Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lungsot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom afförande, urindrifvande och maskdödande
medel. De flesta arterna af slägtet äro inhemska i
södra Europa, och många af dem odlas i våra trädgårdar
för de vackra blommornas skull. Bland dessa äro
L. varius L. samt L. Cruikschankii Hook. de oftast
förekommande. O. T. S.
Lupp (Fr. loupe). 1. Se Förstoringsglas. –
2. Metallurg., vid härdsmide en smälta af mycket
små dimensioner, såsom t. ex. de, som tillverkas
vid vallonhärdarna, hvilka äro så små, att ej mer än
ett smältstycke af dem erhålles. Äfven vid det gamla
osmundsmidet kallades den lilla smältan lupp. Lupper
brukar man äfven kalla råa och stålartade färskor,
som understundom erhållas vid andra smidesmetoder,
äfvensom de sulor, som samla sig på bottnen i
räckhärdar och vällugnar. C. A.. D.
Lupulin. Se Humle.
Lupus, Lat., varg. – Lupus in fabula, vargen i sagan
(hvilken oförmodadt visar sig, just då man talar öm
honom). Citatet är hemtadt från Terentius (»Adelphi»,
4, 1).
Lupus, med., en svår hudsjukdom, som fått sitt namn
(Lat. lupus betyder varg) af den glupskhet, hvarmed
den fräter ikring sig. Den förekommer i enstaka
härdar, mest i ansigtet på näsan eller kindbenet,
men äfven i gommen, på gomseglet, på läpparna och
i struphufvudet samt består i en cell-infiltration,
som medför först fläckar, sedan knölar och slutligen
frätande sår, efter hvilka olika stadier sjukdomen
fått olika namn, såsom l. maculosus, nodosus,
hypertrophicus, exfoliativus, exulcerans. För
öfrigt skiljer man emellan tvänne hufvudformer: en
som angriper hudorganen djupare (l. vulgaris eller
l. Villani), och en ytligare (l. erythematodes
eller l. Cazenavi). Lupus beror icke på syfilis,
ehuru den senare stundom medför bildningar, som
äro svåra att skilja från lupus. Den är en ytterst
envis och svårbotlig sjukdom samt, då den uppträder
i ansigtet, i hög grad vanställande. Invärtes medel
gagna föga. Endast ett ifrigt förföljande med starka
frätmedel, såsom pyrogallussyra, lapis, arsenik m. m.,
förmår hejda eller utrota denna nybildning. F. B.
Lupus, Publius Rutilius, en romersk retor
(vältalighetslärare), yngre samtida till Seneca
(d. 65 e. Kr.), var författare till den till
större delen ännu bibehållna skriften De figuris
sententiarum et elocutionis, eller Schemata dianoeas
et lexeos, en sammandragning och bearbetning af
greken Gorgias’ (omkr. 44 f. Kr.) verk om figurerna
i talet. Denna skrift har sitt hufvudsakliga värde
genom sina många och väl öfversatta exempel från
grekiska talares mestadels annars icke bibehållna tal.
R. Tdh.
Lur, socken i Göteborgs och Bohus län, Tanums
härad. Areal 10,500 har. 1,840 innev. (1884). Annex
till Tanum, Göteborgs stift, Vikornas norra kontrakt.
Lur, urgammalt, af furuspjelor hopfogadt, krökt
blåsinstrument, som begagnas af vallhjonen,
men fordom nyttjades äfven i krig till signaler
(»stridslurar»). Se vidare Mistlur. A. L.
Luray-grottan [lö’re-], en 1878 upptäckt stor
kalkstensgrotta i nord-amerikanska staten Virginia,
Page county, nära byn Luray. Den är
rikare på droppstensbildningar, stalaktiter och
stalagmiter, än någon annan känd grotta, och dessa
erbjuda med sina skiftande färger (rödt, gult,
blått, brunt och snöhvitt) en ytterst praktfull
anblick. Strömmar och källor finnas ej, men deremot
ett hundratal bassänger med mycket rent vatten,
hvars höjd vexlar efter årstiderna, och som tyckes
sakna allt animaliskt lif.
Lurgan [lö’rgen], stad i irländska grefskapet Armagh,
prov. Ulster, s. om Lough Neagh, 32 km. v. s. v. om
Belfast. 10,184 innev. (1881). Linneindustri.
Luristan, provins i vestra Persien, emellan
Irak-Adjmi i n. och Farsistan i s. Landet är i
allmänhet bergigt, uppfyldt i v. af Pusjt-i-ku,
som bildar gräns mot Turkiet, och i ö. af
Bachtiari-(Zagros-)bergen. Mellan dessa parallella
kedjor ligga flere fruktbara slätter, hvilka dock äro
föga odlade. De vigtigaste vattendragen äro Karun,
Dizful och Kercha. Provinsen, hvars areal beräknas
till 39,000 qvkm., sönderfaller i tvänne hufvuddelar:
Luri Buzurg l. Stora L., omfattande Bachtiaris
högland vesterut till floden Dizful, och Luri Kutsjuk
l. Lilla Luristan, den vestra delen, och har sitt
namn efter lurerna, ett half-nomadiskt iranskt folk,
som utgör hufvudmassan af befolkningen. Denna uppgår
till omkr. 320,000. Lurerna tyckas vara aboriginer
inom det af dem nu bebodda området och i etnografiskt
hänseende hafva sin plats emellan kurder och perser,
men likna de förre mera än de senare i språk,
lynne, samhällsvanor och utseende. Kurder och lurer
förstå hvarandras språk utan svårighet. I likhet med
kurderna hafva lurerna rofgiriga vanor, ett oroligt
och obändigt lynne samt motvilja för ett bofast
lefnadssätt. De bo i tält och idka boskapsskötsel. För
åkerbruk hysa de förakt och öfverlemna åt sina
qvinnor jämte annat gröfre arbete att sköta det obetydliga
jordbruk de hafva. Männen deremot befatta sig icke
med något nyttigt arbete och gå ständigt beväpnade,
alltid redo till plundring. De oupphörliga fejderna
mellan stammarna göra landet osäkert, och innevånarnas
uppror mot centralregeringen hafva ofta förorsakat
ett fullständigt afbrott i förbindelsen emellan
de särskilda distrikten. Sedan stamhöfdingarna
blifvit tvungna att lemna gisslan såsom säkerhet
för sitt goda uppförande, har dock lugnet blifvit
mer varaktigt. Ehuru till namnet muhammedaner af
sjiiternas sekt, visa lurerna föga vördnad för
Muhammed och koran.
Lurlei. Se Lorelei.
Lurö skärgård, en i Vänern emellan Värmlandsnäs och
Kållandsö belägen skärgård, hvilken skiljer Dalbosjön
från den egentliga Vänern. Skärgården består af
omkr. 150 små öar, holmar och skär, af hvilka de
största äro Lurön och de dermed sammanhängande
Källbergsön och Husön samt Svinö, Norra och Södra
Hökö, Hvithall, Klöfvarna m. fl. Endast några få
bland öarna äro bebodda. Det hela utgör 1/4 mtl frälse,
hörande till Eskilsäters socken i Värmland. Några
små fyrar leda seglaren emellan klipporna. – Under
medeltiden bodde der någon tid cisterciensmunkar i
det s. k. Lurö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
