- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
313-314

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

På dem följde Leipzigdisputationen (se d. o.),
1519, hufvudsakligen emellan L. och Eck. Den strid,
som der egde rum i flere religiösa och kyrkliga
lifsfrågor, bragte till mognad L:s öfvertygelse om
nödvändigheten af en brytning med Rom samt förvärfvade
honom en stor mängd vänner och anhängare. Kring
honom samlade sig särskildt en skara unge män
med begåfning och lärdom, redo att vid hans sida
kämpa för den evangeliska sanningen. Sedan L. 1520
utgifvit skrifterna An den christlichen adel deutscher
nation, De captivitate babylonica ecclesiae
och Von
der freiheit eines christenmenschen
samt påfven i
Juni 1520 utfärdat en bannlysningsbulla, men L. å
sin sida dels utgifvit en skrift mot »antikrists»
bulla, dels d. 10 Dec. s. å. utanför Wittenberg
i kretsen af sina anhängare högtidligen uppbränt
den påfliga bullan, var brytningen med Rom en
fulländad gerning. – Den religiösa och kyrkliga
striden måste djupt ingripa äfven i tidens politiska
förhållanden. Kejsar Karl V fann sig ock nödsakad att
låta den religiösa stridsfrågan komma före redan på
sin första riksdag, i Worms 1521. Påfven begärde att
kejsaren skulle verkställa bannlysningen öfver L.; de
tyska riksständerna åter framförde en mängd klagomål
öfver den påfliga maktens öfvergrepp. L. infann
sig vid riksdagen efter erhållen kallelse och under
kejserlig lejd. Det var der han vid ett tillfälle,
som blifvit kalladt ett verldshistoriskt sådant,
inför kejsaren och den församlade riksdagen skall
hafva, betygat: »Så framt jag icke vederlägges och
öfvertygas med vittnesbörd ur den heliga skrift eller
med uppenbara, klara och tydliga skäl och grunder,
och alltså mitt samvete varder fånget i Guds ord,
så kan och vill jag intet återkalla, ty att göra något
mot samvete är hvarken säkert eller rådligt. Här står
jag; jag kan icke annat. Gud hjelpe mig! Amen.» Flere
furstar slöto sig till honom; kejsaren åter lät honom
väl lemna Worms oskadd, men förklarade snart honom
och hans anhängare i akt, d. v. s. fredlösa. L:s
vänner hade emellertid skyndat att bringa honom
i säkerhet på slottet Wartburg vid Eisenach. –
Nu vidtog för L. en tid af stilla undangömdhet,
en tid, som egnades åt skriftforskning och bibelns
öfversättning. I Sept. 1522 utkom hans öfversättning
af Nya testamentet. Öfversättningen af Gamla
testamentet påbörjades på Wartburg, men fullbordades
först 1534. Språkkännedom, andekraft samt förmåga att
finna träffande, kärnrika uttryck äro egenskaper, som
utmärka L. såsom bibelöfversättare. Hans öfversättning
har sträckt sitt inflytande icke blott till de lärdes
kretsar, utan äfven till folkets djupaste led. Den
har varit ett kraftigt uppfostringsmedel ej endast
i religiöst, utan äfven i språkligt hänseende. Äfven
förra hälften af L:s kyrkopostilla (Deutsche postille)
blef skrifven på Wartburg. En revolutionär rörelse
i Wittenberg kallade emellertid snart åter L. fram
ur afskildheten. Denna gång gällde hans strid
»svärmeandarna». Man hade i grund missförstått hans
syften och predikat uppror snart sagdt mot allt hvad
kyrklig och borgerlig ordning heter. L. skyndade vid
underrättelsen derom till Wittenberg och lyckades bekämpa stormen
samt drog sig, sedan han visat sina vänner huru
litet han ville hafva att skaffa med det köttsliga
och svärmiska nitet, åter för en tid tillbaka till
Wartburg. Både under sin vistelse der och sedan han
lemnat detsamma, stod han i liflig förbindelse
med sina reformatoriska medkämpar: Melanchthon,
Amsdorf, Speratus m. fl. – Öfverblickar man den
återstående delen af L:s lif, finner man honom
ifrigt verksam för tillämpande på församlingslifvet
af de reformatoriska grundsatserna. Främst är han
angelägen om att den heliga skrift skall spridas
och läsas. I större och mindre skrifter utlägger han
skilda bibelböcker dels på latin för de lärde, dels på
tyska för folket. Bland dessa skrifter må särskildt
nämnas den stora förklaringen öfver Galaterbrefvet
(1535). Genom sina båda skrifter Formula missae af år
1523 och Deutsche messe af år 1526 sökte han ordna
gudstjensten efter evangeliska principer. År 1524
utkom en evangelisk psalmbok med 25 psalmer (om L:s
ställning till musiken se vidare nedan sp. 315). –
Genom sitt eget exempel manade L. de andlige att bryta
med den påfliga kyrkans celibatsgrundsats. Han gifte
sig nämligen d. 13 Juni 1525 med Katarina von Bora,
som förut varit nunna. Derefter blef hans eget
familjelif ett föredöme i afseende på kristlig tukt och
oskyldig, frisk glädje. Hans Tischreden (»bordsamtal»)
vittna om frisk humor, uppburen af kristlig
lifsåskådning. Han älskade ungdomen och egnade åt
densamma sin särskilda uppmärksamhet, exempelvis på
sina visitationsresor i församlingarna. För främjande
af ungdomens undervisning i den evangeliska läran
sammanskref han 1529 sina katekeser, den större och
den mindre (se Katekes). Med rätta har han ock räknats
bland de främste, som befordrat skolans utveckling. I
afseende på kyrkostyrelsens ordnande lämpade han sig
efter de förhandenvarande förhållandena och lemnade
kyrkans rättsväsende i landsfurstens händer. Under
det L. egnade sin verksamhet till församlingslifvets
uppbyggande och renande, måste han intill sin lefnads
slut förblifva en stridens man. En icke ringa del af
hans skrifter utgöres af stridsskrifter. De riktas
under den senare delen af hans lefnad icke blott mot
papismens försvarare, utan med icke mindre skärpa
mot dem, som, enligt hans öfvertygelse, såsom Zwingli
och Karlstadt gjort, i spiritualistisk ensidighet
satte sig öfver både klara bibliska utsagor och den
kristna kyrkans genom den historiska utvecklingen
vunna erfarenhet. Hans tro på sanningens egen styrka
och de menskliga stödens svaghet framträdde med
synnerlig klarhet vid samtalet i Marburg 1529, då han,
trots de evangeliskes brydsamma läge, förblef orubblig
vid hvad han ansåg sanningen kräfva.

Vexlande hade de evangeliskes ställning varit efter
riksdagen i Worms. Tysklands politiska förhållanden
inverkade i hög grad derpå. De evangeliskes hållning i
olika skiften bestämdes oftast af L:s inflytande. Han
var och förblef den ledande kraften. När på den
betydelsefulla riksdagen i Augsburg 1530 frågan om
de evangeliskes ställning och rättigheter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free