Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magelhaens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medeltidsmagien lemnar Sprengers beryktade »Malleus
maleficarum», d. v. s. Hexhammare, förf. 1487. –
Ända in i våra dagar fortlefver tron på
verksamheten af magiska konster dels såsom
folkvidskepelse, t. ex. signerier, vid »iråk»,
läsningar och smörjningar, utförda af »kloka gubbar»,
»helbregdagörelse genom tron» o. s. v., dels hos de
högre klasserna såsom spiritism och mer dylikt. –
Med naturlig magi menar man konsten att genom
fingerfärdighet eller med tillämpande af vissa
naturlagar åstadkomma företeelser, hvilka för den,
som ej känna deras förklaringsgrund, förefalla
som under. – Jfr V. Rydberg: »Medeltidens magi»
(1865). J. C.
Magid (Ha-magid, »berättaren») är namnet på en i Lyck
i Preussen sedan 1858 regelbundet utkommande hebreisk
veckotidning. Bland de 97 judiska tidningar och
tidskrifter, som f. n. utkomma i olika land i Europa,
Amerika och Asien, äro 18 på hebreiska språket, och
af dessa är M. den äldsta. Den grundades af doktor
L. Silbermann, behandlar politiska, sociala och
vetenskapliga frågor samt har läsare i alla land, der
judar vistas. L. L.
Magiker (jfr Magi), hemmastadd i magi, trollkarl. –
Magisk, tillhörande magien; öfvernaturlig, trolsk,
förtrollande, förtjusande. – Om s. k. magiska
qvadrater och magiska kuber se Trollqvadrater och
Trollkuber.
Maginflammation l., rättare, bukhinne-inflammation
(Lat. peritonitis, af peritoneum, bukhinnan; se
Bukhåla) är en inflammation i den serösa hinna,
som bekläder bukhålans insida jämte ytan af deri
inneslutna organ, såsom magsäck, tarmar, lefver,
mjelte m. fl. Inflammationsprocessen kan vara utbredd
öfver hela denna vidsträckta hinna (allmän l. diffus
peritonit) eller inskränkt till enskilda delar
af densamma (cirkumskript peritonit), och den får i
sistnämnda fall olika namn i olika regioner såsom
perihepatit vid inflammation af lefverns serösa
hinna, perityflit, på blindtarmen, perimetrit, på
lifmodern. o. s. v. Peritoniten kallas primär, då
den icke fortplantat sig från ett annat sjukt organ,
utan i första hand angriper bukhinnan, t. ex. den,
som uppkommer genom förkylning (p. rheumatica)
eller genom kontusion af underlifvet. Oftare är
peritoniten sekundär, d. v. s. uppkommen genom
retning från ett underliggande sjukt organ, såsom vid
magkräfta, magsår, tarmsår, inflammationer i lifmoder,
äggstockar, blåsa, njurar, lefver och mjelte samt
lefverkräfta, lefversyfilis m. m. Slutligen uppträder
peritoniten såsom metastatisk vid barnsängsfeber,
pyemi, akuta utslagssjukdomar m. m. Till förloppet
är peritoniten antingen akut eller kronisk. I den
akuta och allmänna peritoniten utvecklas vanligen
ett rikligt seröst, fibrinöst och ofta slutligen
varblandadt exsudat, som fyller större eller mindre
del af bukhålan och sedan kan resorberas eller medföra
sammanväxningar emellan bukens organ eller qvarlemnar
varhärdar, hvilka ofta förorsaka farliga genombrott
i närliggande organ. Den kroniska peritoniten är
vanligen inskränkt, afsätter mindre exsudat och består
mera i en bindväfsbildning, som sammanlöder motliggande
organ. Den akuta allmänna peritoniten gifver sig
tillkänna genom frossbrytningar, intensiv smärta
och ömhet i buken, stark feber, kräkningar,
spänd buk, förstoppning, oro, sömnlöshet och sedan
ofta tecken till utgjutning i bukhålan. Hastigt
dödande är den peritonit, som uppkommer genom
perforation af bukhinnan genom något sår i
underliggande organ: magsår, tarmsår eller dylikt
(perforationsperitonit). Genom tuberklar i tarmar
och tarmkäx uppstår hos barn den s. k. tuberkulösa
peritoniten. De vigtigaste botemedlen mot peritonit
äro stillaliggande, kalla omslag och opiat.
F. B.
Magister, ett latinskt ord, som kommer af magis,
mera, och således ursprungligen betyder den, som
är förmer än en annan; förman, chef, »mästare». Så
t. ex. kallades i äldre tider diktatorn i Rom
för magister populi, folkets chef. Hans stående
medhjelpare bar namnet m. equitum, chef för
rytteriet, hvilken hade hög rang jämte rätt att
låta sig företrädas af sex liktorer samt begagna den
kuruliska stolen och den purpurbrämade togan. Under
den senare romerska kejsaretiden, från Konstantin I,
buro flere af de högste ämbetsmännen titeln magister,
t. ex. m. admissionum, öfverhofceremonimästaren,
m. militum, fältmarskalk, m. morum, censor,
m. officiorum, ministern för det kejserliga huset,
m. scriniorum, kanslipresidenten. Äfven föreståndarna
för flere slags korporationer och prestkollegier
kallades magistri. – Redan tidigt uppkom vid
universiteten den seden att benämna den, som för
värfvat godkända insigter i »de sju fria konsterna»
(se Fria konster), för artium liberalium magister
eller, i dagligt tal, endast magister. Sedan qvarstod
denna benämning för dem, som tagit högsta examen inom
den filosofiska fakulteten och derefter offentligt
försvarat en afhandling. Utnämningen skedde med
många högtidliga formaliteter (magisterpromotion),
något olika på olika tider och ställen. Dels deraf
att magistrarna vanligen erhöllo rätt att föreläsa och
undervisa (jfr Docent), dels deraf att i medeltidens
klosterskolor chefen kallades magister scholarum
blef ordet i Sverige och Finland samt är i dessa
land ännu hos den stora massan af folket en allmän
titel för »lärare». Om m. chirurgiae se Karolinska
mediko-kirurgiska institutet, sp. 408. Numera är
benämningen magister vid de svenska universitetens
filosofiska fakultet ersatt med titeln doktor. Vid
Finlands universitet är den deremot bibehållen,
i det att der ännu filos. kandidater, vanligen vid
högtidliga promotioner, kreeras till magistrar
(doktorstiteln tillägges promoverade filos.
licentiater). – Vid »simpromotioner» i Sverige utdelas
magistertiteln (»simmagister») såsom den högsta
belöningen för skicklighet. Se Doktor och Kandidat.
J. C.
Magjster admissionum. Se Magister.
Magister artium liberalium [artsium]. Se Artium
lib. mag. och Fria konster.
Magister convivii. Se Arbiter bibendi.
Magister docens. Se Docent och Magister.
Magister equitum. Se Magister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
