Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macies ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flyttades 1864 såsom generalguvernör till Algeriet. Vid
utbrottet af kriget med Tyskland, 1870, ställdes
M. i spetsen för 1:sta armékåren, som samlades i
Strassburg, och fick äfven 5:te och 7:de kårerna
under sitt befäl. Utan kännedom om fienden och
underskattande dennes egenskaper, utsatte M. sin svaga
styrka för att vid Wörth blifva fullständigt slagen
d. 6 Aug. (jfr Fransk-tyska kriget 1870–71), hvarpå
följde ett brådstörtadt återtåg till Châlons. Der
organiserades en ny armé, som fick M. till högste
befälhafvare. Han framkastade nu den planen att
med denna nybildade här draga sig tillbaka mot
Paris för att med stöd af denna starka fästning
åter upptaga striden, men af politiska skäl yrkade
kejsarinnan och regeringen enträget på att M. skulle
marschera norrut till den i Metz inneslutne Bazaines
understöd. Den tappre, ridderlige och sin herskare
tillgifne soldaten saknade tillräcklig fasthet
för att motsätta sig en plan, hvars stora vådor
han mer än väl insåg. Rörelsen var illa förberedd
och utfördes med långsamhet. Fransmännen trängdes
alltmera åt norr, tills de slutligen blefvo instängda
vid Sedan. Der upptogs striden d. 1 Sept. mot den
öfverlägsne fienden, utan någon närmare bestämd
plan. M. sårades genast i drabbningens början i
låret af en granatskärfva, så att han måste lemna
befälet. Då fransmännen ej lyckades slå sig igenom,
nödgades de ingå en kapitulation, enligt hvilken hela
M:s armé och kejsaren, som vistades vid densamma,
gåfvo sig fångna. M. följde sin armé i fångenskapen
och ställdes efter sitt frigifvande (i Mars 1871) i
spetsen för den s. k. Versailles-armén med uppgift att
kufva kommunupproret i Paris, hvilket äfven skedde,
sedan han d. 28 Maj intagit staden.
M:s anseende var vid denna tid utomordentligt. Alla
partier sökte tillegna sig honom, och han drogs mot
sin vilja in i det politiska lifvet. Flere departement
erbjödo honom, ehuru förgäfves, kandidaturen vid
fyllnadsvalen till nationalförsamlingen i Juli
1871 och Jan. 1872, och utan eget åtgörande, eller
snarare mot sin önskan, valdes han d. 24 Maj 1873
till chef för verkställande makten efter Thiers,
som störtats af den klerikal-monarkiska majoriteten i
nationalförsamlingen. Han förklarade genast, att han
skulle med kraft och beslutsamhet upprätthålla den då
bestående ordningen, tills nationen bestämt sig för
en statsform. Och ehuru i botten monarkiskt sinnad,
stod han utanför de legitimistiska underhandlingar,
som 1873 tycktes skola leda till ett konungadöme
under grefven af Chambord, ja man har lagt i
hans mun de orden, att chassepotgevären skulle
brunnit af utaf sig sjelfva, om den hvita fanan
vecklats ut bredvid trikoloren. Den 19 Nov. 1873
uppdrogs den verkställande makten åt M. på 7 år
(det s. k. septennatet). Ännu var ej någon definitiv
statsform antagen. M. betonade å nyo uttryckligen
vid flere tillfällen, att han skulle försvara »de
bestående institutionerna», hvilket ställde honom i en
ogynsam dager hos den yttersta högerns män, som ville
begagna hans medverkan till en monarkisk restauration.
Men det hindrade icke, att han i sjelfva verket
lutade mera åt en höger- än åt en venstervänlig
politik, att han ville stöda sig på »moderata af
alla partier», såsom han sjelf sade. Äfven sedan
den republikanska statsformen definitivt antagits
(d. 21 Jan. 1875), utgjordes hans kabinett en tid
bortåt af monarkiskt sinnade män, som höllo strängt
efter republikanerna. Först i Dufaures kabinett
(Febr. 1876) fick det republikanska elementet en
representant, och i Dec. 1876 såg M. sig tvungen
att taga den utpräglade republikanen J. Simon till
konseljpresident. Men då denne icke gjorde någon
insaga mot deputeradekammarens skarpa protester
och anmärkningar med anledning af de klerikales
bearbetningar inom landet, gaf M. honom i sin bekanta
skrifvelse af d. 16 Maj 1877 en vink att afgå,
tog en klerikal-monarkistisk ministèr (Broglie,
Fourtou m. fl.) och fick senatens tillstånd att
upplösa deputeradekammaren. Under den stormiga
valstrid, som följde under sommaren, och i hvilken
M. personligen deltog samt understödde »alla högerns
kandidater, oafsedt hvilken skiftning de tillhörde»,
riktade Gambetta till honom sin beryktade uppmaning
att »afgå eller underkasta sig» (»se démettre ou
se soumettre»). Men i ett manifest till nationen af
d. 19 Sept. förklarade M.: »att han skulle stanna
qvar på sin post för att med senatens hjelp försvara
de konservativa intressena». Valen d. 14 Okt. gåfvo
emellertid oppositionen seger. M. måste afskeda
ministèren af d. 16 Maj och tog sig nya rådgifvare –
utom kammaren (expeditionsministèren Rochebouet). Då
kammaren förklarade sig icke kunna träda i något
slags förbindelse med detta kabinett, blef krisen
allvarsam. M. ämnade afgå, men lät öfvertala sig
att stanna och uppdrog d. 13 Dec. 1877 åt Dufaure
att bilda ett kabinett af majoritetsmedlemmar.
M. förklarade visserligen dagen derefter för
nationalförsamlingen, att »valen af d. 14 Okt. å nyo
bekräftat landets förtroende till den republikanska
statsformen» och att han »ställde sig landets svar
till efterrättelse»; men situationen var honom
plågsam, och d. 30 Jan. 1879, sedan vensterpartiet
vid de partiella valen till senaten fått tillväxt
äfven i denna församling, nedlade han sitt ämbete,
begagnande en skenfager förevändning. Samma dag
valdes Grévy till hans efterträdare. Åtnjutande alla
partiers aktning drog M. sig tillbaka ur det politiska
lifvet, i hvilket han sedan dess ej tagit någon del.
C. O. N. J. Th. W.
Macomber-kanon, artill., en efter uppfinnaren
benämnd artilleripjes, som består af hopsvetsade
smidesjernringar. Hammarstycket förstärkes genom
stålringar, som påtvingas medelst hydrauliskt
tryck. Försök hafva egt rum med dylika pjeser
af 3,74 cm. kaliber, med en granat af 1,36
kg. vigt, en krutladdning af 0,68 kg. samt en
begynnelsehastighet hos projektilen af 610 m.
H. W. W.
Mâcon [makå’ng], hufvudstad i franska
depart. Saône-et-Loire, på högra stranden af Saône,
på hvars andra sida ligger förstaden S:t Laurent,
och vid jernvägarna till Paris och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
