna elastiska trådar,
härstammande från lungans elastiska väfnad. Men
dessa trådar förekomma äfven i andra förstörande
lungsjukdomar, och på senaste tiden har man i det
upphostade derför med fördel studerat förekomsten
af tuberkelbacillerna. De förekomma icke konstant i
de allra tidigaste skedena af sjukdomen, men deremot
konstant sedermera. I andra lungsjukdomar finnas de
ej. – Sjukdomen leder i regeln till döden, icke derför
att den i sig sjelf skulle vara obotlig, utan emedan
i flertalet fall patienternas fattiga omständigheter
hindra en verksam behandling. Sjukdomens förekommande
måste derför utgöra ett af mensklighetens vigtigaste
önskningsmål, och detta så mycket mer som, äfven
då den bästa behandling kan användas, fullständig
återgång till helsan är mindre vanlig och i allmänhet
en långvarig förbättring eller endast relativ helsa
är allt, som kan åstadkommas. Det ligger i sakens
natur, att förebyggandet af sjukdomen måste syfta
till tvänne mål. Sjukdomen uppstår aldrig af sig
sjelf, utan fordrar ovilkorligen, att smittämne
(tuberkelbaciller) öfverföres i den organism, som
blir lungsiktig. Detta tillgår så, att baciller,
sväfvande i luften, genom menniskans andning införas
i hennes lungor. Tillfällena till en sådan infektion
äro oräkneliga, emedan bacillerna i oräkneliga mängder med
det upphostade uppkomma ur lungsiktigas lungor
och, sedan det upphostade intorkat, spridas som damm
i luften. I luften bibehålla de en längre tid sin
förmåga att utvecklas och åstadkomma infektion. I
kulturlanden gifves derför ständigt tillfälle att
få lungtuberkulos. (Att endast ett mindre antal
får sjukdomen bevisar, att olika benägenhet att
låta bacillerna komma till utveckling i lungorna
förefinnes.) Förebyggandet af sjukdomen måste derför
bestå deri att man söker dels hindra smittämnets
öfverförande, dels minska eller upphäfda benägenheten
för det öfverförda smittämnets utveckling. Det förra
torde lemna mindre utsigter till framgång än det
senare. Hufvudsakligen der ständig samlefnad, såsom
emellan makar eller emellan föräldrar och barn eller
å sjukhus, i kaserner m. m., ökar tillfällena till
smittämnets spridning, kan och bör detta motverkas
genom smittämnets förstörande i det upphostade. Försök
hafva visat, att härtill i hög grad lämpar sig
en 5 proc. lösning af karbolsyra, med hvilken
det upphostade blandas. Då emellertid tillfällig
infektion under nuvarande samhällsförhållanden
och med sjukdomens stora spridning ej kan
hindras, är dispositionens minskning så mycket
önskvärdare. Smittämnet slår hufvudsakligen an på
dem, som lida af medfödd svaghet eller försvagats
genom sjukdomar eller andra orsaker. I synnerhet
drabbar sjukdomen sådana, som härstamma från ftisiska
föräldrar (deraf läran om lungsotens ärftlighet;
lungsoten ärfves ej, endast benägenheten att låta
smittämnet, om det inkommit i lungorna, derstädes
utvecklas). Alla sådana för smittämnet disponerade
individer böra från tidiga år erhålla den möjligast
sunda uppfostran. Detta är den enskilda hygienens
uppgift i detta hänseende. Den allmänna hygienens
uppgift är att genom hygieniska förbättringar minska
dispositionen hos alla samhällets medlemmar. Den
minskade dödlighet, som blir en följd af förbättrade
hygieniska förhållanden, kommer att icke minst visa
sig i en minskad lungsotsmortalitet. – Den redan
utvecklade lungsotens behandling har äfvenledes till
mål att öka organismens kraft. Ty endast en sådan
allmänt stärkande behandling har gifvit gynsamma
resultat. I detta hänseende visar användandet af
de klimatiska kurorterna afgjorda framgångar. De
bröstsjuke kunna genom daglig vistelse i det fria
förbättra sin nutrition, hvilken lider af deras
tvungna långvariga vistande inomhus under våra
vintrar. Först i andra rummet kommer de milda
vinterklimatens egenskap att minska tillfällena
till en på förkylning beroende försämring af
luftrörskatarren hos de sjuke. De mest anlitade
kurorterna hafva varit de på södra sluttningarna
af alperna (Meran, Montreux, Arco m. fl.) eller de
vid Medelhafvets kuster i skydd för vinden belägna
(Rivieran, Malaga, Catania m. fl.), äfvensom några,
hvilka genom sydligt läge hela vintertiden ega
tempereradt klimat (Algeriet, Egypten, Madeira). På
senare tider hafva höjdkurorter (t. ex. Davos,
Görbersdorf), som genom skyddadt läge ega vindstilla
och till följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
