Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni / 575-576 (1886) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magar ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

borgmästare i Magdeburg och ansedd såsom luftpumpens
uppfinnare, gjorde först försök med sådana kulor,
hållande omkr. 60 cm. i diameter. För de till
riksdag i Regensburg 1654 samlade furstarna och
kejsaren anställdes sådana försök, som ådagalade,
att det behöfdes tolf hästar att slita kulorna frän
hvarandra, och att detta skedde med stark knall.
L. A. F.

Magdeburgska hemisfererna. Se Magdeburg-halfkloten.

Mage, anat. Med ordet »mage» betecknar man i dagligt
tal abdomen (»buken»), men oriktigt, ty benämningen
tillkommer med rätta endast den deri belägna,
säckformigt vidgade delen af matsmältningsröret,
äfven kallad ventrikel och magsäck (ventriculus,
gaster, stomachus), hvars bestämmelse är att någon
tid qvarhålla de nedsväljda näringsämnena, på det att
vissa af dessa genom magsaftens inverkan må blifva
så förarbetade, att de der eller sedermera kunna
öfvergå i blodet. – Magens form är hos menniskan den,
som fig. 1 utvisar, dock med flere

Fig. 1.

vexlingar. Hans plats är tvärs öfver bukhålans öfre ände,
hufvudsakligen åt venster. Han sträcker sig under
lefvern och hjertat och ligger så nära det senare,
att hans utvidgning (af födoämnen eller gas) ofta
vållar tryck på hjertat och förnimbar, t. o. m. svår
beklämning. Då matstrupen genom mellangärdet inträder
i bukhålan, öfvergår han direkt (Oe) i magen;
öfvergångsstället kallas cardia l. magmunnen. Straxt
der nedom vidgas digestionsröret med en stor hvälfning
åt venster (f), säcken eller bottnen (fundus),
som sträcker sig till mjelten. Från cardia minskas
magens volym småningom mot höger, der han slutligen
med den smalaste delen stiger upp till det ställe
(P), der tunntarmarnas första del, duodenum,
vidtager. Ofvan magen, i konkaviteten af den
s. k. »lilla kröken» (lk), ligger en del af lefvern;
vid konvexiteten af den »större kröken» (sk)
nedhänger kröset (stora omentet), och tätt derintill
framgår groftarmens tränsversala stycke. – Magens
tämligen tunna vägg består ytterst af bukhinnan
(fig. 3, b), derinom af involuntära muskler (1, 2)
och innerst af slemhinna (sl). Musklerna ligga i 3
lager, mer eller mindre glesa allteftersom magen är
utspänd eller sammandragen. De äro groft afbildade
på fig. 2, som framställer magen ut- och invänd. Det
yttersta lagrets buntar, som synas vid 1, derigenom
att de andra lagren och slemhinnan äro aflägsnade,
gå i magens längdaxel, det mellerstas (2) gå
vinkelrätt mot det förras, och det innersta,

Fig. 2.

svagaste och ofullständiga lagrets (3) gå snedt mot
de öfriga. Vid P når det mellersta lagret en rätt
betydande tjocklek (fig. 3, 2), så att det mot lumen
lyfter fram slemhinnan i en ringformig valk (fig. 1,
a; fig. 3), kallad »portvakten» eller »portvalveln»
(pylorus), enär genom dess sammandragning magens
ände mot duodenum kan stängas och de i magen
befintliga ämnena der qvarhållas. Så sker ock vid
digestionen, i det att magen genom successiva

Fig. 3.

partiella sammandragningar och slappningar af förut
nämnda muskulatur sättes i masklik rörelse (motus
peristalticus), hvaraf födoämnena deri ältas om en
tid, under hvilken portvakten i duodenum utsläpper
endast de delar af innehållet, som äro lämpligt
beredda. När allt brukbart, som kräfver magens
behandling, upptagits af eller sålunda afgått ur
denne, slappas portvakten i sin tjenst och resten
får obevakadt passera ut. Ältningen eger rum såväl
på det att den del af magens innehåll, som redan här
kan upptagas af lymf- och blodkärl, skall säkert
bringas i beröring med magväggen, i hvilken dessa kärl
finnas, som ock på det att den saft, som afsöndras
från magens inre yta, så fullständigt som möjligt
skall inblandas i dennes innehåll. Ty ytan utgöres
af slemhinnan, hvilken, klädd med cylinderepitel,
innehåller körtlar, som afsöndra en vätska,
magsaften, af största vigt för ämnenas lösning i
allmänhet och särskildt för ägghviteämnenas beredning
(se Löpe, Magsaft, Matsmältning, Pepsin). Körtlarna
stå palisadlikt i ett oafbrutet lager öfver magens
inre yta (fig. 3, sl), der de utmynna. De äro af
två slag: de egentliga magsaft- (eller pepsin-)
körtlarna, som företrädesvis finnas mot fundus, och
slemkörtlarna, som tätast finnas mot pylorus. Hos
flere djur finnes emellan motsvarande delar en skarp
gräns och ingen sammanblandning af körtelslagen. Kring
dessa körtlar spinnes ett nät af blodkärlens finaste
ändar och emellan dem finnas lymfkärlens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>