Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för goda. Derigenom har detta arbete, ehuru högt
prisadt af samtiden, råkat i stort vanrykte hos senare
historieforskare. En i literaturhistoriskt hänseende
vigtig skrift af L., De scriptoribus danicis, en
alfabetiskt ordnad förteckning på danska författare
ända till hans egen tid, trycktes först i E. J. von
Westphalens »Monumenta inedita rerum germanicarum»,
III (1743), och utgafs å nyo 1868, af H. Rördam, jämte
en biografi öfver författaren. C. R.
Lyskraft, ljusintensitet, ljusstyrka, fys. Lyskraften
hos en ljuskälla kan bestämmas endast i förhållande
till en annan ljuskälla, hvars lyskraft tages till
enhet. Denna bestämning verkställes med fotometern
(se d. o.). Hufvudsvårigheten vid all fotometrisk
mätning består i anskaffandet af en konstant
ljuskälla, passande till normal, med hvilken alla
andra ljuskällor kunna jämföras. Hvilken enhet
man väljer för lyskraften är i sjelfva verket
likgiltigt. Också begagnas för tekniska behof, såsom
pröfning af gaslågor, undersökning af elektriska
lampor m. m., i olika land olika enheter: i England
det s. k. »parlamentljuset», ett spermaceti-ljus med
en förbrukning af 7,78 gram (120 grains) spermaceti
i timmen, i Frankrike den s. k. »bec Carcel»,
en moderatörlampa, hvari per timme förbrännas 42
gr. colzaolja, i Tyskland det s. k. »vereinskerze»,
ett paraffin-ljus af 2 cm. diameter med 5 cm. hög
låga. I Sverige är numera det engelska parlamentljuset
med en förbrukning af 7,8 gram pr timme antaget som
normalljus. Den franska enheten är = 9,8 tyska
normalljus, eller 9,66 parlamentljus. Vanliga
gaslyktor lysa med en styrka af omkr. 16 tyska
normalljus. På sista tiden har man arbetat på att
erhålla en för alla land gemensam enhet för uppmätning
af de hvita ljuskällornas lyskraft, men ännu ej
lyckats vinna ett fullt praktiskt resultat. Eftersom
lyskraften tilltager med ljuskällans yta, måste, om
tvänne ljuskällor hafva samma lyskraft, klarheten
eller glansen, hvarmed förstås lyskraften på
enhetsytan, vara större hos den ljuskälla, som har
den mindre ytan. Det är genom sin betydliga klarhet,
som det elektriska ljuset i så hög grad utmärker sig
framför andra artificiella ljuskällor. Jfr Belysning.
R. R.
Lyskula, artill., kallades en med starkt
lysande sats (26 delar salpeter, 20 d. svafvel och
2 d. mjölkrut) fylld jernkarkas jämte bottenplåt,
omsluten af buldan och doppad i tunnt lim. Lyskulor
kastades förr ur mörsare för att under natten
upplysa någon del af stridsfältet. Samma
ändamål vinnes numera med fallskärmsraketer
eller, vanligtvis, medelst elektriskt ljus.
H. W. W.
Lysmask, zool., benämnes honan till skalbaggen
Lampyris noctiluca L., som hör till afdelningen
Pentamera och gruppen Malacoderma bland
Coleoptera. Hufvudet är doldt under den framtill
rundade prothorax, eller mellankroppens främsta
segment. Antennerna äro korta och sitta nära
hvarandra å pannan. Hannen har tämligen stora
ögon och fullständiga täckvingar, lika långa som
bakkroppen. Honan deremot är vinglös eller försedd
med endast ett par små
fjäll såsom rudiment till täckvingar. De två näst
sista segmenten å bakkroppen äro å undre sidan
gulaktiga och utveckla ett starkt fosforescerande
ljus, dragande något åt grönt. Samma ljusfenomen
utvecklas äfven af larven. Denna lefver af sniglar
samt är mycket smalare och mera långsträckt
än honan. Äfven hos hannen, som träffas under
sensommaren, har samma ljusfenomen iakttagits. Honan,
»lysmasken», finner man vanligast bland gräs och
hälst å något fuktiga ställen här och der i södra
och mellersta Sverige. I mellersta Tyskland ser man
vid midsommartiden lysande punkter sakta sväfva
omkring i luften. Dessa s. k. Johannisschwärmer
äro hannarna till L. splendidula L. Den vinglösa
honan af denna art heter der Johanniswurm
(l. -würmchen). Flere andra insekter utveckla
ett fosforliknande ljus. Man träffar sådana i
synnerhet i varma land, t. ex i Brasilien. Mest
omtalad är den s. k. eldflugan (se Elater).
O. T. S.
Lysning, jur. Innan ett äktenskap afslutas, vare sig
genom vigsel eller inför borgerlig myndighet, skall
»lysning» hafva föregått, d. v. s. ett offentligt
kungörande i kyrkan, att en man och en qvinna tänka
ingå äktenskap. Ändamålet med lysningen, hvilken redan
under medeltiden var påbjuden inom katolska kyrkan och
bibehölls vid reformationen, är att bereda erforderlig
publicitet åt det tilltänkta äktenskapet, på det
att vigtigare befintliga jäf eller andra hinder
deremot må kunna komma i dagen. Enligt 7 kap. 2 §
giftermålsbalken skall lysning ega rum tre söndagar
i den församling, der bruden tages, d. v. s. der hon
har sitt rätta hemvist, och enligt kyrkolagen skall
lysningen ega rum å tre efter hvarandra följande
söndagar. Endast der uppbrott sker emot fienden eller
mannen för annat rikets ärende utskickad varder,
medgifves i förstnämnda lagrum, att lysning må ske
allenast å en söndag eller helgdag, hvilket enl. 15
kap. 18 § kyrkolagen gäller äfven om fästman eller
fästmö, som ligger på sotsäng. I Sveriges lag finnes
icke någon föreskrift om bestämd tid efter lysningen,
inom hvilken vigsel skall ske. Vill någon göra
jäf mot det tilltänkta äktenskapet, skall anmälan i
tvänne vittnens närvaro göras hos kyrkoherden samt
borgen för all skada och kostnad genast ställas hos
konungens befallningshafvande. Stämning skall derefter
uttagas till nästa ting eller rättegångsdag
å den, mot hvilken jäfvet göres. Jfr
Civil-äkteiiskap, Vigsel och Äktenskap.
L. A.
Lyssa, Grek., vattuskräck (se d. o.).
Lys-sten, Se Bolognesiske lysstenen.
Lyster (Fr. lustre, egentl. glans), ljuskrona, stor
armstake; spegelkula att uppställa i trädgårdar. –
Lysterfärger kallas sådana inom lergodstillverkningen
använda färger, som efter bränningen antaga en
metallskiftande glans (Fr. reflet métallique). Berömda
för sina lysterfärger äro i synnerhet de
gamla spansk-moriska fajanserna (t. ex. den
s. k. Alhambravasen i Sveriges Nationalmuseum) samt
vissa äldre majolikor. Dessa färger förekomma dock
numera ej sällan å moderna tillverkningar. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
