- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
377-378

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriker ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ijobs bok, Esaias) uppbäras af den mest sublima
lyriska flygt. Hos grekerna utbildades lyrikens
former allsidigt och typiskt, så vidt som den antika
anden tillstadde. Under den europeiska medeltiden
uppodlades kärlekslyriken främst i Frankrike,
Italien och Tyskland. Bland folken i nutiden hafva
i synnerhet tyskar, engelsmän och skandinaver
nedlagt rika lyriska gåfvor i sin konstpoesi.
E. F-t.

Lyriker, skald, som diktar lyrik (se d. o.).
Lyrisk, som är rik på subjektiv poetisk känsla;
som lämpar sig för en lyrisk dikt. – Lyrisk musik,
sådan musik, som mera går ut på att skildra subjektiva
stämningar än episka eller dramatiska handlingar.
Jfr Musik.
Lyrisk scen, skådebana, der operor och andra
musikstycken uppföras, i motsats till »talscen»,
der hufvudsakligen endast »talpjeser» gifvas.

Lyrnattskärran, Hydropsalis forcipatus, zool., hör
till nattskärrornas familj (Caprimulgidae) inom
skärrfoglarnas ordning. Näbben är jämförelsevis
längre än hos vår nattskärra, och stjertens
yttersta pennor äro nästan tre gånger längre än
kroppen. Färgen är mörkbrun, med rostgula fläckar
och streck; de förlängda stjertpennorna äro
bruna med inre kanten hvit. Längden stiger till
70 cm., af hvilka 52 komma på stjerten. Arten
är hemma i det tropiska Syd-Amerika.
C. R. S.

Lyrskovshede (Lyrskogsheden), trakt af Sönderjylland,
hvilken enligt Knytlingasagan skall hafva varit
belägen i närheten af Kongeån, men säkerligen snarare
igenfinnes i den ännu icke fullkomligt försvunna
hedsträckningen omkr. 0,5 km. n. om staden Slesvig,
der byn Lyrskov ligger. Heden är namnkunnig genom det
stora slag, som stod der d. 28 Sept. 1043, i hvilket
Magnus den gode i spetsen för norrmän och danskar,
med understöd af några sachsiska furstar, slog en
stor här af hedniska slaver, i synnerhet obotriter
och vender. 15,000 slaver berättas hafva stupat.
C. R.

Lyrstjerten. Se Lyrfogelslägtet.

Lyrtorsk, lyr, blanksej, Gadus Pollachius
L., zool., en vid Skandinaviens vestra kuster
allmänt förekommande torskart, som äfven en och
annan gång erhålles i vestligaste Östersjön ända
till mecklenburgska kusten. Dess kännetecken
äro följande. Underkäken är betydligt längre än
öfverkäken. Skäggtömmar fattas. Analöppningen ligger
under främre hälften af första ryggfenan. Sidolinien
är mörk och krökt. Färgen på ryggen är svartgrå,
med gulaktiga ränder och teckningar. Undre sidan
är silfverfärgad. Fenorna hafva gula ränder
och spetsar. Längd 30–120 cm. Lyrtorsken är
icke föremål för något större fiske, men fångas
sommartiden, då den kommer in mot land för att
fråssa af fiskyngelstimmen, i rätt stor mängd samt
användes, hufvudsakligen såsom färsk, i hushållet. Den
värderas dock mindre än flertalet andra torskarter.
R. L.

Lys [Fr. utt. liss; Höll. utt. lejs], kanaliserad
biflod till Schelde i Frankrike och Belgien,
upprinner i franska depart. Pas-de-Calais, flyter
genom depart. Nord, bildar på en sträcka
af 30 km. gräns emellan detta och belgiska
prov. Vestflandern, flyter derefter genom Vest-
och Östflandern samt mynnar ut i Schelde vid Gent,
efter ett lopp af 205 km., af hvilka 115 km. komma
på Belgien och 159 km. äro segelbara. L. förmedlar
flere kanalförbindelser, bl. a. den 53 km. långa
kanalen emellan Deynze och Heyst. Floden bildade
fordom gräns emellan Frankrike och Tyskland.

Lysander, spartansk fältherre. Se Lysandros.

Lysander, Albert Teodor, filolog, estetiker,
född i Göteborg d. 29 Maj 1822, blef student i
Lund 1840, filosofie doktor derstädes 1847 och
docent i latin 1848. År 1859 befordrades han
till adjunkt i literaturhistoria och utnämndes 1864
till professor i romersk vältalighet och poesi vid
Lunds universitet. L. har, utom flere akademiska
afhandlingar på latin, utgifvit bl. a. Sören
Kirkegaard. Litterärhistorisk teckning
(i
»Tidskr. för litteratur», 1851), Tre föredrag
i academiska föreningen:
1. Om nordiska qvinnan;
2. Erosmythen; 3. Carl XII:s betydelse (1855), vidare
Om sagospelet Lycksalighetens ö och dess uttolkare (i
»Nord. univ.-tidskr.», 1857), Romerska litteraturens
historia
(blott 1:sta delen, 1858), Äfventyr (1:sta
saml. 1872), Faust. En själshistoria efter Göthes
sorgespel, jemfördt med flera idédramer
(1875) och
Om Tegnér (tal vid hundraårsfesten till hans minne;
1882). Han har dessutom offentliggjort en tolkning
af Longfellows »Evangelina» (1854), redigerat
»Lunds studentkalender 1863–64» (1863) samt ordnat
och utgifvit »Valda skrifter af C. J. L. Almqvist»
(1874–78), hvilka han försett med noter samt en
utförlig karakters- och lefnadsteckning. -rn.

Lysandros (Lat. Lysdnder), spartansk fältherre
och statsman, var son af Aristokritos och tillhörde
heraklidernas ätt. En annan uppgift, enligt hvilken
L. varit son af en helotqvinna och således att räkna
till de s. k. motakerna (se d. o.) är sannolikt
diktad. Hans födelseår är ej kändt, men troligen att
förlägga till omkr. år 450 f. Kr. På det offentliga
lifvets skådeplats framträder han först under senare
delen af det peloponnesiska kriget, då den långvariga,
på lif och död förda striden emellan Greklands båda
mäktigaste stater, Athen och Sparta, närmade sig
sitt afgörande, hvartill L:s kraftfulla uppträdande
i hög grad bidrog. Alkibiades’ glänsande segrar
hotade redan att gifva kriget en för spartanerna
ogynsam vändning, och det undgick icke L:s skarpa
blick, att Athens makt kunde krossas endast genom
att tillintetgöra dess välde på hafvet och dermed
äfven öfver bundsförvandterna. I detta sträfvande
understöddes han af den persiske fursten Cyrus d. y.,
hvars synnerliga bevågenhet han lyckats tillvinna
sig. År 407 valdes han till öfverbefälhafvare
(navarchos) öfver en till stor del af honom sjelf
skapad spartansk flotta och lyckades under Alkibiades’
frånvaro att tillfoga Athens flotta ett nederlag
vid Notion. Visserligen hämnades athenarna genom en
följande året (406) vunnen seger öfver den spartanska
flottan under Kallikratidas, L:s efterträdare i
befälet. Men redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 06:07:13 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaj/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free