Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luxembourg-palatset ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Holland och segrat vid Bodegrave och Woerden, nödgades
han 1673 göra ett återtåg, som dock aftvang sjelfva
fienden beundran. 1675 fick L. marskalksstafven och
blef s. å., sedan Turenne stupat och Condé dragit sig
tillbaka, general en chef. Hans fälttåg i Belgien
blef ett segertåg: han slog Vilhelm af Oranien vid
Cassel (1677) och Mons (1678); men derefter följde
genom Louvois’ fiendskap en tid af smälek och
overksamhet. Han anklagades 1679 för förbund med
djefvulen och förbindelser med giftblanderskor,
hölls en tid i fängelse med anledning deraf,
men frikändes af »Chambre ardente» 1680. Han
fick emellertid stanna i overksamhet ända till
1689. På nytt satt i spetsen för armén, segrade
han vid Fleurus (1690), Steenkerken (1692) och
Neerwinden (1693). Han afled 1695. L. egde en
ganska stor militärisk begåfning, men var hemfallen
under den metodism, som utmärkte hans tid. Efter
sitt giftermål (1661) med arftagerskan af huset
Luxembourg-Piney upptog han denna slägts namn och
vapen (han hette förut Bouteville, liksom fadern). –
L:s son Christian Louis de Montmorency-L. (f. 1675,
d. 1746) och sonson Christian François Frédéric de
Montmorency-L. (f. 1702, d. 1764) blefvo äfvenledes
marskalkar af Frankrike. Den senares gemål (f. 1707,
d. 1787), först känd under namnet markisinnan de
Boufflers, var en af de för fägring och snillrikhet
mest utmärkta damerna under Ludvig XV:s tid.
Luxembourg-palatset [lyksangbour-] i Paris, beläget
icke långt från Seines venstra strand, uppbyggdes
1615–20 af Jacques Debrosse på Marias af Medici
föranstaltande. På platsen stod förut ett större
enskildt hus, tillhörigt hertigen af Luxembourg-Piney
(deraf palatsets namn). Palatset är bygdt i fransk
renaissance-stil, ehuru vissa delar erinra om Palazzo
Pitti i Florens. Hufvudfasaden, mot norr, består af
tre paviljonger, sammanbundna af gallerier. Palatset
ombyggdes delvis 1804 och 1836–44. Det nyttjades
som fursteboning ända till revolutionen 1789,
gjordes af Konventet till statsfängelse (1792)
och blef 1795 säte för Direktoriet. Under första
kejsaredömet var palatset lokal för senaten, derefter,
till 1848, för pärskammaren, och sedan 1852 är det
å nyo senatspalats, med det undantag att 1871–79
Seine-prefekturens byråer voro inredda derstädes. Den
stora tronsalens väggar äro klädda med en mängd
målningar ur den napoleonska historien. »Galerie
de Médicis» (de allegoriska taflor af Rubens,
hvilka nu förvaras i Louvre) var förr inrymdt i
L. En särskild byggnad i den bakom palatset sig
utbredande Luxembourg-trädgården inrymmer en staten
tillhörig samling taflor och skulpturer af lefvande
mästare. Denna samling hade sin plats i palatsets
flyglar och fasad från 1815 till d. 15 Okt. 1885,
men öfverfördes under påföljande vinter till
det ofvannämnda, nyinredda museet (öppnadt i Mars
1886). Konstverken hafva sin plats i detta Musée du
Luxembourg, tills 10 år förflutit efter konstnärernas
död. Då öfverflyttas de arbeten,
som allmänna omdömet tillerkänt en hedersplats,
till Louvre, de öfriga delas på andra museer.
Luxemburg, fordom grefskap och senare hertigdöme
i vestra Tyskland på gränsen mot Nederländerna,
hörde efter 1815 såsom storhertigdöme till Tyska
förbundet, men delades vid fördraget i London d. 19
April 1839 mellan Nederländerna och Belgien. Den till
Nederländerna hörande delen bildar
1. Storhertigdömet L., som genom Londonfördraget
d. 11 Maj 1867 förklarades för ett oberoende och
neutralt land. Det har formen af en likbent triangel
med spetsen riktad mot n. samt gränsar i n. och
ö. till Rhenprovinsen, i s. till Lothringen och
franska depart. Meurthe-et-Moselle samt i v. till
belgiska L. Areal 2,587 qvkm. 209,570 innev. (1880),
hvilka alla voro katoliker utom 963 protestanter
och 777 judar. Utom i några byar vid belgiska
gränsen, der vallonska talas, är språket allmänt en
plattysk munart; dock begagnas franskan nästan utan
undantag vid deputeradekammarens öfverläggningar,
vid domstolarna och i förvaltningen. Landet
är kuperadt. Bergen i s. äro en fortsättning af
lothringska platån, och norra delen genomdrages i alla
riktningar af utgreningar från Ardennerna. Utom
Chiers, som är biflod till Maas, tillhöra
vattendragen Mosels (Rhens) flodområde. Af arealen
äro 54 proc. åker, 29 proc. skog och skogsmark, 9,8
proc. äng samt 0,32 proc. vingårdar. Jorden är
i allmänhet bördig, mindre dock i n. än i s.,
der äfven befolkningen är tätast. Byggnadssten af
flere slag finnes öfverallt, och i sydvestra
delen ofantliga jernmalmslager med en utsträckning
af omkr. 40 qvkm. Jämte jernhandtering drifves
tillverkning af läder, väfnader, handskar, papper,
socker m. m. Jernvägarna hade 1884 en längd
af 361 km. L. är genom personalunion förenadt
med Nederländerna, hvars konung är ärftlig
storhertig i L. Dock är qvinnolinien, som
är arfsberättigad i Nederländerna, utesluten från
tronföljden, hvarför L., när nederländska regentätten
(huset Nassau-Oranien) dör på manssidan, öfvergår till
den äldre (walramska) linien af Nassau-Oranien,
som 1866 afträdde Nassau till Preussen.
Författningen, konstitutionelt monarkisk, är
af d. 17 Maj 1868, vallagen af d. 5 Mars 1884.
Lagstiftande makten utöfvas af deputeradekammaren,
hvars 42 medlemmar utses för 6 år genom direkta
val. Statsrådet består af 15 ledamöter, som utnämnas
af konungen-storhertigen. Statsinkomsterna för
1885 uppgingo till 7,933,871 frcs, utgifterna
till 6,887,802 frcs, statsskulden till 15 mill.
frcs. Den beväpnade styrkan utgöres af
2 kompanier med tillsammans omkr. 300 man. Till 1867
hade Preussen rätt att hålla garnison i hufvudstaden,
men afstod från denna rätt i Londonfördraget.
Storhertigdömet har 2 domstolar af första instans
(i hufvudstaden L. och Diekirch), 1 öfverdomstol i
staden L. samt 12 fredsdomstolar (1 i hvarje kanton).
Hufvudstad är Luxemburg. I L. gäller, liksom
i Belgien, »Code Napoléon». Sedan 1842 tillhör
L. tyska tullföreningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
