Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medikamentösa bad, gymnastik, elektricitet, massage,
brunnsdrickning, inhalationer m. m. Enligt
Curmans 1879 utgifna »Studier öfver de
skandinaviska nordsjökusternas sommarklimat» har
medellufttemperaturen vid L. varit under Juni
+ 15, Juli 17,4 Aug. 17,1 och Sept. 14,9 gr. C., mediet
beräknadt efter observationer kl. 8, kl. 2 och kl. 9
på dagen. Den dagliga differensen har knappt uppgått
till 2,5 gr. Sommarklimatet vid L. utmärker sig äfven
för en jämnare fuktighet, än man skulle vänta af dess
nordliga läge (58° n. br.). Hafsvattnets temperatur
på ytan har varit kl. 8 f. m. och 2 e. m. under
Juni + 14,5 och 15,4; under Juli 17,3 och 18,0,
under Aug. 17,7 och 18,7 samt under förra hälften
af Sept. 15,4 och 16 gr. C. Salthalten på en fots
djup invid badinrättningen har visat i medeltal 2,5
proc., vexlande vid olika strömmar och vindar mellan
1,75 och 2,90 proc. samt med djupet tilltagande i
styrka. Vid de stora nordsjöhafsbaden är salthalten
3 à 3,5 proc., i mellersta Östersjön 0,6 till 1,1
proc., i sydvestra Östersjön omkr. 1,75 proc. –
Jfr A. Levertin: »Svenska brunnar och bad» (1883).
Lysgas. Se Gas, sp. 910.
Lysias (Lat. Lysias), forngrekisk talare, född
måhända omkr. år 445 f. Kr. (enligt en annan beräkning
först år 432). Hans fader, en förmögen syrakusan,
var en bland de många främlingar, hvilka af Perikles
förmåddes att invandra och bosätta sig i Athen, der
såväl han som hans söner räknades till »isotelerna»,
eller den mest gynnade klassen af skyddsborgare. Vid
15 års ålder utvandrade L. jämte sin broder och många
andra athenare till den ej långt förut grundade staden
Thurioi i Syd-Italien, der han af Tisias från Syrakusa
erhöll undervisning i talarekonsten. År 411 återvände
L. och hans broder till Athen, der de under några
år idkade en vidlyftig och lönande fabriksrörelse,
tills efter statshvälfningen år 404 deras förmögenhet
eggade »de 30 tyrannernas» roflystnad, för hvilken
L:s broder föll ett offer, hvaremot L. sjelf lyckades
undfly till Megara. Med spillrorna af sin sköflade
förmögenhet understödde han ännu i landsflykten det
demokratiska partiet, hvilket han städse visat sig
varmt tillgifven. Efter den borgerliga författningens
återställande skyndade han att draga sin broders
mördare till ansvar genom sitt mot Eratosthenes,
en bland »de trettio», riktade anklagelsetal,
det enda bland L:s bibehållna tal, hvilket han
sjelf hållit. Deremot författade han, i egenskap
af »logograf» (se d. o.), mot betalning ett stort
antal rättegångstal för andras räkning, hvarjämte han
meddelade undervisning i talarekonsten. I forntiden
egde man ej mindre än 200 à 230 såsom äkta erkända
tal af L. Till vår tid hafva kommit 34 tal under
hans namn, bland hvilka dock några äro skäligen
misstänkta att vara understuckna. Redan af forntidens
konstdomare var L. erkänd såsom oöfverträffad mästare
i den enkla, rakt på sak gående, alla konstlade
prydnader försmående vältaligheten. Under hans
skenbart konstlösa framställningssätt dölja sig dock i
sjelfva verket en väl genomtänkt planläggning och den
sorgfälligaste utarbetning. Beundransvärd är hans
förmåga att i hvarje fall träffa den för sakens
beskaffenhet och den talandes ställning bäst
passande stämningen och uttryckssättet. Framförallt
ligger hans styrka i den med dramatisk åskådlighet
genomförda »berättelsen», eller utvecklingen
af saksammanhanget. L:s stil utmärker sig i hög
grad genom språklig korrekthet och är synnerligen
lättfattlig. Såväl till följd af dessa egenskaper som
på grund af de många och värderika upplysningar han
lemnar oss om det offentliga och enskilda lifvet
i det forna Athen har L. städse varit en af de
mest läste grekiske prosaförfattarna. Bland nyare
upplagor af hans tal märkas dels de i samlingarna af
»Oratores attici» förekommande, dels Westermanns
och Scheibes textupplagor, dels Frohbergers
och Rauchensteins med ypperliga förklaringar
försedda editioner af »Ausgewählte reden des L.».
A. M. A.
Lysikrates (Lat. Lysicrates), en athenare, bekant
genom ett af honom år 334 f. Kr. med anledning af en
choragisk seger uppfördt och ännu bibehållet monument
vid östra foten af Akropolis i Athen (se Chorag och
Korag). Af nutidens athenare betecknas detta lilla
rundtempel vanligen såsom »Demosthenes’ lykta» med
anspelning dels på dess form, dels på en fullkomligt
grundlös och orimlig sägen, att den store talaren
der skulle hafva inneslutit sig för att ostörd få
egna sig åt sina studier. A. M. A.
Lysimachia Tourn., videört, bot., ett slägte af
tämligen stora, antingen upprätta eller på marken
krypande örter med motsatta eller kransställda,
hela blad, hörande till nat. fam. Primulaceae Vent.,
kl. Pentandria L. Blommorna äro hos en del arter
ganska stora, vanligast gula, sittande på långa,
antingen greniga eller enkla skaft. Blomfodret
är femdeladt, blomkronan hjulformig eller grundt
klocklik, femdelad. Ståndarna äro kortare än
kronflikarna; hos vissa arter äro strängarna vid basen
rörformigt förenade. Pistillens märke är tvärhugget,
föga vidgadt. Frukten är en kapsel, som öppnar sig med
5 eller 10 tänder. Vid stränder och å fuktiga ställen
förekommer tämligen allmänt L. vulgaris L., som har
stjelken 0,60 till mer än 1 m. hög, med bladen å öfre
delen af stjelken 3 (eller 4) i krans och blommorna i
små qvastlika, långskaftade samlingar, utgående från
de öfre bladvecken. L. nummularia L., »penningört»
(med anledning af de rundade bladen), kryper med
långa refvor utefter marken hälst å fuktig gräsmark,
men trifves äfven ganska väl å torra platser, och
egnar sig synnerligen vackert till odling såsom
»ampelväxt», med sina långa, nedhängande refvor,
vackra, motsatta blad och stora, gula blommor
på ensamma, enkla skaft från bladvecken. Flere
arter hafva fordom varit använda i medicinen.
O. T. S.
Lysimachos, en af Alexander den stores fältherrar och
efterträdare (diadocher). Han deltog redan från början
i Alexanders asiatiska fälttåg, men först under det
indiska fälttåget trädde han mera i förgrunden. Efter
Alexanders frånfälle (323 f. Kr.) erhöll han såsom
ståthållareskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
