- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 10. Lloyd - Militärkoloni /
679-680

(1886) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Makrillgäddan ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förekommer den ifrån Labrador (55°) till kap Hatteras
(35°). Makrillen är en kringströfvande fisk och
visar sig i mindre stim eller ensam tämligen långt
utom ofvannämnda gränser. Så finnes han, fastän
sparsamt, vid norska kusten upp vid Nordlanden
och går in i södra Östersjön långs tyska kusten
samt undantagsvis upp till Gotland och nordligare
delar af Östersjön. Makrillen är en ytterst liflig
och snabbsimmande fisk, som i stora stim närmar sig
kusten om våren och åter försvinner på hösten. Liksom
i fråga om sillen hyste man under förra årh. den
åsigten att makrillen från sitt urhem i polarhafvet
årligen företog vandringar långs Europas kuster
och in i Medelhafvet, men denna mening aflöstes
af en motsatt åsigt, eller att makrillen, liksom
sillen, tillbringade vintern på djupet i närheten
af kusten. Enligt fiskarenas åsigt är han under
denna tid blind, till följd af en tjock hinna,
som täcker ögonen. Detta är emellertid icke annat
än fettaflagringar i ögonhålorna, och hinnan
sträcker sig aldrig öfver pupillöppningen. Frågan
om makrillens vandringar är ännu ej fullt utredd;
men af undersökningar i Nord-Amerika synes framgå,
att makrillen verkligen vandrar långs amerikanska
kusten om våren från söder mot norden, på hösten åter
i motsatt riktning. Temperaturen i vattnet synes
utöfva ett mycket stort inflytande på makrillens
vandringar. I Maj och Juni söker han såväl i Europa
som i Amerika grundare vatten för att leka. Genom
O. Sars’ undersökningar är det numera utrönt, att
makrillens rom, liksom förhållandet är hos torsken
m. fl. hafsfiskar, under kläckningen flyter uppe
i vattenytan. Vid Skandinaviens kuster försiggår
romläggningen hufvudsakligen i förra hälften
af Juli. Under leken ströfva makrillstimmen
lifligt omkring och gå så nära ytan, att de
redan på tämligen långt håll äro skönjbara på
krusningen i vattenytan. Årsgamla ungar äro omkr. 10
cm. långa; vid två till tre års ålder anses makrillen
fortplantningsduglig. Ungmakrillen går om hösten
in i vikar och bukter samt gifver vid våra kuster
anledning till ett särskildt fiske. Senare på hösten,
då ytvattnets temperatur sjunkit, drager makrillen
ut till hafs och på djupare vatten. Att den skulle
under sin frånvaro från kusterna stå vid bottnen på
djupet, såsom ofta antages, har ingen sannolikhet
för sig. Hans föda utgöres dels af krustacéer och
andra smärre hafsdjur, dels af fiskyngel och smärre
fiskar. Sjelf utgör han ett eftersökt byte för många
roffiskar och andra djur, som hemta sin föda ur
hafvet. Om hans betydelse för fisket se
Makrillfiske. – Af de öfriga mera bekanta makrillarterna må
nämnas ett par, den vanliga makrillen nära stående
arter, båda afvikande från denne derigenom att de
hafva simblåsa, som saknas hos vår vanliga makrill,
nämligen S. pneumatophorus De la Roche och spanska
makrillen,
S. colias Gmel., båda sydliga former,
hvilka äro vanliga i Medelhafvet och södra Atlanten,
äfven vid amerikanska kusten, men endast sällan visa
sig så långt i norr som vid Storbritanniens södra
kuster. Till smaken äro de underlägsna
den vanliga makrillen och ej
föremål för något betydligare fiske.
R. L.

Makrilltärnan (makril-). Se Tärneslägtet.

Makrizi, Takí-ed-din Ahmed ibn ’Alí el-M., arabisk
historieskrifvare och topograf, föddes i Kairo,
sannolikt år 1364. Han tillbragte större delen af
sitt lif i Egypten samt blef uppsyningsman för
torghandeln i Kairo och norra Egypten, men innehade
derefter en befattning i Damaskus. Död 1442. Hans
författareverksamhet var mycket stor, dock mest af
kompilatorisk art. Såsom ett monumentalt arbete
af M. kan betecknas en historisk och topografisk
beskrifning öfver Egypten (en edition utkom i Bulak
1854), af hvilken åtskilliga utdrag äro publicerade i
Europa, såsom en Kopternas historia (utg. på arabiska
och tyska af Wüstenfeld, 1846). Bland M:s öfriga
skrifter märkes en historia om de ejubidiske och
mamlukiske herskarna i Egypten, hvilken till en stor
del blifvit öfversatt af Quatremère (»Histoire des
sultans mamlouks de l’Egypte», 1837–46).

Makrobiotik (af Grek. makros, stor, lång, och bios,
lif), konsten att förlänga lifvet, en konst, som
förlorat sin forna mystiska prägel och numera är
föremål för hygienens vetenskap. F. B.

Makrocefali (af Grek. makros, stor, och kefale,
hufvud), med., en hufvudskålsbildning, som
öfverskrider de normala måtten (se Kraniometer),
beroende oftast på hjernvattusot (hydrocephalus),
mera sällan på förstoring af sjelfva hjernmassan,
eller hjernhypertrofi (se Hjernsjukdomar).
F. B.

Makroglossi (af Grek. makros, stor, och glossa,
tunga), med., ansvällning och förstoring af tungan,
beroende på inflammation eller på tumörer, såsom
kräfta o. d. F. B.

Makrokosm (af Grek. makros, stor, och kosmos,
verld), verldsalltet, tänkt såsom en besjälad
organism, såsom en mensklig organism i stort
(enligt ett föreställningssätt, som Paracelsus
m. fl. naturfilosofer i 16:de årh. sökte göra
gällande). Jfr Mikrokosm.

Makroner (Fr. macarons), små runda, gulbruna,
halftorkade bröd, gräddade af finstött mandel och
socker jämte ägghvitskum. »Makroner» kallas ofta
i Sverige oriktigt för »biscuiter», liksom ordet
stundom förvexlas med »makaroner» (se d. o.).

Makroskopisk (af Grek. makros, stor, och skopein,
se), synlig för obeväpnadt öga, i motsats till
mikroskopisk, iakttagbar endast med tillhjelp af
mikroskop.

Makrostruktur (af Grek. makros, stor), geol.,
struktur, som är iakttagbar utan mikroskopets
tillhjelp. Motsats: mikrostruktur.

Maksim Grek [grjäk], d. v. s. Maximus Greken,
»ryska kyrkans store lärare och martyr för den
evangeliska sanningen», till börden grek, f. i
Arta i Albanien omkr. 1480, inhemtade, medan
humanismen ännu stod i sin blomstring, i Venezia
och Florens grundlig klassisk bildning samt lärde sig
italienska och franska. Humanismens hedniska tendenser
tilltalade honom dock ej, och han slöt sig till den
af Savonarola representerade riktningen. Efter sin
återkomst till Grekland ingick han som munk i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaj/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free