- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
579-580

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magelhaens ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

deltogo. Friska österrikiska trupper inträffade
småningom på slagfältet och kastade kl. 3 e. m.
gardesgrenadiererna efter ett ytterst tappert
försvar tillhaka på andra sidan kanalen, hvarefter
andra österrikiska trupper från söder ryckte
fram emellan kanalen och Ticino, men der möttes
af den anländande franska kåren Canrobert.
Striden fortgick med häftighet intill aftonen, då
Mac-Mahon genom att storma staden M.
afgjorde densamma. Derefter drogo sig österrikarna
tillbaka dels åt Milano, dels söderut. De
hade haft omkr. 70,000, man i striden,
fransmännen omkr. 56,000. Österrikarna förlorade
nära 10,000 man, af hvilka 4,000 fångar,
fransmännen 5,000. – General Mac-Mahon utnämndes
på sjelfva slagfältet till hertig af Magenta.
C. O. N.

Magenta [madsje’nta], ett slags färg. Se Anilinfärger.

Mager (Grek. magoi, Lat. magi) kallades hos
de gamle kaldéerna, mederna och perserna den
lärda kasten, som hufvudsakligen utgjordes af
presterna. Då desse jämte förvaltningen af de
religiösa bruken äfven hade att utforska och
tolka gudamakternas vilja, vare sig denna redan
fanns i skrift upptecknad eller gaf sig tillkänna
genom tecken och hetydelsefulla händelser,
kom småningom namnet mager att användas om
alla, som sysselsatte sig med dröm-, tecken- och
stjerntydning l. astrologi (se d. o.), med
spådomskonst, besvärjelser och trolldom i allmänhet.
Namnets härledning är oviss. Sannolikt – då
»mager» såsom beteckning för presterna historiskt
förekommer tidigare hos semiterna än hos
arierna – kan det härledas från ett
förkaldeiskt (sumiriskt) idiom mah i betydelsen
af stor, hög, upphöjd. Måhända hafva ock
hos sumir-folket presterna från början
kallats mager och, då detta folk besegrades af
kaldéerna, namnet öfverförts till dessa. Hos
kaldéerna kommo magerna till sådant inflytande,
att orden kaldéer och mager begagnas
synonymt. Redan före 600 f. Kr. bildade de hos
kaldéerna ett ordnadt stånd. (Jfr Jer. 39 och
Daniels profetia. I G. Test. användes ordet
uteslutande om de kaldeiske presterna, men i den
alexandrinska bibelöfversättningen har det
erhållit ofvan anförda vidsträckta betydelse.) Från
kaldéerna synes namnet hafva öfvergått till
mederna, hos hvilka en hel stam benämnes mager,
och sedermera af Cyrus blifvit infördt i det
persiska riket. Ty det från greker och romare
hemtade antagandet att de forntida persiske
presterna skulle ursprungligen hetat mager
motsäges af det förhållandet att namnet icke
förekommer i Zend-Avesta och att Yatus, eller
utöfvarna af hemliga konster, voro strängt förbjudna.
Då likväl magismen i sin ädlare gestalt åsyftade,
liksom Zoroasters lära, kännedom om naturen
och moralisk spekulation, blef den snart
införlifvad med nämnda lära och Zoroaster betraktad
som magernas hufvudman. Men äfven den
urartade riktningen vann tidigt insteg i Persien.
Likaså finnas bägge riktningarna omtalade i N.
Test.: »de vise män från Österlandet», som
hyllade Frälsaren, å ena sidan samt trollkarlarna
Simon Magus och Elymas å den andra. Äfven
Apollonius från Tyana och Alexander från
Abonoteichos voro berömda mager. Under den
romerska republikens tid blefvo magerna, som
gemenligen i Vesterlandet benämndes kaldéer,
genom ofta upprepade senatsbeslut bortvisade
från Rom. Under de hedniske kejsarna blefvo
de än gynnade, än förföljda. De kristne
kejsarna förbjödo vid dödsstraff utöfvandet af
magiska konster. Se vidare Magi.
K. H.

Magerhet. Se Macies.

Magerö, Norges nordligaste ö, skiljes af
Magerösundet från fastlandet. Areal 390 qvkm.
På M. ligger det af turister mycket besökta
Nordkap (71° 11’ 40" n. br.). Något längre mot
n. utskjuter dock Knivskjärodden, Norges
nordligaste punkt.
O. A. Ö.

Magflen, gammal svensk benämning på
magsyra eller magkatarr.

Maggia [ma’ddsja], flod i schweiziska kantonen
Ticino, kommer från Lago di Naret (2,240
m.) och mynnar ut genom ett bredt delta i Lago
Maggiore. Längd 43 km.

Maggiore (maddsjåre; Ital.; Fr. majeur),
musikt., egentl. »större», en benämning på
durklangen, emedan densamma har stor ters, i
motsats till mollklangen, som har liten ters och derför
kallas minore (mineur). »Maggiore»
begagnas ofta i äldre musik som öfverskrift på
den del af ett mollstycke, hvilken går i dur,
liksom »minore» på den del af ett durstycke,
hvilken går i moll.
A. L.

Maggrop. Se Bröstgrop.

Maghrib, Arab., egentl. (sol-)nedgångsort;
vester. – El-maghrib (»vestern») är det
allmänna arabiska namnet på norra Afrika med
undantag af Egypten. – M.-el-aksa (»den
aflägsna vestern») är arabernas namn på
Marokko.

Magi (hårdt g; Grek. mageia, Lat. ars
magica
), teckentydning, hexeri, trolldom, svartkonst.
Ordet är härledt från det mediska och persiska
namnet för de vise män, »mager» (se d. o.),
som troddes vara i besittning af underbara,
öfvernaturliga kunskaper. – »Magi» i vidsträckt
bemärkelse sönderfaller i två olika arter:
mantik (se d. o.) l. divination (spådomskonst),
som söker att läsa i de gudomliga makternas
för de dödlige förborgade afsigter, och
egentlig magi (trolldom), som söker att tvinga
dessa makter att bevilja hvad de dödlige
begära. Båda stå de på samma botten som
religionen. Liksom denna hafva de sitt ursprung
i menniskans bäfvan för hvad hon ej kan
öfvervinna samt hennes begär att blidka högre
väsenden och komma till delaktighet af deras
kraft. Ja det kan väl sättas i fråga, om det
någonsin har funnits eller skall finnas en
religion, som ej i sig upptager något af mantik
och magi. Men dessa hafva så mycket större
betydelse, ju lägre ett folk eller en individ och
dess religion stå. Ju längre vi gå tillbaka i
tiden, dess starkare finna vi tron på möjligheten
att genom vissa symboler, formler eller
handlingar kunna tvinga osynliga makter, onda eller
goda, att bönhöra menniskan. Dermed sammanhänger,
att, der två folk på olika kulturstadier
bo i samma land, det högre folket vanligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free