- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
365-366

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lykantropi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lemmarna gå de icke nedom armbåge eller knä. Få
lymfkärl gå direkt till samlingsstammen; de allra
flesta hafva på vägen en, somliga två, tre eller flere
körtlar. Dessa äro merendels runda eller ovala, af en
storlek från hampfröets till bönans. De omgifvas af
en bindväfskapsel. Massan derinom är ett tätt nätverk
af fina trådar, och i dess maskor finnas tallösa
lymfceller. Massan genomdrages af blodkärl och
är så ordnad, att vissa kolf- eller strängformiga
partier äro rikare på celler och omgifvas af tunna,
klyftlika mellanrum, som fritt kommunicera med
hvarandra genom hela körteln och åtminstone partielt
med cellklumparna. I dessa klyftor tömmer det
från periferien kommande, tillförande kärlet sin
lymfa. Denna går genom dem långsamt, i ytterligt
tunnt lager och i nära beröring med cellerna,
till en annan del af körteln, der hon träder in
i rötterna till det afförande kärlet, hvilket
sedan fritt fortsätter sin väg, rätt ofta till en
annan körtel. Det är klart, att lymfan under dessa
förhållanden skall i körtlarna hafva stort inflytande
på och i sin ordning kraftigt påverkas af cellerna:
hon medför ock sådana vid afgången i större antal än
vid inträdet. Följder af denna vexelverkan synas ock
vid de rätt ofta inträffande fall, då ett deletärt
ämne – gift eller smitta – medföres af lymfan;
körtlarna angripas då, svullna, bulna o. s. v. Detta
är synnerligen fallet hos barn, ofta vid obetydliga
skråmor, eljest af särskilda gifter, såsom sår-
och likgift, syfilis m. fl. Då fasta partiklar
inträngt i lymfkärlen, fastna de, om de icke äro
alltför fina, i körtlarna; så vid tatuering af
huden, så vid inandning af kol. Man finner nästan
utan undantag hos äldre personer lymfkörtlarna
vid lungroten mer eller mindre mörka. Hos smeder
och synnerligen hos arbetare i kolgrufvor äro de,
stundom t. o. m. hela lungan, svarta alltigenom. Man
har derför icke utan skäl betraktat lymfkörtlarna
såsom i viss mån säkerhetsfiltra för blodet. Då
sådana affektioner tämligen ofta angripa de under
huden ytligt belägna lymfkörtlarna, som deraf svälla
och blifva ömma, blifva de lätt observerade,
och det är dessa allmänheten företrädesvis
benämner »körtlar». Jfr Bubon, Körtel, Skrofler.
G. v. D.

Lymforragi (hårdt g; af Lat. lympha
och Grek. rhegnynai, sönderslita), med.,
lymfflytning. Ganska betydliga qvantiteter lymfa kunna
stundom utrinna genom ett såradt lymfkärl, vare sig
utåt genom huden, eller inåt, såsom genom njurarna med
urinen i chyluri. F. B.

Lymfosarkom (af Lat. lympha och Grek. sarkoma,
köttutväxt), malignt lymfom, lymfadenom,
pseudo-leukemi, leukadeni
och Hodkins sjukdom, med.,
har man kallat en sjukdom, som liknar leukemien (se
d. o.) utom derutinnan att blodet icke förändras. I
synnerhet svälla alla slags lymfkörtlar, och äfven
nya körtelsvulster bildas. Sjukdomens väsende är dock
icke fullt klart. F. B.

Lymfsystemet. Se Lymfatiska systemet.

Lynar, Rochus Friedrich, grefve zu L., dansk
diplomat, af en tysk adlig slägt, f. 1708
på fäderneslottet Lübbenau i kursachsiska
Nieder-Lausitz, blef 1733 kammarherre hos
kon. Kristian VI samt var danskt sändebud 1735–40 i
Stockholm och 1749–51 i Petersburg. 1752–66 beklädde
han ståthållareplatsen i grefskapen Oldenburg och
Delmenhorst. 1757 var han medlare vid konventionen
i Kloster-Zeven. Död på Lübbenau 1783. Efter L:s
död utgåfvos Staatsschriften und andere aufsätze
(2 bd, 1793).

Lynceus. Se Lynkevs.

Lynchburg [linsj-], stad i nord-amerikanska
staten Virginia, vid James river och flere
jernvägslinier. 15,959 innev. (1880). Flere
stora tobaksfabriker äfvensom jerngjuterier och
maskinverkstäder.

Lynchlag [lynk-], Eng. lynch law [linsj lå],
grundsatsen för ett slags i Nord-Amerika förekommande,
egenmäktig rättskipning, som består deri att en
folkmassa griper en brottsling, utan laga förfarande
eller appell dömer samt på stället afrättar eller på
annat sätt straffar honom. Den, som gifvit sitt namn
åt detta tillvägagående, var efter den sannolikaste
sägnen en John Lynch, förpaktare i Virginia mot slutet
af 1600-talet. Denne hade för vana att, då han grep
en missdådare, binda honom vid ett träd och piska
honom. Då koloniallagarna voro maktlösa gent emot
den mängd landsvägsröfvare och förrymda slafvar,
som anställde förödelse i landet, bekläddes Lynch
af den plantage-egande befolkningen med oinskränkt
lagstiftande, dömande och verkställande makt i en
person. Under de vestra staternas tidigare tillvaro
gjordes ett vidsträckt bruk af lynchlagen, bl. a. mot
hästtjufvar, kopplare och svindlare. Sedan ordnade
förhållanden inträdt i Förenta staterna, har lynchning
likväl ej försvunnit, utan antalet nya fall, då
lynchlagen tillämpats, är alltjämt rätt stort. Vanliga
förloppet är att, när ett gröfre, afskyvärdt brott
föröfvats, t. ex. mord, mordbrand eller våldtägt,
allmänheten genast reser sig, förföljer och fasttager
den skyldige samt för honom till en offentlig
plats. Då uppträda gemenligen myndigheterna och yrka
i lagens namn på hans utlemnande. Folket rådslår,
omröstar och besluter att sjelf döma, hvarefter
myndigheterna draga sig tillbaka under protester. Ett
slags preses väljes af massan, vittnen höras, och
man lyssnar uppmärksamt till den, som vill tala i
den anklagades sak. Sedan en fällande dom afkunnats,
reses oförtöfvadt en galge, och den dömde »slungas in
i evigheten». Lindrigare straff äro förstöring af hans
egendom, ett antal piskrapp eller insmörjning med
tjära och rullning i fjäder. Ofta ingriper folket med
lynchning, då det anser, att den lagliga domstolens
utslag utfallit alltför mildt. Såsom ingrodd i
folkmedvetandet, tolereras lynchlagen i Amerika,
alltunder beklagande af att den ej kan utplånas. Men
ehuru den mestadels tillämpas någorlunda rättvist,
strider den såväl mot amerikanska kriminallagens
högst humana anda som mot all sund kriminalrätt.

Lyndhurst [li’ndhörst], John Singleton Copley, lord,
engelsk jurist och statsman, f. 1772 i Boston i
Nord-Amerika, fick sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free