Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Läder-intarsia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betjent vid straffanstalt, sjukhus eller annan
dylik inrättning, hvilken gör sig skyldig till
lägersmål med en der intagen qvinna. Se i öfrigt
Lönskaläge. – Äfven i civilrättsligt afseende medför
under vissa förhållanden ett lägersmål juridiska
verkningar. Enligt svensk och finsk rätt gäller
det, att, om någon lägrar sin fästeqvinna, »då är
det ett äktenskap», nämligen ett s. k. ofullkomnadt
äktenskap (se Äktenskap). För att alla ett äktenskaps
rättsverkningar skola inträda, erfordras dock
vigsel, och hvar och en af parterna kan påyrka,
att äktenskapet skall fullkomnas dermed. Vägrar den
andre att låta viga sig, kan den, som önskar vigsel,
erhålla en dom, hvarigenom han eller hon förklaras för
den motvilliges äkta maka och njuter sedan giftorätt
i dennes bo. När egentlig fästning ej egt rum, men
mannen dock gifvit qvinnan äktenskapslöfte, uppkommer
genom lägersmål icke omedelbart ett äktenskap, men
väl en rätt för qvinnan att fordra förbindelsens
fullbordande genom vigsel. Vägras vigsel, kan äfven
i detta fall qvinnan blifva af domstol förklarad
för mannens äkta maka. Jämväl enligt dansk och
norsk rätt medför lägersmål med qvinna, hvilken
man gifvit äktenskapslöfte, en förpligtelse till
äktenskap. Dock förutsattes det, att mannen fyllt
tjugofem år, att qvinnan är »oberyktad», att hon ej
är enka samt att den, af hvilken hon låtit lägra sig,
ej varit hennes husbonde eller någon anförvandt,
som denne haft i sitt hus. För öfrigt gör ett
blott lägersmål ej tillfyllest, utan fordras det,
att qvinnan blifvit hafvande. Domstol kan vid vite
ålägga mannen att taga qvinnan till äkta. I Danmark
är dessutom en förmyndare, som haft lägersmål med
sin myndling, skyldig att gifta sig med henne.
J. H-r.
Lägervakt, krigsv., kallas den vakt, som utsättes
till skyddande af ett läger eller en bivack. Se Läger.
C. O. N.
Lägg. 1. Anat., hos menniskan den del af nedre lemmen,
som sträcker sig från knäet till foten. Läggen är
ojämnt konisk, och stommen för densamma utgöres
af 2 knotor. Den större, mera medialt och något
framåt belägna, benämnes skenbenet (tibia) och är
af trekantig form. Dess främre kant och främre inre
yta äro känbara i hela sträckan från knäet till
inre fotknölen, som är en del af detta ben. Dessa
delar täckas endast af huden och äro derför ömtåliga
för tryck och stötar: den skarpa främre kanten skär
genom huden äfven vid stöt mot trubbiga föremål. Den
tunnare, flerkantiga, mera lateralt-bakåt belägna
knotan är vadbenet (fibula) hvaraf blott båda
ändarna äro känbara: den öfre lateralt under knäet,
den nedre såsom laterala fotknölen. Ofvan de båda
knotornas nämnda nedre ändar, fotknölarna, är läggen
smalast och kallas der »smalbenet». Uppåt öfvergår
detta i den bakåt och åt sidorna framspringande
»vaden». Smalbenet har föga märkbar muskulatur,
mest blott senor utanpå och emellan knotorna jämte
fett. Detta är dock tillräckligt att hos ordinärt
feta qvinnor gifva den såsom skön prisade rundningen,
med jämn öfvergång till vaden. Hos mannen är öfvergången
tvärare; och hos honom, liksom i allmänhet hos magra
personer, framspringer tillika bak på och långs
åt smalbenet den huden upplyftande achilles-senan
(se d. o.). Vaden får sin volym och form af två
lager platta muskler, af hvilka det yttre har sitt
ursprung på lårbenet och derigenom kan böja knäet
äfvensom stadga lårets och läggens ställning mot
hvarandra vid ståendet. De öfvergå eljest båda i
achilles-senan och sträcka foten bakåt, liksom några
andra, på läggens baksida, djupare belägna muskler,
hvilka äfven böja tårna. De främre böja i allmänhet
foten fram mot läggen och sträcka tårna. En för
flere, såväl främre som bakre, muskler gemensam,
vigtig verkan är den att understödja och lyfta fotens
hvalf, hvadan ock deras försvagning genom obruk
eller af andra skäl ofta är en bidragande orsak till
plattfot (se d. o.). – Vadmuskulaturens styrka –
och öfver hufvud vadens tillvaro hos menniskan –
är ett nödvändigt vilkor för eller en följd af
hennes upprätta ställning. Intet djur har vad. –
Lägg kallas äfven den bakre delen af låret och skanken
hos slagtad boskap. – 2. Sjöv. Se Ankare 2 och Knä 2.
1. G. v. D.
Lägga bi, sjöv. Se Bi 2.
Lägga om bord, sjöv., säges om ett fartyg, när det
med eller utan afsigt kommer i så nära beröring
med ett annat fartyg, att skada deraf uppstår eller
kan uppstå. L. H.
Lägnum. Se Längnum.
Lägra, jur., hafva köttslig beblandelse med (en
qvinna). Se Lägersmål.
Läkaresällskap. Det för vår tid så utmärkande
behofvet att bilda fackföreningar har länge gjort
sig gällande bland läkarna, hvilka i de flesta
civiliserade land redan längesedan sammanslutit sig
i »läkareföreningar» eller »läkaresällskap». Dessa
hafva till hufvudsaklig uppgift att genom utbyte af
ömsesidiga erfarenheter bidraga till läkarekonstens
utveckling och läkarekårens höjande. Redan
1792 stiftade K. Carlander jämte tre kamrater
i Stockholm ett läkaresällskap, »Societeten», som
dock snart upphörde. De förnämsta dylika föreningar
i Sverige äro f. n. Svenska läkaresällskapet
(1808), Upsala läkareförening (1830-talet) och
Göteborgs läkaresällskap. På senare tider hafva
äfven särskilda slag af läkare saminanslutit sig
i föreningar, såsom militärläkarna i Svenska
militärläkareföreningen, provinsialläkarna i
Provinsialläkareföreningen och tandläkarna i
Tandläkaresällskapet, äfvenså samtliga läkare
inom vissa landskap, hvarigenom uppstått särskilda
landskapsföreningar, såsom Gefleborgs-Dala- och
Östergötland-Smålånds-läkareföreningar.
F. B.
Läkeblad l. läkelseblad. Se Plantago.
Läkemedel (Lat. medicamentum, remedium,
Grek. farmakon) benämnas i inskränkt mening de natur-
eller konstprodukter, hvilka företrädesvis användas
för att, då sjukdom uppträdt i en organism, bidraga
till det normala tillståndets återställande. Denna
bestämning af begreppet läkemedel är visserligen till
icke ringa del godtycklig, men torde dock motsvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
