Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mab ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af den berömda strafflag, som för närvarande gäller
i detta land. Efter sin hemkomst invaldes han 1839
af Edinburgh i underhuset och blef s. å. »secretary
at war» (delvis motsvarande vår krigsminister)
i Melbournes kabinett. Vid whigs’ fall 1841 måste
han nedlägga sitt ministersämbete och kunde derefter
med mera kraft egna sig åt sitt författareskap. Han
återtog då det redan 1839 påbörjade, men snart
afbrutna arbetet på ett större historiskt verk
öfver England, utsände 1842 ett häfte ballader,
Lays of ancient Rome, som vunno mycket bifall,
fortsatte t. o. m. 1844 att skrifva essays för
»Edinburgh review» och utgaf 1843 en samling sådana,
Critical and historical essays, omfattande de
flesta af dem, som förut stått att läsa i denna
tidskrift, och längre fram tillökt med nya (1871
års. uppl. upptager 4 bd). Denna samling följdes
sedan af hans Biographical essays (1851). Samtidigt
spelade han en ganska betydande rol i parlamentet. Han
ville 1842 i vissa stycken gå de s. k. chartisternas
önskningar till mötes, dervid likväl bestämdt
motsättande sig deras fordran på allmän rösträtt,
och röstade alltifrån 1843 för hvarje förslag om
spanmålstullarnas fullkomliga upphäfvande. 1845
förklarade han, att den protestantiska statskyrkan i
det katolska Irland var en vidunderlighet, som väl
ej med ett enda slag kunde tillintetgöras, men ej
borde oförändrad få qvarstå. År 1846 uttalade han
sig för en inskränkning af minderårigas arbetstid
i fabrikerna, hvilken dock med försigtighet skulle
genomföras. Tyvärr gick han stundom, lidelsefull
partiman som han var, alltför långt i sina angrepp mot
tories och deras ledare, Peel, något, som han sjelf
efter den sistnämndes död (1850) synes erkänt och
beklagat. När whigs 1846 åter fingo makten, inträdde
M. som »paymaster-general of the anny» i Russells
kabinett, men måste redan 1847 utgå derur, emedan han
vid de allmänna valen föll igenom i Edinburgh och
ej ville uppställa sig såsom kandidat för hvilken
valkrets som hälst. 1848 utgaf han de två första
banden af The history of England from the accession
of James II, vid hvilkas författande han ofta haft i
sina tankar ej blott året 2000, utan också året 3000,
och som äfven rönte en oerhörd framgång. Under de mest
ärofulla omständigheter åter invaldes han 1852 af
Edinburgh i underhuset, men tog ej vidare stor del i
det politiska lifvet. Sedan han 1853 utgifvit en vald
samling af Speeches, tal, hållna till största delen
i parlamentet, offentliggjorde han 1855 två nya band
af sin historia, hvilka på mindre än ett år inbragte
honom 20,000 pund sterling, men hann aldrig fullborda
sitt femte band, som var ämnadt att afsluta Vilhelm
III:s regering. Detta band utgafs efter hans död i
ofullständigt skick af hans älsklingssyster, lady
Trevelyan. Under de senare åren af sitt lif skref han
derjämte för »Encyclopaedia britannica» åtskilliga
artiklar, bland hvilka de öfver Samuel Johnson och
Pitt d. y. äro de förnämsta. Af de många utmärkelser,
som tillföllo M., må blott anföras hans upphöjelse
till peer 1857. Han dog, ogift, d. 26 Dec. 1859 i
London och ligger begrafven i »The poets’ corner»
i Westminster abbey. – M:s
historiska författareskap, som nådde sin höjdpunkt
i hans berömda »Englands historia», utmärktes af
snillrika tankar, en i högsta grad konstnärlig
anordning af ämnena, en oöfverträffad, kanske
ouppnådd förmåga att med åskådlighet och lif
teckna personer, samhällsklasser och tidehvarf
samt en genomskinlig, på en gång vältalig och
flärdlös stil. Men ej alltid var forskningen
så grundlig, uppfattningen så djup, omdömet
så opartiskt, som man kunde fordra eller
vänta. Såsom talare var han, enligt eget medgifvande,
ej någon debattör, men ingen af hans samtida
i parlamentet hördes med sådan förtjusning
som han. Han egde statsmannens blick och
var en mycket framstående administratör. I
det politiska lifvet uppvägdes hans
häftighet och bitterhet såsom partiman vida af
sjelfständighet och mod, osviklig trohet mot
grundsatser, varm fosterlandskärlek och lågande
hänförelse för frihet och rätt, medan hans enskilda
vandel alltigenom bar vittne om en högsint,
varmhjertad och välvillig personlighet. – Af
M:s arbeten finnas i svensk öfvers. »Englands
historia från Jakob den andres tillträde till
regeringen» (I–VIII, 1853–62; 3:dje uppl.:
»Englands hist. fr. Jakob den andres tronbestigning»,
I–V, 1879), »Smärre valda skrifter» (1854–55),
»Baco af Verulam» (1865), »Tal» (Helsingf., 1866)
och »Biografiska skizzer» (I–III, 1869–72). – Jfr G. O.
Trevelyan (M:s systerson): »Life and letters of Lord M.» (1876).
E. B.
Macbeth (Macbethad), konung i Skotland 1040–57, var
son af Finnlaech, efter hvilken han ärfde styrelsen
öfver prov. Moray, samt gift med Gruoch, sondotter
till konung Kenneth IV. På detta gifte stödde M. sina anspråk
på tronen. Sedan han öfverfallit och dödat
konung Donald (Duncan) VII vid Bothgowan, 1039,
besteg M. sjelf tronen. Missnöjd med hans
stränghet, uppsökte Macduff, than af Fife,
Duncans son Malcolm, som funnit en tillflykt
hos sin morbroder Siward, jarl af Northumberland.
I spetsen för engelska trupper tågade dessa tre
mot M., hvilken besegrades 1054 vid Dunsinnane
och stupade 1057 i en ny drabbning vid Lumphanan,
hvarefter Malcolm utropades till konung. –
Historien om usurpatorn M., utsmyckad med
sägenartade tillsatser, påträffades af Shakspeare i
Holinsheds krönika och gjordes af honom till ämne
för ett af hans yppersta sorgspel.
Macbeth, Robert William, engelsk målare, f. 1848 i
Glasgow, har studerat i London samt målar i olja och
aqvarell moderna genrebilder, såsom Potatisskörd i
Lincolnshire, Upprop till arbete (i olja, bägge i
Paris 1878) och En vinterpromenad, Moderlig tillsyn
(i aqvarell). – Äfven M:s broder, James M., är
målare och framställer landskap, men äfven figurer
och porträtt, såsom En solig dag i skotska höglandet
och En söndagsafton i Chelseahospitalets trädgård.
Mac Callum [mäck ka’llöm], Andrew, engelsk
landskapsmålare, f. 1828, studerade från 1849 i London
och skickades 1853 till Italien för att kopiera äldre
väggmålningar för South
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
