Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Långnäbb-slägtet l. rödspof-slägtet, Limosa, zool. - Långrofva. Se Bunias orientalis - Långsele, socken i Vesternorrlands län, Sollefteå tingslag - Långserud, socken i Värmlands län - Långskepp, sjöv., ett gemensamt namn för de krigsfartyg, som användes under hednatiden - Långström, Peter. Se Longström - Långsynthet. Se Hypermetropi - Långtora, socken i Upsala län, Lagunda härad - Långvingade simfoglar, Longipennes, zool. - Lår, anat., hos menniskan del del af nedre lemmen, som sträcker sig från bäckenet till knäet - Lårben. Se Lår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och olivbrunt eller lefverbrunt fläckiga ägg.
– Myrspofven l. kopparsnäppan, L. lapponica, är i
sommardrägt ofvan svart, med rödbruna fjäderkanter
och hvit bakrygg, undertill roströd, med glesa,
svarta längdstreck på halsen och bröstet.
Vingpennorna äro svarta; stjerten är försedd
med mörkbruna och hvita tvärband. Kroppslängden
utgör 38 cm. I vinterdrägt är hufvudet ofvan
ljusgrått, med svartbruna fläckar, ryggen och
skuldrorna brunsvarta, med ljusgrå fjäderkanter,
hufvudets sidor, halsen och bröstet ljusgrå,
med rostgul anstrykning och bruna, fina
streck, underlifvet hvitt. Myrspofven häckar
allmänt i det nordligaste Lappland och lägger
fyra, ljust gröngrå eller mörkare olivgrå,
af olivbrunt, svart och gråbrunt fläckiga ägg.
C. R. S.
Långrofva. Se Bunias orientalis.
Långsele, socken i Vesternorrlands län, Sollefteå
tingslag. Areal (med inräkning af länsdelen
af Graninge) omkr. 51,068 har. 2,273
innev. (1884). L. bildar med Graninge ett
konsoistorielt pastorat af 2:dra kl., Hernösands
stift, Ångermanlands Vestra kontrakt.
Långserud, socken i Värmlands län, Gillbergs
härad. Areal 23,343 har. 3,001 innev. (1884). Annex
till Gillberga, Karlstads stift, Gillbergs kontrakt.
Långskepp, sjöv., ett gemensamt namn för de
krigsfartyg, som användes under hednatiden. De
största och starkaste af långskeppen kallades
drakar; de mindre benämndes karfvar, snäckor
m. m. Formen på dessa fartyg var lång och smal;
men bottnen lär varit fyllig midskepps, på det
att fartygen skulle blifva grundgående samt
lätt kunna på rullar dragas upp på strand eller
sålunda transporteras kortare vägar öfver land. I
för och akter voro de spetsiga. Drakskeppen voro
»stortimrade», hvilket utan tvifvel betecknar, att de
voro byggda på kravel. De mindre långskeppen deremot
voro sannolikt byggda på klink. Se vidare Drake 4.
J. G. B.
Långström, Peter. Se Longström.
Långsynthet. Se Hypermetropi.
Långtora, socken i Upsala län, Lagunda härad. Areal
2,268 har. 674 innev. (1884). L. bildar med Herkeberga
ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Upsala stift,
Lagunda kontrakt.
Långvingade simfoglar, Longipennes, zool., utgöra
en ordning inom foglarnas klass. De hafva ansigtet
befjädradt, näbben hård samt utan lameller och nagel,
tungan af vanlig form, halsen af medelmåttig längd,
långa, spetsiga vingar, väl utbildad stjert, benen
icke belägna långt bakåt samt liten och fri eller
ingen baktå.
– Dithörande arter vistas i allmänhet vid hafvet,
men åtskilliga träffas dock äfven vid sött vatten.
De äro uthålliga, ofta ytterst snabba flygare,
men simma sämre och kunna vanligen alls icke eller
endast obetydligt dyka, och detta endast genom att
störta sig ned ur luften. Flertalet af arterna
kan med lätthet röra sig på marken. De häcka ofta
kolonivis och lägga några få ägg på marken eller i
någon fördjupning i klippan. Båda könen rufva
äggen och bära
mat till ungarna, som ofta vandra kring på marken
eller simma på vattnet. De långvingade simfoglarna
hafva medelmåttig eller ringa kroppsstorlek, hemta
sin föda ur djurriket, äro föga skiljaktiga i sommar-
och vinterdrägt samt förlora icke under ruggtiden
förmågan att flyga. Könen äro lika till färgen,
men ungarna skilja sig härutinnan oftast betydligt
från de gamla. Köttet af de äldre är oanvändbart;
somliga arters ungar kunna deremot ätas. Fjädern
och dunet äro odugliga. – Hit räknas bland svenska
foglar två familjer: måsartade foglar (Laridae)
och stormfoglar (Procellariidae). C. R. S.
Lår, anat., hos menniskan den del af nedre lemmen, som
sträcker sig från bäckenet till knäet. Framtill utgör
ljumskvecket en bestämd gräns; baktill och lateralt
öfvergår låret omärkbart i säte och höft. Stommen
för låret är lårbenet (femur), som är den längsta
och gröfsta knotan i menniskans skelett. Dess långa
mellanstycke, »skaftet», är trindt, otydligt
trekantigt, bågböjdt, med konvexiteten framåt,
och derigenom något elastiskt. Denna dess böjning
uppstår, först då individen börjat gå. Liksom en
del andra dylika långa knotor består skaftet af
en ganska fast och tät benmassa, omslutande en
märgfylld håla. De starkt svällda ändarna utgöras
deremot af porös bensubstans, omgifven af en tunn,
fastare skålla. Nedre änden företer två knölar, som
med broskklädda ytor i knäet leda mot skenbenet. Den
öfre änden är delad i 2 grenar, af hvilka den ena
nästan i fortsättning af skaftet skjuter upp lateralt,
såsom den i det yttre märkbara höftknölen. Den andra
åter stiger upp medialt, och såsom en hals uppbär
den på sin ände en stor knapp (lårbenshufvudet), med
sferisk yta, större än halfklotets. Lårbenshufvudet
hvilar i en lika formad håla (ledpanna) på utsidan af
höftbenet och ledar deri (se Höft). Lårbenet omgifves
af väldiga muskler, som gifva det dess koniska form
och, gående i längdriktningen (med fästen i vexlande
ordning på 2 eller 3 af de fyra knotorna höft-, lår-,
sken- och vad-ben), utföra de rörelser, af hvilka
höftled och knäled äro mäktiga, häri dock hjelpta af
musklerna på höften. De främre musklerna böja låret
och sträcka läggen; de bakre tvärtom. De mediala
draga ena lemmen mot eller förbi den andra; vissa
höftmuskler draga de undre lemmara isär, andra rulla
dem kring deras längdaxlar. Muskelmassan omgifves
af en stark, flerestädes vid knotor fäst fascia,
vid hvilken huden är så intimt förenad, att den på
muskelstarka subjekt vid kraftig muskelspänning icke
kan upplyftas eller knipas. I midten af ljumsken
utkomma lårets främre stora nerver och kärl ur
bäckenet; mot dess kant kan arteren lätt sammantryckas
för hämmande af blödning icke blott från låret,
utan ock från knä, lägg och fot, som alla få blod
ur detta kärls fortsättningar. Lårets bakre kärl och
nerver utgå ur bäckenet under de tjocka sätes-(höft-)
musklerna. Nerven (nervus ischiadicus) stryker ned
tätt bakom höftknölen och är der tillgänglig för
massage vid den form af neuralgi deri, som kallas
ischias. G. v. D.
Lårben. Se Lår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
