- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
617-618

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Under M:s tid slutfördes uppbyggandet af Åbo
domkyrka, som år 1300 högtidligt invigdes, hvarjämte
biskopssätet från Räntämäki flyttades till Åbo. M.,
som torde varit en from och godsinnad man, är
den förste af Finlands biskopar, som blifvit
begrafven i Åbo domkyrka. – 2. M. (II). Se
Tavast. – 3. M. (III). Se Stjernkors.
M. G. S.

Magnus, Johannes. Se Johannes Magni.

Magnus, Olaus. Se Olaus Magni.

Magnus. 1. Eduard M., tysk porträttmålare, f. i
Berlin 1799, d. derst. 1872, började måla först
i sitt 24:de år och studerade då porträttmåleri
under Schlesinger. Derefter reste han till Paris
och Rom, der han dröjde i flere år. Han återkom
1835 till Berlin och blef der 1844 professor
vid konstakademien. 1850 och 1853 gjorde han
resor i Spanien. M. ansågs en tid som en af de
förnämste mästarna i sitt fack, och hans berömda
porträtt af Jenny Lind utgjorde en af perlorna
på utställningen i Berlin 1846. För öfrigt målade
han äfven genretaflor, som blifvit olika bedömda. –
2. Heinrich Gustav M., tysk fysiker, den föregåendes
broder, f. 1802, d. 1870, blef 1827 filos. doktor i
sin födelsestad, Berlin, arbetade 1828 under Berzelius
på Vetenskapsakademiens laboratorium i Stockholm,
gjorde derefter en studieresa till Paris och utöfvade
från 1831 en högst berömlig verksamhet såsom lärare
i teknologi och fysik vid Berlins universitet,
der han 1834 blef e. o. och 1845 ordin. professor
i teknologi. På det kemiska området upptäckte
M. isetionsyra och ett efter honom uppkalladt
platinasalt m. m. samt gjorde å de i blodet befintliga
gaserna analyser, hvilkas resultat först genom den
nyaste tidens förbättrade forskningsmedel blifvit
jämförelsevis betydelselösa. Långt vigtigare blefvo
M:s arbeten inom flere af fysikens grenar, såsom
hans elektriska och hydrodynamiska experiment samt
framförallt de iakttagelser, med hvilka han riktat
värmeläran. Samtidigt och i märklig öfverensstämmelse
med Regnault, ehuru fullt oberoende af denne, bestämde
nämligen M. luftens utvidgning, hvarvid han genom
användning af svensken Budbergs metod erhöll ett
rationellare talvärde än Gay-Lussac’s och Daltons. I
närmaste sammanhang dermed gjorde han noggranna
mätningar af ångors spänstighet. M. konstruerade
äfven en jordtermometer och anställde undersökningar
öfver det strålande värmet, särskildt gasernas
absorptionsförmåga för detsamma. Hans arbeten
återfinnas hufvudsakligen i Poggendorffs »Annalen».

Magnus, Sara, pianist, född i Stockholm d. 18
Dec. 1837 af judiska föräldrar, studerade först under
van Boom och Hasert, sedermera (1856) i Tyskland
under Kullak och Liszt. Efter en kort vistelse i
Sverige, 1858–59, reste hon å nyo ut och studerade i
Berlin, Weimar och Leipzig, dess emellan företagande
konstresor under växande bifall. Hon öfvergick 1864
till den lutherska kyrkan och gifte sig följande
år med den tyske musikförläggaren Gustav Heinze
(f. 1834), med hvilken hon sedermera bosatte
sig i Dresden, der deras hus bildat en musikalisk
medelpunkt. Hon är en ansedd musiklärarinna och har
för pedagogiskt bruk bearbetat verk af Bach och Field.
A. L.

Magnus Billung, hertig af Sachsen. Se Billungarna.

Magnusen, Finn. Se Magnusson, F.

Magnus Haraldsson, den siste katolske biskopen i
Skara, var ärkedjekne derstädes, då han 1522 valdes
till stiftets styresman. (Påfven Hadrianus VI vigde
s. å. en italienare till biskop i Skara.) M. bevistade
1527 års märkliga riksdag i Vesterås och samtyckte,
ehuru motvilligt, till recessen och Leckö slotts
indragning från biskopsstolen till kronan. Han
invigdes på Gustaf I:s befallning nyåret 1528 i
sitt ämbete af vesteråsbiskopen Peder Månsson,
tjenstgjorde en vecka senare vid konungens kröning
och infann sig äfven på kyrkomötet i Örebro 1529. Men
på våren sistn. år biträdde han Ture Jönssons försök
att uppresa vestgötaallmogen mot konungen. Med herr
Ture flydde han till Danmark, hvarifrån han utfärdade
en formlig protest mot Vesterås recess. I likhet med
sin medflykting dömdes han på riksdagen i Strengnäs
(1529) att mista all sin egendom i Sveriges rike. På
våren 1530 nödgades de båda herrarna lemna Danmark. De
kommo i Sept. till Kristian II i Nederländerna och
följde honom på expeditionen till Norge 1531, vid
hvars olyckliga utgång (1532) M. H., likasom konung
Kristian, fördes till Köpenhamn. Han uppehöll sig
derefter i Mecklenburg, i ett kloster nära Rostock,
och dog omkr. år 1560.

Magnus Nilsson, kallad den starke, dansk prins, son
af Nils Svensson (Sven Estridssons son) och Margareta
Fridkulla (svenske konungen Inge d. ä:s dotter),
utmärkte sig genom sin skönhet och sin höga gestalt
samt genom tapperhet och herskarebegåfning, men
var derjämte grym och afundsam. Under faderns svaga
styrelse (1104–34) var M. hufvudman för det parti vid
hofvet och bland stormännen, som ville häfda gammalt
nordiskt skick i motsats till de många nya bruk, som
Knut Lavard, Sönderjyllands hertig, ville införa
från Tyskland. Hufvudanledningen till fiendskapen
emellan M. och Knut var dock den att M. befarade,
att folket efter konung Nils’ död skulle taga Knut
till konung, så mycket mera som denne redan utöfvade
stort inflytande. Men Margareta Fridkulla höll striden
tillbaka, och så länge hon lefde, kom det icke till
några svårare slitningar. Sedan M. efter Inge d. y:s
död af vestgötarna valts till konung och sedan
drottning Margareta aflidit (1130), mördades Knut af
M. (d. 7 Jan. 1131). Denne dömdes på tinget såsom
mördare och måste fly ur landet, men hans fader,
konung Nils, kallade honom snart tillbaka. Knuts
äldre broder, Erik (Emune), gjorde då uppror mot
konungen såsom M:s medbrottsling. I det krig, som
med anledning deraf uppblossade, var M. anförare
för konungens anhängare och vann flere segrar, men
nödgades också flere gånger draga sig tillbaka till
Vestergötland samt dessutom först i Aug. 1131 och
derefter i April 1134 aflägga länsed till den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free