Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdomsskola - Lärdölerne, ett kompani norska partigängare - Lärft, benämning på tvåskaftade, täta hvita tyger i allmänhet - Lärjungar. 1. Jesu lärjungar. Se Apostel - Lärjungar. 2. (Eng. disciples) Campbelliter, baptistsekt. Se Baptist, sp. 1534 - Lärka. Se Lärkorna - Lärkesholm, gods i Örkelljunga socken - Lärkfalken, Falco subbuteo, zool. - Lärkgran, lärkträd, Larix decidua Mill., bot., farmak. - Lärkorna, Alaudidæ, zool., bilda en familj inom tättingarnas ordning och foglarnas klass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre omfång meddela den undervisning, som inom
de högre fortsättes och afslutas». I 1859 års
läroverksstadga behöllos samma benämningar, men
genom nu gällande läroverksstadga af d. 1 Nov. 1878
infördes i stället benämningarna högre och lägre
allmänna läroverk. – Redan genom ofvan berörda
förordning af 1849 medgafs befrielse från läsning af
latin, grekiska och hebreiska, hvarigenom således
den sekundära undervisningen blef ända till sin
afslutning delad på de två bildningslinier, som sedan
blifvit benämnda »latin-linien» och »real-linien».
S. N.
Lärdölerne, ett kompani norska partigängare, som
deltog i gränsfejden 1808–09 och i 1814 års krig. Det
stod under befäl af Vilhelm Jürgensen (se denne).
O. A. Ö.
Lärft, benämning på tvåskaftade, täta hvita tyger i
allmänhet. Det egentliga lärftet l. hellinnelärftet
utgör största mängden af den linneväf, som
tillverkas. I halflinnelärft bildar bomull varpen
eller (stundom) inslaget. Äfven finnes lärft med
inslag af blångarn. Lärft väfves mestadels på
handväfstolar, emedan lingarnet, i olikhet med
bomull, icke är nog smidigt för att kunna väfvas
med den snabbhet, som utgör maskinväfstolarnas
företräde. Före väfningen stärkes varpgarnet med
s. k. väfklister. Den färdiga väfven underkastas ofta
blekning och appretur. Hellinnelärfts förfalskning
med bomull kan uppdagas på det sätt, att ett från
appretur befriadt lärftstycke några minuter doppas i
svafvelsyra och sedan spolas med vatten, hvarigenom
bomullstrådarna lösas upp, medan lingarnet förblir
oskadadt. Ett säkert medel är äfven mikroskopet. Under
detta synas lintågorna som smala, aldrig kring sig
sjelfva vridna trådar, bomullsfibrerna deremot som
bandlika, platta, skrufformigt vridna celler. –
Lärftartade (l. taftartade) kallas de väfnader,
i hvilka inslagstråden regelmässigt går öfver en
varptråd och under nästa, så att trådarna 1, 3, 5, 7,
9 o. s. v. alltid ligga lika och trådarna 2, 4, 6, 8,
10 o. s. v. lika, hvarigenom mönstret företer likhet
med ett schackbräde. Den lärftartade väfnaden har
sålunda det största möjliga antal bindningspunkter
och till följd deraf jämförelsevis större styrka
än atlas och kypert, de bägge andra grundformerna
af väfnad.
Lärjungar, 1 Jesu lärjungar. Se Apostel. –
2. (Eng. disciples) Campbelliter, baptistsekt. Se
Baptist, sp. 1534.
Lärka. Se Lärkorna.
Lärkesholm, gods i Örkelljunga socken, Kristianstads
län, vid Lärkesholmssjön, omfattar säterierna L. och
Lärka jämte underlydande hemman, qvarnar och öfriga
lägenheter, 5 1/24 mtl med ett taxeringsvärde af
141,000 kr. Genom titulärlandshöfdingen Andr. von
Reisers testamentariska förordnanden af d. 10
Nov. 1780 och d. 28 Mars 1782 öfvergick godset till
den s. k. von Reiserska stiftelsen.
Lärkfalken, Falco subbuteo, zool., tillhör falkslägtet
inom dagroffoglarnas familj (Falconidae) och
roffoglarnas ordning. Tarsen är längre än mellantån
utan klo, stjerten kortare
än de hoplagda vingarna och klorna svarta. Hannen har
hufvudet och halsen ofvan svartaktiga, med svarta
spolstreck, ryggen, vingtäckarna och öfvergumpen
mörkt askbla, med svarta spolar, halsens sidor och
strupen hvita, med en stor, svart fläck under ögonen,
bröstet och magen gulhvita, med svarta längdfläckar,
lårfjädrarna och undergumpen roströda, vingpennorna
svartaktiga, med rostgula fläckar i infanet, stjerten
ofvan af ryggens färg samt undertill försedd med
mörkbruna och rostgula tvärstreck. Längden stiger
till 29,7 cm. Honan är ofvan mörkt gråbrun. Lårens
och undergumpens roströda färg är mattare. Längden
utgör 32 cm. – Lärkfalken häckar tämligen allmänt
upp till Ångermanland samt vistas mest i skogsbryn,
lundar eller större trädgårdar. Han är mycket djerf
och flyger utomordentligt snabbt, så att han kan
gripa t. o. m. svalor i flygten. Födan utgöres
af allahanda slags småfoglar, särskildt lärkor,
men äfven af unga rapphöns, vaktlar, snäppor,
beckasiner o. s. v., möss samt skalbaggar och andra
större insekter. Sitt bo bygger lärkfalken i höga
träd, hvarvid han gerna betjenar sig af ett gammalt
kråkbo till underlag, stundom i bergsskrefvor. Om
hösten flyttar häri bort till sydligare trakter och
återkommer mot slutet af April eller i början af Maj.
C. R. S.
Lärkgran, lärkträd, Larix decidua
Mill. (Pinus Larix L.), bot., farmak., är ett
till nat. fam. (Coniferae) Abietineae Rich.,
kl. Monoecia L., hörande barrträd, hvars barr å
årsskotten sitta ensamma och spiralställda, men
å äldre qvistar rosettlikt samlade (å outvecklade
grenskott), och hvilka barr äro mjuka samt affalla
vid vinterns början. Lärkgranen, som når en höjd
af 30 m., bildar skogsbestånd å södra Europas alper
från södra Frankrike till Karpaterna samt är vidare
utbredd genom Ryssland och Sibirien. I Sverige odlas
detta träd ganska ofta i parker och äfven här och
der i större utsträckning. Af lärkgranen erhålles
den balsam, som benämnes veneziansk (venedigsk)
terpentin. Då eld gått öfver en lärkgranskog,
utsvettas ur de brända stammarna ett egenartadt
gummi, som är kändt under namnet Gummi orenburgense,
efter staden Orenburg, som försänder dylikt gummi
från brända lärkträdsskogar å Uralbergens södra
sluttningar. I östra Frankrike, å Jurabergen, samlas
ett slags manna, manna laricina l. de Briançon, som
i form af små, hvitgrå, sötsmakande korn utsipprar
från lärkträdets yngre qvistar. O. T. S.
Lärkorna, Alaudidae, zool., bilda en familj inom
tättingarnas ordning och foglarnas klass. De hafva
kortare eller längre, rät eller böjd, gröfre eller
finare näbb utan häk vid spetsen. Käkarna äro icke
plattade invändigt mot spetsen, utan hafva der en
fördjupning för den medelmåttigt stora tungan. De
inre armpennorna synas längre än de andra,
då vingen är hoplagd; första handpennan är kort
eller saknas. Fötterna äro starka, men icke stora;
baktåns klo är lång och mindre böjd än de öfriga. –
Dit hörande arter lefva i Europa, Asien och Afrika,
några få i Nord-Amerika. De äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
