- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
565-566

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Madrigal ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra konstverk. Den egentliga klosterbyggnaden (som
nu ej längre begagnas för ändamålet) innehåller 300
celler. Högra flygeln bildar det kungl. palatset.

Magadis, ett harpan liknande forngrekiskt
stränginstrument med ända till 40 strängar.

Magalhães (machalja’ngs; äfven skrifvet Magelhaens;
Fr. och Sp. Magellan), Fernão de, portugisisk
sjöfarande, föddes omkr. 1470 i Villa de Sabroza
(prov. Tras-os-Montes) af adlig familj. Som page
hos konung Johan II:s gemål Eleonora erhöll han
en god uppfostran. Derefter fick han anställning i
konung Emanuels hof. Vid tjugo års ålder begaf han
sig till Indien och aflade sina första vapenprof
under vice-konungen Francisco de Almeida. Under
sin vistelse der förvärfvade han de geografiska
insigter, på hvilka han senare grundade sin
minnesvärda verldsomsegling. För öfrigt utmärkte han
sig genom mod och duglighet. Vid återkomsten från
Indien sändes M. till Marokko och slogs tappert vid
Azamor, der han erhöll ett sår i knäet, som gjorde
honom halt för hela lifvet. Vid sin hemkomst 1512 blef
han anställd som kavaljer vid hofvet och utnämndes
1513 till hofstallmästare. I anledning af sina
fienders intriger föll M. i onåd hos konung Emanuel,
som på ett skymfligt sätt vägrade honom förhöjning
i hans aflöning såsom tjensteman vid hofvet, hvadan
han jämte sin vän astronomen Ruy Faleiro afsade
sig sin nationalitet och erbjöd spanska hofvet
sina tjenster. Förgäfves sökte då konung Emanuel
återvinna sina missnöjde undersåtar. Kejsar Karl V
gaf M. befäl öfver en flotta af fem fartyg, hvarmed
han d. 20 Sept. 1519 afseglade från San Lucar de
Barrameda för att på en vestlig väg uppnå Kryddöarna
(Molukkerna). Sedan han öfvervintrat i Puerto San
Julian på Patagoniens kust och med kraft undertryckt
ett der utbrutet myteri, nådde han d. 21 Okt. 1520 vid
ingången till sundet den udde, som han kallade De las
Virgenes, och framträngde genom den dittills helt och
hållet okända vattenväg, som sedermera erhöll namnet
Magalhães’ sund (se d. o.), till Söderhafvet, som han
först varseblef d. 28 Nov. och för dess ständigt lugna
vattenspegel benämnde Stilla oceanen. Ett af hans
fartyg hade förolyckats på Patagoniens kust, med ett
annat hade hans personlige fiende, den portugisiske
lotsen Gomez, återvändt hem ur sundet. M. genomseglade
med de tre återstående fartygen på tre månader och
tjugo dagar Stilla hafvet samt upptäckte, då han var
nära att duka under af brist på vatten och lifsmedel,
den 6 Mars 1521 Ladronernas (Marianernas) ögrupp och
kort derefter Filippinerna. Han omvände till
kristendomen beherskaren af Cebu (en af dessa öar).
Men då han ville göra denne till öfverherre öfver
alla öarna, stupade M. på ett krigståg mot ön
Mactans höfding d. 27 April 1521. Endast ett af
hans fartyg, Victoria, återkom, under Sebastian
del Canos ledning, d. 6 Sept.
1522 med aderton mans besättning till Spanien. –
M. efterlemnade sjelf inga dagböcker. Den bästa
originalberättelsen om den första jordomseglingen
är författad af hans följeslagare
italienaren Ant. Pigafetta och utgifven på
italienska af Amoretti 1801. Den är jämte fem
andra originalberättelser intagen i den hittills
fullständigaste beskrifningen öfver resan,
författad af Lord Stanley (»The first voyage round
the world») och utgifven af Hakluyt society 1874.
A. B. B.

Magalhães [machalja’ngs], Domingos José Gonçalves
de,
brasiliansk skald och diplomat, f. 1811 i Rio
de Janeiro, tog der medicinsk examen, reste 1833
till Europa, var 1836–38 attaché i Paris och senare
efter hand brasilianskt sändebud i Turin, Wien och
Washington. Han är sedan 1871 åter bosatt i Rio
de Janeiro. M. framstod såsom hufvudman för den
nya nationella och romantiska skaldeskolan i sitt
fädernesland, sedan han utgifvit den lyriska samlingen
Suspiros e saudades (1836), hvilken, följdes af de
filosofiska dikterna Mysterios, sorgspelen Antonio
José
(1839) och Olgiato (1841), de första, som sett
dagen i Brasilien, samt ett epos, A confederação dos
Tamoyos
(1857), hvilket med väl träffad lokalfärg
skildrar indianstammarnas kamp mot portugiserna
och Rio de Janeiros grundläggning. Vidare märkes
hans Urania (1862), en samling kärleksdikter. M. är
äfven banbrytare för filosofien i sitt hemland genom
arbetet Factos do espirito humano (1858). M:s Obras
completas
utgåfvos 1864–65, i 8 bd.

Magalhães’ moln [machalja’ngs], magalhãesska fläckarna
l. kapmolnen, astron., tvänne på södra halfklotet
med blotta ögat synliga nebulosor i närheten af
himmelens sydpol, utgöra enligt J. Herschel en
tätt sammanträngd massa af ett stort antal skilda
stjernhopar och enskilda stjernor.

Magalhães’ sund [machalja’ngs] kallas efter sin
upptäckare det sund, som skiljer syd-amerikanska
fastlandets sydligaste del från Eldslandets
arkipelag. Sundet benämndes först, sannolikt af
upptäckaren, Canal de todos los santos och kallas
af äldre författare ofta Estrecho patagonico
och Estrecho de la nave Victoria (Magalhães’
fartyg). Från det östra, af flacka stränder omgifna
inloppet emellan Cabo de las Virgenes och Catherine
point, till det vestra, af branta, skogbeväxta berg
omgärdade Cabo Pillar har det en längd af omkr. 600
km.; bredden vexlar emellan 20 och 30 km. Den östra,
bredaste delen är riktad först mot s. v., derefter
mot s.; den vestra, mycket smalare delen är vänd mot
n. v. Strömmen är i vestra delen vida häftigare och
mera oregelbunden än i den östra. Seglingen försvåras
derjämte genom våldsamma vestliga vindar. I vester
finnas flere goda hamnar, men sådana äro deremot
sällsynta i öster. Flere försök hafva gjorts att
anlägga kolonier vid sundet, särskildt på östra
kusten af halfön Brunswick. Så grundade Chile 1851
en militärpost och straffkoloni, Punta Arenas, som
1884 hade 1,342 innev., och på de sista åren hafva
flere faktorier eller boskapsstationer tillkommit. De
i närheten befintliga kollagren bearbetas och äro
af stor vigt för ångbåtsfarten trots kolens dåliga
beskaffenhet. Den chilenska regeringen har nu tagit
stränderna på ömse sidor om sundet i besittning samt
af vestra delen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free