- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
607-608

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magni ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innehafvare af den svenska tronen. Detta uppdrag synes
hafva lyckats bättre än danske konungen Kristian I:s
samtidiga sträfvan att erhålla ett stöd af påfven i
sitt fikande efter Sveriges konungakrona. M. sjelf
utnämndes till påflig kammarherre samt fick
förtroendet att uppsamla den heliga stolens
inkomster i de tre nordiska rikena, en befattning,
som innehafts af konung Kristians kansler, biskop
Marcellus. På hemvägen fängslades M. af Kristians
broder, grefve Gerdt, men frigafs slutligen på
bemedling af domkapitlen i Bremen och Hamburg. Han
blef 1462 biskop i Vesterås, men afled redan 1464.

Magni, Johannes. Se Johannes Magni.

Magni, Olaus. Se Olaus Magni.

Magni, Petrus. Se Månsson, P.

Magni, Jonas, med tillnamnet Vexionensis,
d. v. s. »från Vexiö», universitetslärare, biskop,
föddes i Vexiö d. 11 Mars 1583. Han blef student
i Upsala 1602. och sedan han, genom vistelse vid
utländska lärosäten samt i Wittenberg förvärfvad
magistervärdighet (1610), vunnit lärdom och
anseende, erhöll han 1614 en professur i Upsala,
hvars hufvudämne blef etik. Året derpå råkade
han i en häftig strid angående Aristoteles’
metod med biskopen i Strengnäs, Laur. Paulinus
Gothus, som var en ifrig anhängare af den ramistiska
riktningen inom filosofien. 1620 lades den praktiska
filosofien till en annan professur, och M. fick endast
politik och historia till undervisningsämnen. 1624
blef han professor i teologi och var således,
då fakultetsinrättningen 1626 infördes, en af
den teologiska fakultetens förste medlemmar. 1640
promoverades han i Upsala till teol. doktor. Han var
då redan kallad till biskop i Skara stift, hvilket
han 1641 tillträdde. Sistnämnda år utverkade han hos
regeringen, att ett fullständigt gymnasium med nödigt
antal lärare och tillräckligt underhåll upprättades
i Skara. Han dog på Brunsbo biskopsgård vid Skara
d. 3 April 1651. Från 1635 bevistade M. riksmötena
och var vid 1647 års riksdag presteståndets talman,
i hvilken egenskap han nitiskt omfattade frågan om
konkordieformelns antagande såsom symbolisk bok för
svenska kyrkan. Hans afhandlingar och stridsskrifter
i filosofi räknas till de märkligare produkterna af
den tidens akademiska författareskap.

Magni [ma’nji], Pietro, italiensk bildhuggare, f. i
Milano 1817, d. 1877, är bekant för sina bildstoder af
Volta, Michelangelo, Galilei och Canova för Galleria
Vittorio Emmanuele i Milano samt för monumentet öfver
Lionardo da Vinci på Piazza della Scala i samma stad,
hvilket monument framställer renaissancens stormästare
omgifven af fyra de närmaste bland sina lärjungar:
Beltraffio, Salaino, Oggionno och Cesare da Sesto.

Magnificat (Lat.; »han lofprisar») kallas en
af de evangeliska lofsångerna (cantica majora),
näml. Canticum beatae Mariae virginis, eller Marias
lofsång i Zacharias hus, då hon besvarar Elisabets
helsning med orden magnificat anima mea dominum
(»min själ prisar storliga
Herran»). M. sjunges i katolska kyrkan vid
vespern och har melodier i alla åtta kyrkotonerna
(»Magnificat octo tonorum»). Kyrkokomponister
hafva ofta komponerat M. flerstämmigt.
A. L.

Magnificus, Lat., »magnifik», storartad, präktig,
ståtlig, brukas i Sverige i det latinska uttrycket
rector magnificus, som är en titel på universitetens
rektorer, hvilka äfven bara titeln magnificens.

Magnin [manjä’ng], Charles, fransk
literaturhistoriker, f. 1793, d. 1862, gjorde sig
känd som begåfvad kritiker i »Globe», »National»,
»Revue des deux mondes» och »Journal des sa
vants». Hans egentliga fält var dramats och teaterns
historia. Han utgaf bl. a. Les origines du théâtre
moderne
(1838) och Histoire des marionnettes en Europe
(1852; 2:dra uppl. 1862).

Magnin [manjä’ng], Pierre Joseph, fransk politiker
och financier, föddes i Dijon d. 1 Jan. 1824. Efter
att hafva varit en mycket anlitad kommunalman i
sin fädernestad valdes han 1863 till deputerad. I
kammaren uppträdde han såsom oppositionsman
samt yttrade sig mest i frågor rörande finanser
och näringar. Af nationalförsvarsregeringen
utnämndes han d. 4 Sept. 1870 till minister för
handel och åkerbruk samt fick såsom sådan till
uppgift bl. a. att sörja för Paris’ proviantering
straxt före belägringens början. Trots alla hans
ansträngningar tvangs dock staden, såsom bekant, till
kapitulation just genom brist på lifsmedel. Vald
till medlem af nationalförsamlingen, tog han
plats bland venstern och röstade i alla frågor
med den republikanska minoriteten. I Dec. 1875
valdes han till senator för lifstiden och tillhör
fortfarande venstern. I Freycinets första kabinett
(1879–80) var han finansminister. För närvarande
(1886) är M. guvernör för Franska banken.
J. Fr. N.

Magnolia L., bot., paleont., ett till
nat. fam. Magnoliaceae DC. (Polyandria, Polygynia
L.) hörande trädslag med vanligen läderartade,
helbräddade, stundom ständigt grönskande
blad och stora, praktfulla, ofta välluktande
blommor. Foderblad 3, snart affallande; kronblad
6–12; karpeller tättställda, 1–2-fröiga, öppnande sig
på yttre sidan och slutligen bildande en ax- eller
kottelik fruktsättning. Slägtet förekommer numera
hufvudsakligen i östra Asien och Nord-Amerika,
men hade under den tertiära tiden en cirkumpolär
utbredning och var då representeradt såväl på
Spetsbergen som på Grönland. Det synes hafva uppträdt
under kritperioden, och blad af detsamma äro funna
i till denna period hörande lager såväl i Europa som
på Grönland och i Nord-Amerika. A. G. N.

Magnskog. Se Mangskog.

Magnus, Lat., stor, den store.

Magnus (egentl. det latinska adj. magnus, »den store»,
som ingår i Karl den stores latinska namnform, Carolus
Magnus,
och hvilket antagligen af okunnighet upptogs
i Norden såsom ett af den väldige kejsarens namn),
svenska konungar:

1. Se Magnus Nilsson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free