Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lübeck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
noggranhet anfört sina många, delvis intressanta
källor och specialundersökningar. Boken är i vissa
fall än i dag af stort värde. För öfrigt utgaf
L. några tal och predikningar. Hans utomordentligt
rikhaltiga och dyrbara boksamling, innehållande
omkr. 600 handskrifter och öfver 14,000 band,
såldes 1840 enligt en tämligen kortfattad,
tryckt katalog. Ej få af dess förnämsta skatter
tillföllo den westinska samlingen (nu i Upsala
universitets bibliotek) och k. biblioteket.
-rn.
Lüdenscheid, stad i preussiska
regeringsområdet Arnsberg (Westfalen). 11,024
innev. (1880). Tillverkning af tenn-, jern-,
mässings- och nysilfverartiklar.
Lüderitz, Gustav, tysk koppar stickare, f. 1803,
d. 1884, var lärjunge af Buchhorn i Berlin och sedan
af Richomme i Paris, hvarjämte han i London äfven
studerade stålsticket. 1853 blef han professor
i kopparstickskonst och medlem af akademien
i Berlin. Bland hans stick i liniemanér märkas
ärkeängeln Mikael (efter Rafael i Louvre) och Edvard
IV:s söner (efter Hildebrandt), i mezzotinto-manér
Veronicas svettduk (efter Correggio), Neapolitansk
fiskarefamilj (efter Riedel) och Syskolan (efter
Vautier).
Lüderitz-land, område på vestra kusten af Syd-Afrika,
i Stora Namalandet, n. om nedre Oranjefloden till 26°
s. br., omkr. 150 km. bredt i ö. och v. Handelshuset
F. A. E. Lüderitz i Bremen anlade 1883 en
handelsstation (kallad Fort Vogelsang) vid viken Angra
Pequeña under 26° 36’ s. br., förvärfvade d. 25
Aug. 1883 genom köp eganderätt en till ofvannämnda
område och ställde det d. 7 Aug. 1884 under skydd
af Tyska riket. Genom senare fördrag ställdes äfven
kusten norr ut till 18° s. br. under tyskt skydd.
Lüders, Alexander Nikolajevitj, grefve, rysk general,
f. 1790, erhöll 1838 befälet öfver 5:te ryska
infanterikåren och kämpade 1843–45 med dess ena
division i Kaukasus. 1848 sändes han med sin kår öfver
Prut och undertryckte, i förbindelse med Omer pascha,
upproret i Donau-furstendömena. Derifrån trängde
L. i Juni 1849 med 36,000 man upp i Siebenbürgen
för att deltaga i bekämpandet af de magyariska
upprorstrupper, som der voro samlade under general
Bern. Han tillbakaslogs vid Fogaras, men slog d. 12
Juli Bern dersammastädes, intog, i förening med
österrikarna, Hermannstadt, segrade d. 31 Juli vid
Segesvar (Schässburg) samt tvang 20,000 insurgenter
att kapitulera. Vid Krimkrigets utbrott (1853)
blef L:s kår tilldelad Gortjakovs armé, men L. måste
snart för sjuklighet lemna krigsskådeplatsen. Efter
sitt tillfrisknande utnämndes han i Mars 1855 till
öfverbefälhafvare öfver sydhären efter Gortjakov,
efterträdde denne i Jan. 1856 såsom högstkommenderande
på Krim och afslöt i denna egenskap stilleståndet
med vestmakterna. I Okt. 1861 utnämndes L. till
ståthållare i Polen och uppträdde der med stor
stränghet, så att Varsjavs fängelser snart inneslöto
14,000 menniskor. Då ryska regeringen i Juni 1862
beslöt sig för ett mildare
förfaringssätt i Polen, hemkallades L., men belönades
samtidigt med greflig värdighet. Han lefde senare
dels i Odessa, dels å sina gods i Besarabien. Död i
Petersburg 1874.
Lüneburg. 1. Regeringsområde (»landdrostei») i
preussiska prov. Hannover. Areal 11,514 qvkm. 401,339
innev. (1880). Det omfattar östra delen af prov. och
utgöres till stor del af den s. k
Lüneburgheden (Lüneburger heide), en af sand-, sten-
och mergellager bestående slätt af i medeltal
80–120 m. höjd, som sträcker sig emellan Aller och
Elbe (90 km. i s. ö. och n. v.), från Göhrde till
trakten af Bremen och Stade. Hela detta område är
dock ingalunda en ofruktbar stepp. Till och med de
torraste ställen äro klädda med ljung samt oftast
med blåbärsris, och der tillräcklig fuktighet
medgifver en rikare växtlighet finnas stora bok-
och björkskogar. Vackra ekdungar omgifva i synnerhet
byarna. Tillsammans äro 14 proc. af regeringsområdet
skogbevuxen mark. Landdrosteiets område utgjorde
det forna furstendömet L. Jfr Braunschweig och
Hannover. – 2. Hufvudstad i nämnda regeringsområde,
vid Ilmenau, som är segelbar dit, och vid flere
jernvägslinier. 19,034 innev. (1880). Staden var förr
omgifven af vallar och murar, men dessa hafva nu till
största delen försvunnit. Flere vackra byggnader
från medeltiden vittna om stadens forna välstånd,
såsom rådhuset, tre gotiska kyrkor (från 14:de
och 15:de årh.) jämte många privathus. Vigtigaste
näringsgrenen är bearbetningen af de stora gips- och
kalkbrotten invid staden samt af den tusenåriga
salinen, som årligen lemnar 20,000 ton salt. Derjämte
finnas åtskilliga fabriker. – L. fanns redan på
Karl den stores tid, men erhöll någon betydenhet,
först sedan ett kloster och en borg uppbygts der i
10:de årh. och grannstaden Bardewieck, vid Ilmenau
nedanför L., 1189 förstörts, hvilken förut varit
förnämsta handelsplatsen i norra Tyskland. L. ärfde
denna stads handel och blef en af de förnämsta
medlemmarna i hansan. 1267–1369 var det residens för
hertigarna af den äldre lüneburgska linien. Sin
högsta blomstring hade staden i 15:de årh., och
äfven i det 17:de var den nederlagsplats för alla
handelsvaror, som exporterades från Sachsen och Böhmen
till Elbes mynning.
Lüning, Hermann, tysk filolog, f. 1814, d. 1874,
studerade i Greifswald och Halle, men blef derunder
upprepade gånger utsatt för den förföljelse, som afsåg
att qväfva den uppväxande politiska rörelsen bland
Tysklands studenter. Under en treårig fängelsetid
å Silberberg i Schlesien (1837–40) började han egna
sig åt studiet af forngermanska språk. Från 1845 var
L. lärare vid skolor i Zürich. I den vetenskapliga
verlden är hans namn kändt genom hans edition af den
äldre eddan, Die Edda, eine sammlung altnordischer
götter- und heldenlieder. Urschrift mit erklärenden
anmerkungen, glossen und einleitung, altnordischer
mythologie und grammatik (1859).
Lütke, Feodor Petrovitj, grefve, rysk amiral och
geograf, f. 1797 i Petersburg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
