Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magelhaens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rötter, ända ut mot slemhinnans yta. – Hos fullvuxna
intager magen i regeln, den transversala ställning
fig. 1 och 2 utvisa. Men hos nyfödda barn, hos hvilka
fundus är föga utvecklad och magen följaktligen mera
rörlik, står hans längdaxel mera vertikal; de kräkas
derför lätt. Från sitt läge ofvan i bukhålan uppe
under mellangärde och lefver kan magen pressas ned,
stundom långt och ända till öfre bäckenöppningen,
af hårdt åtsittande kläder. Detta är tämligen
regelbundet en bland de många menliga följderna af
snörlifvets bruk.
Däggdjurens mage är i allmänhet en enkel, tvärställd
säck af ungefär samma form och läge som menniskans
mage. Hos många af växtämnen lefvande arter antager
han dock en mera förlängd form, blir tarmlik samt
visar omvexlande insnörningar och utvidgningar,
sålunda småningom öfvergående till de sammansatta
magar, som man finner hos hvalarna och några
andra däggdjur, men förnämligast hos idislarna (se
d. o. samt Abomasus, Mångfålla, Nätmage och Våm). Vid
öfre magmunnen hafva enhofvade, svin och myrkottar en
valvel; nedre magmunnen är försedd med en ringmuskel
och inåt riktade veck, som utgöra gräns mot
tunntarmen. – Foglarna hafva vid matstrupens slut en
första afdelning af magen, en s. k. körtelmage. Denna
ligger i bukhålan, är säcklik och har merendels tjocka
väggar, som innehålla en mängd magsaftkörtlar. Ofta
är denna mage af endast obetydligt omfång; men hos de
foglar, som sakna kräfva (se d. o.), är han stor och
synes ersätta denna. Körtelmagen öppnar sig slutligen
i en andra afdelning, som benämnes muskelmagen på
grund af sina starkt muskulösa väggar. Muskulaturen i
denna mage beror af födans beskaffenhet. Svagast och
tunnast äro väggarna hos köttätande foglar, starkast
hos de fröätande, hos hvilka denna afdelning bildas
af två stora, tjocka, halfklotformiga, muskulösa
skifvor, hvardera i midten försedd med en senhinna,
hvarvid muskeltrådarna äro fästa. Dessa »rifskifvor»
beklädas på inre sidan af ett tjockt, hornartadt
öfverdrag samt tjena till att mekaniskt söndersmula
de i kräfvan och körtelmagen uppmjukade födoämnena;
till denna söndermalning bidraga också det grus
och den sand, som de fröätande foglarna svälja för
matsmältningens underlättande. Muskelmagen eger blott
fåtaliga, i nedre delen ofta inga körtlar. Hos
roffoglarna uppkastas de osmältbara ämnena,
t. ex. ull, fjäder, hår, ben, hvilka sistnämnda äro
mycket nötta, i synnerhet vid lederna. Hos några
vadare och simfoglar bildar muskelmagens bakre
hälft en särskild bimage, som kan jämföras med
krokodilernas bakre magafdelning. – Hos
kräldjuren öfvergår matstrupen ofta omärkligt i den stora,
rymliga magen, som alltid är skild från tunntarmen
genom en valvel. Magen intager företrädesvis kroppens
längdriktning utom hos sköldpaddorna, som hafva
honom tvärställd. Krokodilernas mage är rund och har
två afdelningar: en främre, stor och muskulös, som
liknar foglarnas muskelmage, och en bakre af mindre
storlek. – Amfibiernas mage är
mestadels tydligt afsatt, ofta retortformigt
utvidgad, långsefter veckad och hos några begränsad
af ett ringformigt veck mot tunntarmen. – Hos
fiskarna finnes vanligen icke häller någon tydlig
gräns emellan matstrupen och den vida magen,
hvilken mot tunntarmen enligt regeln har en yttre
muskeluppsvallning och en inre klaff. Än är magen
enkel, än förlängd bakåt i form af en blindsäck.
G. v. D. C. R. S.
Magelhaens. Se Magalhães.
Magelixir. Se Elixir.
Magellan. Se Magalhães.
Magelone (Fr. Maguelonne), den sköna, »dotter till
konungen af Neapel», är hjeltinnan i en medeltida
riddareroman, som handlar om kärleken emellan henne
och Peter af Provence samt deras oblida öden och
lyckliga återförening. Berättelsen diktades på vers
i Provence under 1100-talet, omarbetades till en
fransk prosaroman och upptogs derefter som folkbok
i de flesta europeiska literaturer.
Magendie [masjängdi], François, fransk fysiolog,
f. 1783, d. 1855, var prosektor vid medicinska
fakulteten i Paris och derefter läkare vid
Hôtel-Dieu samt blef 1831 professor vid College
de France. Genom sina många experimentella arbeten
inlade M. synnerligen stora förtjenster om medicinens
utveckling. Sålunda var det han, ej Charles Bell,
som först upptäckte lagen om de främre och bakre
ryggmärgsrötternas olika uppgift. Den experimentella
toxikologien har honom att tacka för många arbeten
af utmärkt värde: hans på hithörande undersökningar
grundade Formulaire pour l’emploi et la préparation
de plusieurs nouveaux médicaments upplefde åren
1821–36 nio upplagor samt öfversattes till flere språk
(till svenska 1827). Bland M:s öfriga skrifter märkas,
förutom en stor mängd smärre afhandlingar, Leçons
sur les phénomènes physiques de la vie (4 bd
1836–38), Leçons sur les fonctions et les maladies du
système nerveux (1839) och Recherches physiologiques
et cliniques sur le liquide céphalorhachidien
(1842). Åren 1821–31 utgaf M. Journal de
physiologie expérimentale et patologique.
R. T-dt.
Magenta [madsje’nta], stad i italienska provinsen
Milano, vid landsvägen och jernbanan Milano–Novara,
6 km. ö. om floden Ticino. 6,225 innev. (1881). Vid
M. utkämpades d. 4 Juni 1859 en strid emellan fransmän
och österrikare. Napoleon III hade d. 3 Juni på
aftonen låtit gardesgrenadierdivisionen besätta
den icke förstörda bron öfver Ticino samtidigt
med att general Mac-Mahon med tre divisioner (en
af dessa kom dock senare) gick öfver floden vid
Turbigo, 10 km. längre upp. De utefter stora vägen
till M. framryckande gardesgrenadiererna stoxmade
kl. 9,30 f. m. broarna öfver den stora kanalen
Naviglio Grande, 3 km. v. om M. Mac-Mahon, som satt
sig i marsch kl. 10 f. m., ryckte långsamt framåt och
träffade kl. 1 e. m. på fienden, 32,000 man stark,
under fältmarskalklöjtnanten Clam-Gallas, hvarefter
kring orten Buffalora, n. om stora vägen, en häftig
strid uppblossade, i hvilken äfven gardesgrenadiererna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
