Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mab ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kensington museum, hvarefter han gjorde en resa
till Grekland och Orienten. Han återkom till England
1858 och slog sig ned i London, der han målade
landskap, som berömmas för sitt perspektiv och
behandlingen af träden, men äro bristfulla i det helas
natursanning. Af hans arbeten märkas Sherwoods
skog i höststämning (1860), Parti af skogen vid
Fontainebleau, Rom från Monte Mario, Soluppgång vid
Thebe i Egypten samt utsigter i nejden kring Balmoral,
målade för drottning Victorias räkning.
Maccaluba, dyvulkan på Sicilien, 11 km. n. om
Girgenti, består af en 42 m. hög lerkulle, betäckt
med ett antal små käglor af 0,6–1 m. höjd, genom
hvilkas trattformiga öppningar gaser utströmma,
stundom åtföljda af dy och stenar till betydande höjd.
Maccaroni. Se Makaroner.
Mac Carthy, vanl. M’Carthy [mäck karthi]. 1.
Denis Florence M., irländsk skald, f. omkr. 1820,
härstammande från den forniriska konungaslägten Mac
Cauras, utgaf flere diktsamlingar, bl. a. Ballads,
poems and lyrics (1850), till större delen
grundade på irländska sägner och äfven innehållande
öfversättningar från de flesta europeiska språk, samt
biografien Shelley’s early life (1872). L. dog i Dublin
1882. – 2. Justin M., irländsk romanförfattare och
politiker, f. i Cork 1830, till yrket tidningsman
(i London), har vunnit stor popularitet genom sina
humoristiska romaner, bl. a. The waterdale neighbours
(1867), Dear lady Disdain (1875; »Lilla hennes nåd»,
1883) och Donna Quixote (1879; svensk öfvers. 1883)
samt de historiska skildringarna A history of
our own times (4 bd, 1878–80; ej mindre än 13
uppl. inom 2 år) och History of the four Georges (I,
1884). I underhuset, dit M. invaldes för grefskapet
Longford 1879, intager han en framstående plats bland
home-rulers och är vice president för det irländska
ytterlighetspartiet.
Macchiavelli. Se Machiavelli.
Mac Clellan [mäck kle’llen], George,
nordamerikansk general, föddes 1826, genomgick
militärskolan i Westpoint och blef 1846 officer
vid ingeniörkåren. Såsom sådan öfvervar han
på regeringens vägnar Sevastopols belägring
och förflyttades efter sin återkomst till
kavalleriet. Efter att någon tid haft afsked
trädde M. vid inbördeskrigets utbrott 1861
såsom generalmajor i spetsen för staten Ohios
milis och viste på ett skickligt sätt att bevara
Vest-Virginien åt unionen. Efter det första slaget
vid Bull Run fick han öfverbefälet öfver unionens
alla arméer, men hans befäl inskränktes snart till
Potomac-armén. Denna organiserade och utbildade han
under vintern 1861–62 samt uppgjorde en djerf plan
att från kusten längs James- och Yorkriver rycka
fram till Richmond. Planen misslyckades till följd af
uteblifvet understöd, hvarefter M. sjöledes förde sina
trupper till Maryland och sjelf erhöll befallning att
i Annapolis uppsätta en ny armé. Då den af general
Lee anförda sydstatsarmén inföll i Maryland, fick
M. åter öfverbefälet. Oaktadt ifriga uppmaningar från
Washington förföljde han icke Lee, då denne efter
slaget vid Antietam (d. 16
o. 17 Sept. 1862) drog sig tillbaka. Detta och andra
misshälligheter med presidenten Lincoln ledde derhän
att M. i Nov. 1862 miste sitt befäl. Efter att
i flere år hafva varit bosatt i Dresden återvände
han 1868 till Amerika och blef der »superintendent»
vid New Yorks dock- och hamnbyggnader. Död 1885.
Macclesfield [mä’ckelsfild], stad i engelska grefskapet
Chester, 27 km. s. s. ö. om Manchester. 37,514
innev. (1881). Tillverkning af siden (sedan 1756)
och andra väfnader.
Mac Clintock, vanl. M’ l. Mc Clintock [mäck kli’ntöck],
Sir Francis Leopold, engelsk vice-amiral, polarfarare,
föddes 1819 på Irland och blef 1845 löjtnant i
engelska marinen. Han deltog 1848–49 i James Clarke
Ross’ och 1850–51 i H. Th. Austins expedition till
Franklins uppsökande, vid senare tillfället såsom
förste löjtnant å »Resistance» under Ommaney. På
dessa expeditioner utmärkte han sig i synnerhet
genom sina djerfva och vidsträckta slädfärder – ett
sätt för polarforskningens bedrifvande, som genom
honom väsentligen nått sin utbildning. Då Belchers
expedition utgick (våren 1852), fick M. befälet öfver
dithörande ångaren »Intrepid» och åtföljde enligt
sin instruktion Kellet, när denne med »Resolute»
styrde kosan till Melville-ön. Från vinterqvarteret
vid denna ös sydkust begaf han sig med de Bray tvärs
öfver ön till Hecla- och Griper-viken och derifrån
åt n. v., hvarest Emerald-ön upptäcktes. Färden
riktades derefter till Prins Patricks ö, hvarvid
äfven Eglinton-ön besöktes och Pylonia-gruppen
upptäcktes. Efter att hafva påträffat och räddat Mac
Clure och dem, som med honom deltagit i försöket att
från Berings-sund verkställa »nordvestpassagen»,
måste Kellet och M. sjelfva lemna sina fartyg
i isen. Vandrande åt öster, framkommo de till
Beechey-ön och sammanträffade der med de öfriga
under Belchers öfverbefäl utgångna fartygens
besättningar, hvarefter samtliga hemvände dels med
E. A. Inglefields expeditioner åren 1853 och 1854,
dels med Belchers enda återstående skepp. Efter
hemkomsten befordrades M. till kapten. 1857 utsändes
han af Franklins enka och vänner med ångjakten »Fox»
för att närmare utforska Franklin-expeditionens
olycksöde. Han nödgades tillbringa den första
vintern vid Melville-viken på Grönlands vestkust,
for 1858 genom Lancaster sund och Barrow sund
fram åt Peel sund, vände derefter och tog vägen
genom Prince-regent-bukten till Bellot sund. Medan
M. der låg infrusen den följande vintern, anställde
han slädfärder öfver Boothia Felix till King
Williams ö, hvarvid man påträffade ett dokument med
upplysningar om den förolyckade expeditionens färd
och öden till d. 25 April 1848. Med rikt utbyte i
vetenskapligt hänseende anträdde M. d. 9 Aug. 1859
hemfärden. Bland hedersbetygelser, som derefter
kommo honom till del, må nämnas hans utnämning till
knight (1860). Våren 1860 fick M. i uppdrag att
leda djupmätningarna i oceanen med anledning af
en föreslagen nordatlantisk kabelförbindelse med
Amerika. 1865 blef han kommendant vid stationen vid
Jamaica, utnämndes 1872 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
