Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Macrobius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidsträckt utbredning. Omkr. 40 arter äro numera
kända, de flesta funna under de senare åren. Familjen
delas för närvarande i 5 slägten, af hvilka i
Skandinavien finnas representanter för tre, nämligen
Macrurus Block, af hvilket två arter, M. Fabricii
Sundev. och M. caelorynchus Risso, förekomma vid
Norges kuster. Båda äro tämligen sällsynta, särdeles
den sistnämnda, som anträffats endast en gång,
utanför Bergen. Genom mera kägellikt förlängd nos och
undertill sittande munöppning skiljes detta slägte
från följande, eller Coryphaenoides Günth., som
har trubbigare och snedt afhuggen nos. Af hithörande
arter är C. rupestris Gunnerus minst sällsynt. Den
förekommer långs hela norska kusten, mest från Bergen
upp till Trondhjem, samt har en gång anträffats i
Bohus län. Den kallas af norrmännen »skoläst». Af
ett tredje slägte, Malacocephalus Günth., har
en art, M. laevis Lowe, anträffats ett par gånger
i Skandinavien: en gång vid Skagen och en gång,
enl. Malm, vid Lysekil. Detta slägte skiljes från de
föregående genom små, taggbräddade fjäll. R. L.
Mactan, en liten ö bland de s. k. Bissayas-öarna bland
Filippinerna, utmed östra kusten af Cebú. Magalhães
vardt der dödad i en strid med infödingarna (1521).
Mad, ett särskildt slags lågmark. Se Kärr.
Madách [må’datsj], Emerich, ungersk skald, f. 1823,
d. 1864, utgaf 1861 den storslagna pessimistiska
dikten Az ember tragediája (Menniskans tragedi), som
i dialogform framställer menniskoslägtets utveckling
från syndafallet till nutiden. Dikten mottogs med
synnerligt bifall, och L. kallades till ledamot af
Kisfaludy-sällskapet (1862) samt af den ungerska
akademien (1863). Hans arbeten, som utgåfvos 1880
(i 3 bd), innehålla i öfrigt lyriska dikter och
ofullbordade dramer.
Madagaskar, näst Nya Guinea och Borneo den största ö
på jorden, är beläget uti Indiska oceanen och skiljes
från Syd-Afrikas östkust genom den 370–1,000 km. breda
Mosambik-kanalen. Ön har sin största utsträckning i
n. n. ö.–s. s. v. Längden från Kap Ambro i n. (12° 1’
s. br.) till Kap S:te Marie i s. (25° 35’ s. br.) är
1,570 km.; största bredden är 560 km. Hela arealen
är 591,563 qvkm. Ön har en mycket regelbunden form,
med få inskärningar i sin långa strandlinie. De flesta
och största vikarna finnas på öns nordvestra sida. Två
tredjedelar af östra kusten bilda nästan en rak linie,
men n. derom ligger den breda och djupa Antongilviken
och nära norra änden vikarna Port Louquez och Diego
Suarez. Öarna omkring M. äro få och obetydliga. Störst
äro S:te Marie, nära östra kusten, och Nossi-Bé,
vid nordvestra; bägge tillhöra Frankrike. Kusten är
öfverallt flack, utom i n. och s. ö. Å östra sidan
har slätten en bredd af 16–80 km., men öfverstiger i
v. här och der 150 km. Från dessa kustslätter höjer
sig landet terrassformigt, tvärare i ö. än i v., till
300, 900, 1,400–1,800 m. höga platåer. De högsta
bergen ligga i öns midt, s. v. om hufvudstaden,
i Ankaratras basaltmassa, hvars fyra toppar nå en
höjd af 2,470–-2,730 m. (den högsta af dem kallas
Tsi-afa-zavona). Utom dessa finnes i de centrala
provinserna ett betydligt antal berg, vexlande i höjd
från 1,500 till 2,400 m. En af öns högsta toppar
är ett isoleradt, från slätten till mer än 1,800
m. höjd uppstigande berg nära öns norra ände, kalladt
Amber l. Ambohitra. Ön är väl försedd med vatten,
äfven i de högst belägna delarna, emedan den ymniga
nederbörden gifver ständig näring åt otaliga källor
och strömmar. Det finnes derför inga ödemarker, med
undantag af några trakter i de vestra och sydvestra
provinserna, der nederbörden är ringa. I allmänhet
äro vattendragen oanvändbara som samfärdsmedel, dels
till följd af en mängd, ofta mycket höga, forsar och
fall, dels emedan mynningarna oftast äro spärrade
af sandbankar. Längs östra sidan sträcker sig en 450
km. lång kedja af laguner. Andra sjöar af betydenhet
äro få, störst är den 20 km. långa sjön Alaotra,
n. ö. om Antananarivo. På M. finnes visserligen ingen
verksam vulkan, men deremot ett stort antal slocknade
i olika delar af ön. Lindriga jordskalf, som kännas
hvarje år, och heta källor på flere ställen i de
centrala och östra provinserna m. m. äro emellertid
bevis på en vidt utgrenad vulkanisk verksamhet. M:s
geologi är ännu ofullständigt känd. Öns öfre trakter
synas hufvudsakligen bestå af urberg och olagrade
bergarter – granit, gneis, basalt – hvilka bilda
de öfversta delarna af bergen samt förete de mest
vexlande och pittoreska former. Inga lagrade eller
fossilförande bergarter hafva hittills upptäckts
i denna öfre del af ön, men de vidsträckta södra
och vestra slätterna, som icke höja sig, såvidt
hittills är kändt, mycket mer än 90–180 m. öfver
hafsytan, synas på flere ställen bestå af lager
tillhörande kritsystemet. Äfven bäddar af mycket
yngre ålder finnas, innehållande fossil af nyligen
utdöda jättelika sköldpaddor, hippopotamus och
strutsfoglar. Af mineral förekomma jern i stor mängd
samt koppar och silfver i mindre mängd. Antimon
tyckes finnas rikligt i n., äfvensom stensalt, bly och
olika slags ockror. – Klimatet i de högre trakterna är
tempereradt och tämligen sundt för européer, men vid
kusten mycket hett, i synnerhet på vestra sidan, der
malariafebrar äro vanliga. Årstiderna äro två: en het
och regnig, Nov.–April, och en sval och torr, under
återstoden af året. På den östra, för den fuktiga
sydost-passaden utsatta kusten faller regn nästan
året om, mindre på den vestra. Snö är okänd, äfven på
de högsta bergen; men tunn is bildas tillfälligtvis,
och hagelskurar, stundom mycket förödande, förekomma
ofta under regnperioden. Temperaturen i hufvudstaden
liknar Neapels eller Palermos. – M:s växt- och
djurverld är i flere hänseenden egendomlig och liknar
Afrikas mindre, än man af det nära granskapet kunde
vänta. Rundt kring hela ön, ej långt från kusten,
löper ett endast på ett ställe (i n. v.) afbrutet
bälte af tät skog af 20–30, i n. ö. ända till 65
km. bredd. Detta innehåller en rik mångfald värdefulla
timmerträd, äfvensom flere arter af palmer, bambu, trädlika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
