Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lübeck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingick 1813 i marinen och deltog 1817–19 i den
ryska jordomseglingen under Golovnin. 1821–24
kartlade han enligt uppdrag Novaja Semljas
kuster, och hans arbeten under dessa fyra år bilda
ännu grundvalen för vår kännedom om dessa öar,
ehuru han icke lyckades kringfara dem. Såsom
kapten erhöll han 1826 ledningen af den fjerde
ryska vetenskapliga jordomseglingsexpeditionen
med korvetterna »Senjavin» och »Moller», hvilken i
synnerhet gjorde vigtiga uppmätningar och upptäckter
i Berings haf vid kusterna af Amerika och Asien samt
i Stora oceanen underkastade Karolinernas ögrupp en
grundlig undersökning. Jämte ett rikt etnologiskt och
naturhistoriskt byte var en stor serie magnetiska
iakttagelser och pendelförsök frukten af denna
resa. Aktivt uppträdde L. sedan icke såsom forskare,
enär han 1832 utnämndes till flygeladjutant och
informator samt 1847 till kurator för storfurst
Konstantin. 1851–53 var han guvernör i Reval,
derefter på Kronstadt. inträdde 1855 såsom amiral
i riksrådet och fick 1863 greflig värdighet. Död i
Petersburg 1882. L. var städse en nitisk befordrare
af geografiska forskningar. Detta ådagalade han i
synnerhet i sin mångåriga ställning som vicepresident
i k. ryska geografiska sällskapet, hvilket grundades
1845 hufvudsakligen genom hans agitation. 1864–82 var
han president i vetenskapsakademien. Öfver sina resor
i Norra ishafvet 1821–24 och jordomseglingen
1826–28 offentliggjorde han reseberättelser på ryska,
hvilka öfversatts den förra till tyska (1835), den
senare till franska (1835–36).
Lütkemann, Gabriel Timoteus, biskop, född i Stockholm
1723, studerade i Upsala och Greifswald, der han 1740
blef filos. magister och 1742 docent. 1744 kallades
han till hofpredikant hos svenske tronföljaren,
sedermera konung Adolf Fredrik. Redan 1750 blef han
teol. doktor samt befordrades 1753 till konungens
ofverhofpredikant, 1756 till prins Fredrik Adolfs
lärare i teologi och 1758 till superintendent i
Visby, hvilken superintendentia 1772 höjdes till
biskopsstift. L. skildras som en ifrig och på samma
gång försigtig medlem af hattpartiet, men tillika
såsom något opålitlig. 1788, då Gotland allvarsamt
hotades af ett ryskt anfall, utnämndes L. till vice
landshöfding, en befattning, som han i ett halft år
skötte på ett utmärkt sätt. Han afled d. 20 Mars
1795. Hans skrifter utgöras endast af latinska
tal och disputationer samt några predikningar.
-rn.
Lütken, Frederik Christopher, dansk sjöofficer och
författare, f. i Köpenhamn 1698, var såsom kapten
medlem af en kommission, som hade i uppdrag att bedöma
den duglige, men af marinens högste styresman, grefve
Danneskjold-Samsöe, illa omtyckte skeppsbyggaren
K. Benstrups verksamhet (1734). Han tog dervid
den anklagade och efter hans mening orättvist dömde
i så ifrigt försvar, att han sjelf ställdes inför
krigsrätt och dömdes förlustig sitt ämbete (1737). En
tid derefter (1739) fick han emellertid en plats vid
Öresunds tullkammare. Han blef 1780 adlad och afled
1784. Såsom författare gjorde L. sig känd genom ett
vigtigt statsekonomiskt arbete. Ökonomiske tanker til höiere
eftertanke (1755–61), och i synnerhet genom sin
förträffliga, flere gånger omtryckta andaktsbok
Hellige opmuntringer i mödige og tanke fulde stunder
(1764). C. R.
Lütken, Kristian Frederik, dansk naturforskare, född
i Sorö d. 4 Okt, 1827, blef student 1844 och gjorde
1848–50 frivillig krigstjenst samt avancerade till
premierlöjtnant, men tog afsked 1852. Redan tidigt
egnade han sig åt studiet af zoologi och blef 1851
amanuens vid det zoologiska museet. 1853 tog han
magisterexamen, blef 1857 filos. doktor, var
1856–62 docent vid universitetet samt utnämndes 1877
till lärare vid »den polytekniske læreanstalt»,
1881 till inspektor vid det zoologiska museet
och 1885 till professor vid universitetet. I
»Videnskabernes selskabs» skrifter (L. blef medlem
af nämnda samfund 1870) och i »Meddelelser fra
den naturhistoriske förening» (L. är sedan 1868
en bland redaktörerna af nämnda publikation) har
han offentliggjort en mängd specialafhandlingar om
fiskar, kräldjur och lägre hafsdjur, i synnerhet
från de nordliga hafven. Derjämte har han lemnat ett
stort antal bidrag till »Tidsskrift for populære
fremstillinger af naturvidenskaben», i hvars
grundläggande han deltog (1854), likasom han äfven
var en af dess redaktörer, ända tills den upphörde
(1883). Slutligen har han författat läroböcker i
zoologi, hvilka vunnit stor spridning. På svenska
har utkommit »Begynnelsegrunderna af zoologien eller
djurrikets naturhistoria» (Helsingfors 1865; 2:dra
uppl. 1868). E. Ebg.
Lütkens, Franz Julius, tysk teolog i dansk tjenst,
f. i Lauenburg 1650, blef 1704 tysk hofpredikant
i Köpenhamn och dog 1712. L. hörde till de äldre,
moderate pietisterna. Genom en af Speners lärjungar,
den holsteinske superintendenten Sandhagen, hade
han blifvit väckt till ifver för en mera lefvande
kristendom än den gamla ortodox-dogmatiska, och
såsom hofpredikant verkade han för kyrkliga reformer
i praktisk-religiös riktning. Det var hufvudsakligen
genom honom som den trankebarska missionen kom till
stånd (1705). Han arbetade derjämte för en förbättrad
folkundervisning. Så upprättades på hans initiativ
vid Köpenhamns kyrkor fattigskolor (1706) och de ännu
fortvarande »kirkeskolerne». Af egna medel stiftade
han två friskolor, en dansk och en tysk, hvilka
dock inom kort förenades (1711). Ehuru L. ogillade
pietismens öfverdrifter, undgick han likväl icke
att komma i teologiska strider om dess läror, dels
med Köpenhamns prester, dels och i synnerhet med den
slesvig-holsteinske superintendenten Josua Schwartz
(d. 1709), en af ortodoxiens ifrigaste förkämpar.
C. R.
Lütschine, biflod från v. till Aar i schweiziska
kantonen Bern, uppstår af två källfloder,
Svarta och Hvita L., hvilka förena sig vid byn
Zweilütschinen, och faller ut i Brienz-sjön 2,5
km. ö. om Interlaken. Svarta L., afloppet för de båda
Grindelwaldglaciererna, flyter genom Grindelwald-
och Lütschen-dalarna. Hvita L., som uppstår af flere
glacierer s. v. om den förra, genomflyter den trånga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
