- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
639-640

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mahabaleshwar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gick förloradt för turkarna, och M. måste (1830)
erkänna Greklands sjelf ständighet (se Grekland,
sp. 1547–49). Äfven med Persien råkade M. i krig
(1821), men detta slutades genom freden i Ersirum
(1823) utan vinst eller förlust för de stridande
parterna. Det långvariga vahhabit-upproret i
Hedjas (1811–18) kunde M. blott genom Muhammed
Alis hjelp kufva; men denne, alltsedan 1811
så godt som enväldige turkiske ståthållare i
Egypten blef slutligen (1831) M:s farligaste
motståndare, då sultanen afslog hans öfverdrifna
anspråk. Hans adoptivson Ibrahim Pascha framträngde
ända till Brussa och hotade derifrån sjelfva
Konstantinopel. Blott med Rysslands hjelp kunde
M. rädda sitt rike, men freden i Kutahija (1833)
kostade honom hela Syrien och en liten del af
Mindre Asien. Sex år derefter utbröt kriget å nyo,
men samtidigt bortrycktes M. (d. 1 Juli 1839) genom en
hastig död. Oaktadt M. på detta sätt måste åt alla
håll afstå betydande områden åt fientliga grannar
eller forna undersåtar, förmådde dessa motgångar
aldrig att bryta hans kraft eller hindra honom i
utförandet af de reformer, som han klarare än någon af
sitt lands statsmän insåg erbjuda den enda möjligheten
till det turkiska väldets upprätthållande. De lika
sjelfrådige som farlige janitsjarernas blodiga
utrotande (se Janitsjarerna), militärväsendets
ombildning efter vesterländskt mönster, inrättandet af
krigs-, artilleri-, ingeniörs- och sjökrigsskolor,
upprättandet af en stående armé, inkallandet af en
riksförsamling, tillsättandet af ständiga sändebud
vid stormakternas hof, finansväsendets ordnande
och flere andra reformer genomförde han så kraftigt,
att det blott behöfts, att hans efterträdare någon
tid fullföljt hans verk, för att Turkiet i politisk
fasthet och kraft skulle kunnat mäta sig med hvilken
annan stat som hälst. Men efter M:s son, den upplyste
och välmenande, men föga kraftige Abdu-l-medjid,
hafva alla följande sultaner utmärkt sig endast genom
olika slag af dåliga egenskaper, och alla klarsynta
reformvänner i Turkiet betrakta M. II fortfarande
såsom den siste store turkiske sultanen. H. A.

Mahmud [utt. med hörbart h], turkiska statsmän. 1. M. Nedim
pascha,
f. 1805, var generalguvernör öfver vilajetet
Aidm (Smyrna), då han af storvesiren Reschid
pascha kallades till marinminister (1856). Efter
att kortare tider varit utrikesminister (1858)
och storvesir (1871) förestod han handelsministeriet
1872–1874. Sin egentliga politiska betydelse erhöll
han under sitt andra storvesirat (Aug. 1875–Maj 1876),
då han under den kritiska tiden före 1877–78 års
rysk-turkiska krig, som ett kraftigt och villigt
verktyg i Ignatievs hand, deltog i seraljens och
de europeiske diplomaternas intrigspel. Men sedan
det finansiella tillståndet genom statsbankrutt (1
Jan. 1876) och vanvettigt slöseri blifvit outhärdligt,
bulgariska upproret utbrutit (4 Maj) och makternas
hållning efter konsulsmordet i Saloniki (5 Maj)
blifvit mer hotande, utbröt det af ung-turkiska
partiet under Midhat pascha ledda
softa-(»student»-)upploppet i Konstantinopel (10 Maj
1876), som ledde till M:s störtande och förvisning
till Lesbos. 1879 blef han åter inrikesminister
och genomdref sin fiende Midhats förvisning till
Arabien (1881). Han dog 1884. – 2. M. Damad pascha,
f. 1840, gift med en syster, Djemile (f. 1843),
till nuvarande sultanen Abdu-l-hamid II (deraf
namnet damad, »svåger»), har haft sin politiska
betydelse endast genom det stora inflytande han
utöfvat öfver denne svage regent. Utan hufvud och
kunskaper, lastfull och samvetslös, motarbetade denne
typiske representant för det usla paschaväldet
ständigt alla reformpartiets bemödanden till
Turkiets upprättande. Lika förderfligt var hans
inflytande under 1877–78 års rysk-turkiska krig,
då han som hemmavarande chef för artilleriet ville
från Konstantinopel leda krigsrörelserna och genom
sina intriger åstadkom en ständig omsättning af
generaler, krigsministrar och storvesiren. Slutligen
föll han i onåd, skickades som generalguvernör till
Tripolis (1878), misstänktes sedan för att jämte
Midhat Pascha hafva deltagit i en sammansvärjning
och landsförvisades med honom till Taif i Arabien,
der han dog 1884. H. A..

Mahn, Karl August Friedrich, tysk filolog, f. 1802,
verkade från 1828 såsom språklärare i Berlin. Han har
bl. a. utgifvit de provençalske trubadurernas dikter
(8 bd, 1846–85) och i sammanhang dermed åtskilliga
språkvetenskapliga och literaturhistoriska arbeten:
Commentar und glossar zu den werken und gedichten der
troubadours
(1871–77), Grammatik und wörterbuch der
altprovenzalischen sprache
(1:sta afd., ljudlära och
ordböjningslära, 1885) m. fl.

Mahogniträdet, Swietenia Mahagoni, L., bot.,
tekn.,
är ett stort träd, med vackra, parbladiga
blad samt vippor af mindre blommor med femklufvet
foder och fem kronblad. Ståndarna äro 10, med vid
basen sammanvuxna strängar, hvilken rörformiga
sammanväxning Linné ansåg vara ett honingsgömme
med fria ståndare å dess rand. Han förde derför
Swietenia till kl. Decandria. Frukten är en hård
kapsel, öppnande sig vid basen och innehållande
tegellagda, vingade frön. Mahogniträdet hör
till nat. fam. Cedrelaceae Juss. och förekommer
i Central-Amerika. Några arter finnas äfven i
Gamla verldens tropiska land, t. ex. Sw. (Khaya)
senegalensis i Afrika och Sw. febrifuga Roxb. i
Ostindien. Trädets ved, »mahogni», är ett högt
värderadt virke till möbler och finare
snickeriarbeten, emedan veden är mycket hård, antager vacker
glans och aldrig angripes af insektlarver. Barken,
Cortex mahagoni, är i andra land använd såsom
feberfördrifvande och gagnelig mot diarré. Den har
äfven ibland utgifvits for kinabark. Genom insnitt i
trädet utflyter ett gummi, »Acajougummi», som liknar
»körsbärskåda». Namnet acajou tillhör dock egentligen
det Vestindiska trädet Anacardium occidentale. Jfr
Acajou. O. T. S.

Mahomed (Mahomet), oriktig form för Muhammed.

Mahon l. Puerto Mahon [maån], hamnstad på spanska ön
Menorca, vid en på östra kusten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free