Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mahabaleshwar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befordrades M. till general af infanteriet och
företog s. å., utan framgång, flere ströftåg
mot Petersburg. 1707 erhöll han afsked ur
krigstjensten. Han dog i Reval 1710. – Son till en M:s kusin
var den Georg Johan M., hvilken såsom lifdrabant var
med Karl XII i Bender och senare i Stralsund. Denne
dog 1733 såsom öfverstelöjtnant vid Vestmanlands
regemente.
Maikop, stad i ryska Kaukasus, prov. Kuban, vid
Bjelaja, en biflod till Kuban. Det var förr endast en
befäst stanitsa (kosakby), men genom sitt läge i en
mycket bördig trakt, der ryska kolonister fått jord,
som öfvergifvits af sina forna egare, tjerkesserna,
har M. nu blifvit en rik stad, hvars befolkning vuxit
till öfver 25,000.
Mailand, tysk, äfven i Sverige förr bruklig, namnform
för Milano.
Mailáth. Se Majlath.
Maillart [majar], Louis, kallad Aimé, fransk
kompositör, f. 1817, d. 1871, blef elev vid Paris’
konservatorium 1833 och segrade 1841 i täflan om
romerska priset. Han komponerade sex operor, bland
hvilka i synnerhet Gastibalza (1847), Le moulin des
tilleuls (1849; »Qvarnen vid lindarne», 1852) samt
Les dragons de Villars (1856; »Villars’ dragoner»,
1863; i Tyskland bekant under namnet »Das glöckchen
des eremiten») gjorde lycka. M. var en betydande
scenisk-musikalisk talang och anses af sina landsmän
hafva kunnat gå mycket långt, om han egt mera
ambition. A. L.
Maillet [maja], Jacques Leonard, fransk bildhuggare,
f. 1823 i Paris, lärjunge af Pradier, erhöll 1847
romerska priset och hemsände under sina studieår i
Rom flere konstverk, af hvilka ett, Agrippina med
Germanicus’ aska, nu befinner sig i Luxembourg. Bland
hans öfriga arbeten märkas stoder af Vetenskapen och
Abundantia, en jägaregrupp i brons, konung Jérômes
staty på familjen Bonapartes minnesvård i Ajaccio
(1864) samt dekorativa bildverk i kyrkorna S. Severin,
S:te Clotilde, S. Leu m. fl. och i nya operahuset
i Paris.
Maimana. Se Maimene.
Maimatsjin (egentl. Mei-mei-tsjen, »handelsstad»),
R. Kitaiskaja sloboda (»kinesstaden»), stad i
Mongoliet, på venstra stranden af den lilla floden
Kiachta, 200 m. s. om staden Kiachta (se d. o.),
till hvilken M. bildar liksom en förstad.
Maimbourg [mängbour], Louis, fransk historieskrifvare
och på sin tid uppburen predikant, f. 1610, intogs
helt ung i jesuitorden och blef sedermera professor i
Rouen. Hans historiska arbeten, L’histoire de l’hérésie
des iconoclastes, L’h. du schisme des grecs,
L’h. da wiccliffisme, L’h. du calvinisme och
L’h. du luthéranisme m. fl., beskyllas för ytlighet och
partiskhet, men framkallade värdefulla vederläggningar
af Bayle, Jurieu och i synnerhet Seckendorf. Genom
sitt ifriga försvar för den gallikanska kyrkans frihet
ådrog M. sig påfvens onåd, så att han utstöttes ur
jesuitorden. (Han belönades dock af Ludvig XIV med
pension och titeln historiograf.) Han utgaf till
följd deraf sitt berömda
arbete Traité historique sur les prérogatives
et les pouvoirs de l’église de Rome et de ses
éveques (1685; nyaste uppl. 1831). M. dog 1686.
K. H.
Maimene l. Maimana, bergland i det inre af Asien, vid
nord vestra gränsen af Afganistan, till hvilket det
hör sedan 1875. Areal omkr. 12,300 qvkm. Omkr. 300,000
innev., dels usbeker, dels tadsjiker.
Maimon, Salomon, polsk-tysk filosof, f. 1753 i Litaven
af judisk börd, aflägsnades från en rabbinbefattning
i Polen till följd af sina fria åsigter och begaf
sig till Berlin. Der fann han en beskyddare i
M. Mendelssohn, men förlorade dennes protektion genom
sin lättfårdiga vandel. I Hamburg ville han antaga
kristna läran, men afvisades af stadens lutherska
presterskap, som ej godkände den af honom formulerade
trosbekännelsen. Slutligen fann han en tillflykt på
grefve Kalkreuths gods Siegersdorf i Schlesien, der
han dog d. 22 Nov. 1800. Hans sjelfbiografi utkom i
Berlin 1792–93. M. var en filosof af Kants skola. Hans
förnämsta arbete är Versuch über die transcendentale
philosophie (1790). Hans öfriga filosofiska skrifter
äro utan betydelse. 1813 utgaf S. F. Wolf »Maimoniana
oder rhapsodien zur charakteristik Sal. Maimons aus
seinem privatleben». L. L.
Maimonides (Rabbi Moses ben Maimon, af judarna
abbrevieradt till Rambam), en af medeltidens
mest berömda rabbiner, föddes d. 30 Mars 1135
(enl. andra 1139) i Cordova. Under Almohadernas
religionsförföljelser i Spanien flydde M. 1165 till
Egypten, der han i Kairo stiftade en filosofisk
skola och blef sultan Saladins lifmedikus. Han
afled i Kairo d. 13 Dec. 1204 och begrofs i
Tiberias. – Som filosof anslöt M. sig, i likhet
med sin samtid, i allmänhet till Aristoteles,
dock med de modifikationer, som följde af hans
judiska religion. Hans arbeten (i teologi,
astronomi, medicin, psykologi och filosofi) äro
författade på arabiska och mestadels öfversatta till
hebreiska. Bland de vigtigaste af hans skrifter må
nämnas hans kommentar till Mischna (omkr. 1168),
Jad ha-chasaka (Den starka handen, med hänsyftning
på 5:te Moseb. 34: 12) ett i 14 böcker affattadt
vetenskapligt kompendium öfver Talmud, innehållande
en systematisk sammanställning af alla såväl
under som efter tempeltiden gällande förordningar,
Delalet el-hairin eller, såsom den hebreiska titeln
lyder, More nebuchim (De vilsefarandes vägledare),
ett slags religionsfilosofiskt arbete i 3 delar
(öfvers. till flere språk; senast till franska af
S. Munk: »Le guide des égarés», 1856–66), samt hans i
8 kap. skrifna bok om själskrafterna, en kortfattad
etik, påminnande om Aristoteles’ (öfvers. till
tyska af rabbinen i Göteborg M. Wolff, Leipz. 1863).
L. L.
Main [mäng], Fr., Ital. mano, hand; i pianomusik:
m. d. = m. droite [dråa’t], mano destra, högra
handen, m. g. = m. gauche [gåsj], m. s. = mano
sinistra, venstra handen. – Se vidare Main morte.
A. L.
Main (Lat. Moenus) biflod från höger till Rhen,
bildas af två källfloder, Weisser M. och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
